Jag klarade det! Jag gick in i årets Na-No-Wri-Mo med förhoppningen att kunna få ihop ett råmanus till Ashas sten. Det lyckades inte. Däremot fick jag till ett perfekt inledande kapitel. I övrigt har det ändå löpt på. Målet var att skriva 50 000 ord under november månad. När halva månaden hade gått, hade jag fått ihop lite drygt 20 000 ord, men det gick trögt. In i det sista hade jag känslan att jag nog inte skulle ro iland det här. Men bara nu under sista dagen skrev jag totalt 4 911 ord! Så jag klarade det! Med god marginal – 51 286 ord!
Idag firar man Vinylskivans Dag! Visserligen har jag ju sålt ut det mesta av mina vinylskivor, eftersom de ändå aldrig blev spelade, då all musik i vårt hem kommer från digitala filer på dator, mobil eller surfplatta. Eller från Spotify. Men vinylskivan har varit en väldigt viktig del av mitt liv sen tidigt sextiotal och åtminstone fram till början av nittiotalet. Då började Cd:n allt mer ta över, för att sen fram emot någonstans runt 2007-2010 börja trängas undan av enbart digitala musikfiler. Det finns väldigt många situationer och upplevelser genom mitt liv, som är förknippade med vinylskivor. Som när jag körde moped hem en lördagseftermiddag med Bowies nya album Aladdin Sane fladdrande i en plastpåse från Broddmans, och hela vägen önskade att moppen kunde gå fortare. Eller när jag satt på Laxman i Lund i slutet av sjuttiotalet som DJ. Eller att jag nästan sprang ner dörrarna hos Space records, Rollis och Mitt & Ditt i Malmö (m.fl), så pass att personalen hade klart för sig vilken musik jag gillade, och direkt när jag klev in i affären rekommenderade nyinkomna skivor som de visste att jag skulle gilla. Till alla de hundratals tillfällen jag legat i soffan med hörlurar och lyssnat på den senast inhandlade lp-skivan. Musik har alltid varit en nästan livsviktig del av min tillvaro, och vinylen har stått för det under minst tre decennium.
En tidig morgonpromenad i Snogeholm i mitten av augusti 2020 gav bland annat den fridfulla bilden på korna. Som sedan placerade sig som nummer ett i kategorin Färg i fotoklubbens årstävling i år. Något som uppmärksammades i Ystads Allehanda, vilket i sin tur ledde till att en för mig helt okänd person hörde av sig och ville köpa bilden för att ha som förstoring i sitt sommarhus. Och nu har den kommit med i RSF:s årsbok 2022-23! Jag är allt lite stolt!
Idag hade fotoklubben ett arrangemang i Florabageriet i Sjöbo, i samband med Skyltsöndagen. Med sammanlagt 87 besökare måste vi helt klart betrakta det som lyckat. Ett bra sätt för klubben att synas och locka medlemmar.
Personligt blev det också positivt eftersom jag fick träffa en del kära vänner.
Och så kan jag dessutom konstatera att jag idag, efter 36 år som invånare i kommunen, för första gången besökt Skyltsöndagen. Bättre sent än aldrig.
Jag är imponerad! I en gammal industrilokal i centrala Eslöv, där det en gång syddes arbetskläder med mera, finns numera bland annat en 300 kvadratmeter stor modelljärnväg. Utöver det även 940 Barbiedockor, alla i originalförpackningar, 5 100 leksaks- och modellbilar, Lego-modeller i mängder, en stor mängd modellplan och så vidare. För att verkligen upptäcka allt hade man behövt åtskilliga timmar och bara gå runt och titta.
Direkt efter frukost idag, satte vi igång att tömma allt från vårt skrivbord, och även hyllan på väggen ovanför. Vilket innebar att vi fick koppla ner datorer och all kringutrustning. Lagom när det var klart kom Postnord och knackade på dörren för att leverera ett paket beställt av Belvida Bell. Ägnade sedan eftermiddagen åt att montera ny benställning till skrivbordsskivan. När det var klart har vi vårt egna höj- och sänkbara skrivbord! Så nu kan vi med andra ord utnyttja skrivbordet maximalt, och samtidigt stå eller sitta ergonomiskt riktigt. Fast efter dagens arbete var det rätt skönt att sitta.