Stillsam midsommar

Det blev en rätt stillsam midsommar, med vår numera obligatoriska matjestårta … eller nåt. Den här gången var det mer laxtårta. Ibland har det varit mer räktårta! Men strunt samma … det är väldans gott vilket som, och klart överlägset allt vad sill och potatis heter. Det tar vi andra dagar istället.
Annars har veckan som gått till stor del handlat om böcker och skrivande. Hmm … det var väl kanske inget ovanligt i det här huset. Inledningsvis deltog vi under söndagen på Hälso- & Shamanmässan i Sjöbo och sålde böcker. Det gick sådär. Samma dag firade vi båda att jag haft privilegiet av att få ha min fina kärlek i tolv år! Ja, hon har ju självklart haft mig i samma omfattning, men hur stort priviligie det varit för henne vore ju kanske lite väl egotrippat av mig att uttala mig om. Men jag hoppas och tror att det ligger på samma nivå. Enligt tämligen säker källa förhåller det sig glädjande nog faktiskt så.
ApropĂĄ privilegium sĂĄ har Sveriges mest kostbara socialbidragstagare varit pĂĄ besök i SkĂĄne den här veckan, och folk har stĂĄtt pĂĄ gator och torg och viftat med flaggor. Jag kan tänka en lĂĄng rad olika omrĂĄden i vĂĄr välfärd som kunde haft större nytta av de pengarna det spektaklet kostar skattebetalarna. Ja, jag vet … det kallas apanage i de här sammanhangen.
Jaja … man får glädjas åt sina egna små milstolpar. Som idag denna midsommarafton, då jag noterar att det gått precis två år sen jag fick ett positivt slutbesked hos läkare på vuxenpsyk, vilket faktiskt innebar en stor förändring i mitt liv.
Och nu går vi, som en del Dysterkvistar gärna vill påpeka, åter mot mörkare tider igen.

Midsommarerbjudande!

MIDSOMMARERBJUDANDE!
Idag kan det kvitta – Min självbiografiska bok, signerad och klar!
Pris 110 kr inkl. porto!
Gäller till och med den 30 juni 2023.
EXTRA BONUS! Beställ före kl. 12.00 Midsommardag – Pris 100 kr inkl. porto!
Beställ via mejl – perabl@outlook.com
(du mĂĄste ha svensk adress)

Dan före midsommar

Ännu en tur till Malmö, och gamla bekanta kvarter. Nu finns mina memoarer i väntrummet hos Elisabetkliniken. Kan vara ett bra sätt att synas lite extra. Var bara tvungen också att handla med mig bullar hem från St Jakobs stenugnsbageri. Eftersom jag vid det laget enbart ätit en enkel knäckemacka som frukost redan vid sextiden, var jag ganska hungrig. Så det fick bli en fika under överinseende av giriga fiskmåsar och kråkor, vid ett bord vid Regementsgatan. Efter detta några ärenden till Jägersro center, Hornbach och sedan Jem & Fix och Willys i Skurup på vägen hem.
Kunde konstatera att det egentligen var fel dag både i trafiken och i affärer. Folk i rörelse överallt – förvirrade och egotrippade människor som förflyttar sig – i bil eller gående eller vad som helst – utan minsta hänsyn eller tanke på sin omgivning. Principen jag ska fram tycks vara det enda som gäller för många så här dan före midsommar. Tur att åtminstone jag är vaken – eller nåt – så man kunde komma levande hem till kärleken och tryggheten.

Sommarkväll

En stillsam njutningsfull kväll på altanen i sällskap med kärleken, katten och laptoppen. Försöker skriva vidare på min roman ”Kalla mig Anna”, som jag hyser en svag förhoppning om att snart kunna bli klar, med åtminstone den här vändan. Behöver förmodligen korras ett par varv till.
Några noveller i serien ”Det händer i Thiramaar” ligger också och väntar på slutarbete, för att kunna publiceras.
Sen är tanken att snart även kunna komma igång med ljudboksproduktion av ”Idag kan det kvitta”. Ska först bara fixa några ytterligare justeringar i studion.
Skönt att kunna chilla på altanen!

Julen varar fram till julen …

Det där med att ta sticklingar på växter är egentligen väldigt spännande. På åttiotalet bodde jag en tid i en ateljevåning med höga fönster i söderläge, vilket starkt bidrog till att mina krukväxter stortrivdes. Jag tog en hel del sticklingar på Benjaminfikus, och var nästan självförsörjande på sådana. Vårt boende idag är också tacksamt för krukväxterna. Framför allt stortrivs de i vårt uterum. Men nu är det inte längre någon Benjaminfikus vi lyckas med. Det är i första hand och faktiskt för mig lite förvånande, julstjärnorna som vi nästan börjar bli självförsörjande på. Att det sen dessutom är A och O att ha koll på krukstorleken och plantera om i större krukor i tid, ser vi flera bevis för. Vi har en Philodendron (gissar vi) som jag ursprungligen köpt till min far på Fars dag 2005, och som jag därefter själv tog hand om när han gick bort. I början av april planterade vi om den, då den dels hade blivit för stor för sin kruka, och dels dessutom hade skjutit upp ett nytt skott. Resultatet blev istället två stora växter, som i dagarna dessutom tackat oss genom att blomma. Samma sak med bananplantan. Den köpte jag på ICA i Bjuv till extrapris 2010. Den har därefter planterats om flera gånger, och senast resulterade det i att den skjutit upp ett sidoskott också. Förutom att den dessutom blivit väldigt kraftfull.

Det är faktiskt kul att ha lite grönaktiga fingrar!

Grillutflykt med fotoklubben och gäster

Idag hade vi vår årliga grillträff med fotoklubben, som den här gången hölls, åter igen, i Snogeholm. Vår stora härliga skog som vi har inom nära räckhåll från där vi bor. Den här gången hade vi dessutom gäster från vår samarbetsklubb Lunds Fotoklubb. Förutom grillningen hade vår medlem Gert förberett ett litet fotomaraton med några fotografiska uppdrag åt oss alla närvarande. Det hela blev till en trevlig sammankomst i vår fina skog, med många givande och trevliga fotosamtal. Och nu ser vi fram emot vårt möte i september, efter sommaruppehållet, när vi alla ska träffas och gå igenom dagens bildprestationer.

Ny fantasynovell!

Inom de närmaste dagarna kommer e-novellen ”Cornizendo och fiskefejden” ut i internethandeln och via streamingtjänsterna.

Det är en humoristisk fantasy i serien ”Det händer i Thiramaar”.

Vi firar alltsĂĄ en diktator …

Idag är det alltså Sveriges nationaldag. Att det är just detta datum är för att Gustav Vasa valdes till kung just den sjätte juni, för femhundra år sedan. Jag har ingenting emot att vi firar vårt land, tvärtom. Det finns väldigt många skäl att fira vårt Sverige, även om det finns vissa politiska avskräden som gör sitt bästa för att förstöra landet.
Men vi kunde ju faktiskt valt ett annat datum. Det finns inte särskilt mycket av betydelse för vanligt folk förknippat med Vasa. I synnerhet inte för oss Skåningar. Eller något av de andra numera svenska landskapen som under Vasas tid var dansk mark! Bättre då att till exempel förlägga firandet till den 14 augusti, eftersom det var det datum år 1814 som markerade den sista dagen Sverige varit i krig, när vapenvilan mellan Norge och Sverige undertecknades. Vi skåningar borde ha fått nog av att hylla gamla feta svenska kungar, eftersom vi har tvingats stå ut med åbäket till häst på Stortorget i Malmö sen 28 juni 1896.