Har just fĂĄtt klart en ny ”bokhylla” avsedd för framtida marknader och mässor. AlltsĂĄ en utställningshylla vi kan ha med oss och ställa upp vĂĄra böcker pĂĄ.
Konstruktionen är enkel, och materialet bestĂĄr av virke som blev över när vi la vĂĄrt nya köksgolvet, samt resterna av en gammal köpmansdisk. Praktiskt med egen hobbyverkstad, och perfekt att spara sĂĄnt som är ”bra-och-ha”!
Igår skrev jag klart sista kapitlet på min nya roman Kalla mig Anna, och kan därmed säga att råmanuset äntligen är klart. Det här är romanen som till vissa delar bygger på den ursprungligt tänkta versionen av mina memoarer, som då var avsedd att skrivas i tredje person och med vissa fiktiva inslag. Nu blev det ju inte så med memoarerna (Idag kan det kvitta), och istället har jag bearbetat den här versionen så att det är mest fiktion. Nu ska jag börja läsa om igen från början. Det är nästan nu det roliga börjar, för nu ska det gestaltas, fyllas ut och färgläggas. Kanske också kolla upp än en gång så att all research stämmer.
Idag körde vi till Ystad. Hade förvisso ett ärende till guldsmedsaffär. Men i övrigt var målet att ta en liten stadspromenad i den trevliga staden. Vi parkerade nere vid hamnen, där vi nästan alltid brukar parkera när vi är i Ystad. Promenerade upp mot centrum. Uträttade vårt ärende och gick sen vidare till gågatan. Lunch blev en portion sushi som vi delade på. Besökte lite konsthantverkare, och sedan en tur in i Mariakyrkan. Det har ingenting med någon tro att göra, utan enbart att jag alltid tyckt att kyrkor är fascinerande byggnader. Vi avrundade på Maria caféet innan vi körde hemåt igen. En lagom och trivsam promenad i det somriga september!
Idag ägnade vi oss åt omplantering av krukväxter. Det var både bananplantan och julstjärnorna som fick ny jord och lite större yta att sprida ut sina rötter på. Bananplantan fick ny kruka och jord senast den 31 augusti förra året. Vid det tillfället hade den spinn, även om vi genom envis hantering vid det laget faktiskt lyckats få bukt med det nästan helt och hållet. Men själva omplanteringen satte ordentlig fart på plantan, och allt sedan dess har den växt nästan oavbrutet. Det har dessutom kommit upp två nya plantor, som nu fick en egen kruka. Även julstjärnorna fick nya krukor och ny jord. Gradvis utökat utrymme helt enkelt, för dem alla. Nu gäller det bara att övervaka utvecklingen. Det kan ju ibland vara lite kinkigt när man planterar om växter.
Att det krävs research i varierande grad när man skriver, är en lärdom jag fått sedan många år tillbaka. När det handlar om mina fantasyberättelser är det många detaljer man behöver söka fakta om. Detaljer man inte ens tidigare trott man någonsin skulle bry sig om. Till exempel hur en vattenlägel i läder på 1600-talet kan ha sett ut. Eller hur fort ett medelstort segelfartyg under samma tidsperiod kunde förflytta sig. Och så vidare. Men på något vis vill jag nog påstå att researcharbetet kring min pågående roman Kalla mig Anna ändå blivit mer spännande, och inte minst i många avseenden nostalgiskt. Eftersom stor del av berättelsen utspelar sig under sjuttiotalet i mitt Malmö, känns det onekligen lite extra. Jag har fördjupat mig i fakta kring en av stans bästa kinarestauranger – Shanghai som låg på Östra Förstadsgatan – som tyvärr gick i konkurs för några år sedan. Vidare kring frågor om restauranger landar jag även i klassiska Mando på Skomakaregatan. Restaurangen med de unika kopparklädda väggarna och den särdeles goda plankan, för att inte tala om den andra klassikern ”Elefantöra”! Restaurangen som funnits sen sextiotalet och fortfarande är igång! Sen är det också spännande att titta på olika områden i stan och fundera och försöka minnas hur det såg ut då. Det är lätt att lura sig själv, och förvillas av förändringens vindar som blåst över stan under alla de år som gått. Till exempel när jag skulle hitta bostad åt min karaktär, och tänkte att Lugnet vore ett bra område. Tills jag plötsligt insåg att det området i stort sett enbart handlade om rivningstomter på sjuttiotalet. Fanns inte mycket till bostäder där då.
Men sen har min lite specialla karaktär även tagit mig med på en lång resa hela vägen till Marocko och Casablanca, vilket självklart också har krävt en hel del forskning. Och jag har glädjande nog hittat mer fakta kring mina ämnen än jag ens vågat drömma om.
Utöver allt detta har jag, faktiskt ganska otippat även för min del, använt mig av en del dialoger både på franska och italienska!
Det är spännande och lärorikt att skriva! – C’est passionnant et Ă©ducatif d’Ă©crire
Frukosten kunde vi avnjuta på altanen. Men strax efter att den var avslutad, började det regna, och det lämnade resten av dagen som en mulen, stundvis regnig och tämligen grå dag!
Under dagen besök av en av mina äldsta vänner – ja, alltså inte räknat till åldern även om hon är något år äldre än mig, men alltså en av dem jag känt längst.
Eftermiddagen och en del av kvällen ägnade jag åt att färdigställa inlagan till vårt gemensamma projekt. Alltså del två i serien ”Det hände vid Skärsjön”, boken ”Sommaren vid Skärsjön”, som därmed kan skickas till tryck i morgon! Alltid lika spännande!
Och under dagen skapade Snezana omslaget till min kommande roman ”Kalla mig Anna”. Bara så där! Men den får vi visa upp senare!
Har varit runt en del igen idag. Förmiddag först min fyrtionde epilering hos Elisabetkliniken. Sedan en fika och en skrivstund hos favoritfiket St Jakobs på Regementsgatan, i väntan på att klockan skulle bli ett, då det var dags för ett nytt besök hos logopeden. Sen hem och därefter en mycket givande skogspromenad med kärleken. Vi plockade cirka 450 kr med oss hem. Åtminstone om man räknar aktuellt kilopris på kantareller hos lokalbutiken Tempo. Det blev en ljuvlig kvällsmacka med kantareller!
Snart är uppföljaren till ”Sommaren vid Skärsjön” här!
”Sommaren vid Skärsjön” är en berättelse om innerlig vänskap,
och drömmar om en framtid där kärleken är en ledstjärna.
Del två i HBTQ serien ”Det hände vid Skärsjön” och en fristående
fortsättning på ”Vi badade i Skärsjön”
Det känns onekligen lite fel när man stiger upp på morgonen och allvarligt funderar på att slå på värmen för att det känns ruggigt i huset. Och inte blev det särskilt mycket bättre under dagen. Det blev förvisso förmiddags- och eftermiddagsfika på altanen. Men inget mer därute idag. Ja, jag vet att vi snart snubblar in i september, men det känns ändå för tidigt. Minns förvisso att vi slog på luftvärmepumpen den 18 september förra året. Men ska det här fortsätta nu, är risken stor att det får bli tidigare i år. Det väsentliga är att jag inte vill ha höst och än mindre på länge än. Jag vill ha mer sommar!
Trösten är väl att vi har en hel del att ägna oss åt under hösten.
Andie Lindskog 