Inlägg

Publicerat den

Gåvan – 7 noveller

Efter att vi båda, Snezana & Andie Lindskog, deltagit i flera olika novellantologier, kände vi att vi nu var mogna att skapa vår egen. Så det blev Gåvan,  som har officiell utgivningsdag måndagen den 16 oktober 2023. På sätt och vis är den nog lite annorlunda, då den rör sig lite fritt över flera olika genréer. Det är historiskt, fantasy, feelgood, romance och erotik i en alldeles lagom och tilltalande mix. Boken omfattar sju noveller, av fem olika författare. Eftersom vi är ett litet och relativt nytt förlag, har vi valt att som vår första egna publicerade novellsamling enbart ge ut den som e-bok.
Officiellt ute i bokhandeln den 16 oktober – men finns faktiskt redan tillgänglig på sina håll.

Deltagande författare

Nathalie Falk, Jenny Hansson, Kristina Suomela-Björklund, Philip Stenström, Snezana & Andie Lindskog

NATHALIE FALK
jobbar som författare och skribent. Hennes passion för att skriva och läsa väcktes redan i barndomen. Idag återfinns flickans kärlek till sagor, romantik, skräck och magi i kvinnans texter och noveller. Hennes texter beskrivs som spännande och fantasirika med flera unika twister som skakar om läsaren gång på gång. 
Just nu är hon aktiv med sin debutroman som kommer att bli den första i en serie på fyra romaner. Utöver romanprojektet skriver hon även kortare noveller av olika genrer med karaktärer och omgivningar som ofta speglar hennes intresse för historia, mystik och romans. Nathalie inspireras gärna av 1800-talsförfattare som till exempel Poe, Brontë, Dickens och Austen.  

GÅVAN
När Caileen och Annie möts för första gången på Castle Duncairn sommaren 1772 känns det för Caileen som om marken hade börjat röra sig under henne. En orolig sommar förflyter och Caileen känner både lättnad och saknad när Annie reser iväg. Hon kunde aldrig tänka sig att deras nästa möte föralltid skulle ändra hennes syn på sig själv, på framtiden och på kärleken.

JENNY HANSSON
är författare, skrivcoach och lektör. Hennes debutroman Mytomanen på Madeira, första delen i serien Trubbel i paradiset, utkom 2022. Hon skriver oftast romantisk feelgood med en humoristisk underton, men skapar då och då berättelser med övernaturliga inslag, gärna i historisk miljö.
Hon är bosatt i Vänersborg tillsammans med sin make och en sjuårig son.

ELDFLUGAN
Berättelsen om slottsvakten Roar som vet att alla häxor är onda, men när han träffar en dödsdömd häxa inlåst i slottets källare börjar han vackla i sin tro.

PLIKTEN FRAMFÖR ALLT
Herrgårdsfröken Ellinor ska gifta sig med den odräglige, nyrike Valter. Men hur långt är hon beredd att gå för plikten när inte hjärtat är med?

KRISTINA SUOMELA-BJÖRKLUND
är författare, förläggare och diplomerad manusutvecklande lektör. Hon har skrivit och gett ut en del böcker både på eget förlag och traditionellt förlag.
Sedan 2002 bor hon med sin familj i Schweiz utanför Zürich vid den vackra Zürichsjön.
För det mesta skriver hon inom genren fantasy, skräck, feelgood och romance, men har även gett sig på erotik (under pseudonym). Förutom eget skrivande brinner hon för att hjälpa andra författare med deras manus.

TIDSVALET
Det gamla, stora träskåpet på mormor och morfars slott lockar på henne. När hon rör vid ytan flimrar bilder av en man förbi. Hon och mannen i en säng, heta kärleksnätter från en annan tid. Vem är mannen och varför bär hon kläder från 1700-talet? Och varför känns det som att det är där hon hör hemma?

PHILIP STENSTRÖM
(född 1987) är en författare från Stenkumla, Gotland. Han medverkar i flera novellantologier både på svenska och engelska. Hans skrivande präglas ofta av natur och landsbygd mot bakgrund av sin uppväxt på en lantgård.
Följ gärna honom på Instagram: @stenstromphilip

ORMKVINNAN
När Karl kommer ut på Smissgården känner han genast vårens högtid sjuda av feberaktig verksamhet. Djuren är pilska, brunstiga och ivriga, precis som jorden, att få tillfredsställa sina naturliga behov. Jorden, upptinad av värmen och mjuk av dagg, ligger redo och hungrig för kommande säsong.
I samband med vårsådden finner Karl oväntat en gåtfull sten på åkerbruket. På stenen uppenbarar sig en inristad kvinna med ormar som snart visar sig tillhöra en större arkeologisk fyndplats. Upptäckten blir början på en rad gåtfulla händelser som drabbar gården och ska förändra Smissgårdens öde för all framtid.

S&A LINDSKOG

SNEZANA LINDSKOG
är författare och skriver precis som hennes co-writer Andie Lindskog i blandade genrer. Hon debuterade med fantasyromanen ”Av gudarna märkta”. Novellformen tilltalar henne och det har blivit en hel del noveller skrivna den senaste tiden. Bland utgivningarna finns förutom erotiska noveller även två barnböcker.
ANDIE LINDSKOG
är författare och har skrivit nästan hela sitt liv. Humoristisk fantasy är huvudgenren, och debutromanen var Eilaths hopp, som är första delen i serien Legender från Thiramaar. Andie har även skrivit feelgood i samarbete med co-writern och livskamraten Snezana Lindskog. Därutöver har hen även gett ut sin självbiografi Idag kan det kvitta. Samt ett flertal noveller.

GÅVORNA
Alma och Elvira är barndomsvänner och har gett varandra vänskapsgåvor sedan de började umgås. Men när de möts sommaren innan Alma ska gifta sig verkar allt vara annorlunda. Vad blev det av deras långa vänskap? Kommer den kunna fortsätta vara lika djup efter sommaren eller blir de som främlingar framöver?

I STORM OCH LUST
Är berättelsen om Siri som är förälskad i husbonden.
Siri har med sig ett matpaket till husbonden Gustav. Han är flera år äldre än henne men hon är betagen och önskar endast en sak trots det otillåtna. Hon hoppas på att Gustav ser på henne med åtrå i blicken. När stormen tar vid finner de skydd i ett övergivet skjul och delar en het kärleksstund. Men Siri är bara en piga och husbonden en markägare, vågar hon hoppas på mer än den stund intim närhet hon just har fått med Gustav?

Publicerat den

Easy Rider – Final view

Uppmärksammade att den gamla kultfilmen Easy Rider från 1969 gick på Netflix, och att det bara återstod några dagar innan den skulle försvinna därifrån. Så jag bestämde mig för att absolut se den igen. Vad jag kan komma ihåg har jag sett filmen två gånger tidigare. Första gången gissningsvis i mars 1971 och därefter den 11 juni 1978. Som ung på väg mot moppeåldern var jag kanske lite fascinerad av motorcyklarna. Men det handlade mer om friheten det symboliserade, snarare än själva motorcykeln. På samma vis som det sen blev för mig när jag fick min moped på sommaren 1971. Friheten att bege mig ut på Malmös gator och även vägarna på landsbygden runt stan på egen hand. Vet att jag inte riktigt förstod filmberättelsen då 1971, men inte så värst mycket mer 1978. Betydligt mycket mer nu. På sitt vis en lite sorglig berättelse om inskränkthet och fördomar.

Men nu har jag sett filmen för tredje gången – when I’m old and wise – och kan med musiken ur filmen, som är en stor del av styrkan med bland annat Byrds och Steppenwolf, sätta punkt och glädjas av att jag äntligen lite bättre har förstått berättelsen.

Publicerat den

När Anna var ung

Inspirerad av positivt omdöme från testläsare, arbetar jag glatt vidare med Kalla mig Anna. Först ett kapitel som faktiskt får bli en ny inledning av boken. Det är just detta som är fördelen när någon utomstående får läsa vad man skrivit. Det kan ofta medföra nya fräscha idéer. Infallsvinklar och berättelser man själv kanske inte tänkt på. Handlingar som någonstans finns i mitt medvetande, men som kanske inte riktigt kommer fram i det jag skrivit.

Jag är så tacksam för den input jag hittills fått av testläsare, och jobbar vidare för fullt med mitt skrivande.

Publicerat den

Asha får vänta …

Det kan inte hjälpas! Har nyligen återupptagit arbetet med ”Ashas sten”, men idag fick jag ett omdöme och flera konstruktiva och väldigt bra förslag från en testläsare av ”Kalla mig Anna”.
Så jag bara måste ta tag i den berättelsen ett tag till.

Publicerat den

Nygammalt skrivbord

Kan med viss stolthet konstatera att vårt gamla skrivbord fått nytt liv – igen! Då mitt skrivbord byttes ut på mitt dåvarande arbete på Skanska i Malmö, fick jag köpa det gamla möblemanget för en billig peng. Det har sedan hängt med. För många år sedan plockade jag av benställningen till ett avlastningsbord, som hörde till möblemanget. Den bordsskivan har jag sedan många år tillbaka som arbetsbänk i verkstan. Så småningom gick skrivbordet samma öde till mötes. Vi köpte benställning på Ikea för kanske tio år sedan, och monterade skivan på, och dessutom skruvade vi på utdragsskivor för tangentbord. Förra året bytte vi benställningen mot en höj- och sänkbar istället. Nu har jag dessutom monterat ett hyllplan längs hela skrivbordets längd, för att få plats med fyra datorskärmar. Till hyllplanet har jag använt ovandelen av en gammal köpmansdisk.

Skrivbordet är ursprungligen från någon gång på 70-talet. Jag tog hem det i november 1985. Det här är med andra ord ingen slit- och släng-möbel. Återvunnet och fullt fungerande fortfarande, efter mer än fyrtio år!

Publicerat den

Femtio år från barndomshemmet

Nio dagar för sent inser jag att jag totalt missat ett egentligen ganska betydelsefullt jubileum! Den 29 september var det exakt femtio år sedan jag som sjuttonåring flyttade hemifrån! Det var den dagen min mor med största sannolikhet drog en suck av lättnad. När jag under den tidiga hösten 1973 packade ihop mina tillhörigheter för att kunna flytta till mitt livs första egna lägenhet, hade jag på sätt och vis också påbörjat ett helt nytt liv. På skivspelaren snurrade Aladdin Sane med David Bowie på hög volym, och medan jag sjöng med i Time, förundrades jag över att min mor inte klagade över att jag spelade högt. Förmodligen för att hon inom sig jublade över att det var sista gången, antagligen någonsin, som hon behövde vara störd av mig. Från den dagen skulle hon kunna sitta i hemliga hörnan, med teckningsblocket i knät och ett glas vin diskret placerat på sidobordet, helt ostörd av sitt oönskade barn.

Publicerat den

Mikaeli marknad – Dag Två

Dag två på Mikaeli marknad i Sjöbo. Till vår stora tillfredsställelse var tältet kvar när vi anlände på morgonen. Inga hårda vindar som slitit och dragit i det. Det stod faktiskt orört precis som vi lämnade igår. Särskilt tacksamt eftersom det här var första gången vi använde det. Mycket nöjd med konstruktionen, och sänder dessutom en särskilt tacksam tanke till vår italienska granne vid sommarmarknaden vid Häxans hus i augusti, som tipsade oss om det här tältet.

Dag två på Mikaeli var annars ganska händelselös. Kändes som att marknadens besökare mest var äldre människor som inte direkt längtade efter att få läsa humoristisk fantasy eller hbtq-feelgood.

Ändå blev även denna dag resultatmässigt ganska positiv, med hyfsat bra försäljning och även trevliga och givande kontakter, bland annat med några skrivande personer vi förhoppningsvis kan få ett samarbete med framöver. Likaså var våra grannar i tältet bredvid en positiv kontakt, med en skön blandning av bland annat ukrainare och kroater, som dels köpte några av våra böcker, och dessutom bjöd de på kaffe som satt fint i den kyliga oktobervinden. De var ännu ett bevis för att folket i det där uställningstältet ett par gångrader bort från vårt, som pryddes av den där illasinnade karaktäristiska blåsippan, faktiskt verkligen inte har någon förankring i verkligheten.

Kort och gott kan vi konstatera att Mikaeli marknad i Sjöbo blev en givande men stundvis kylig marknad, som åtminstone vi kan vara nöjda med.

Publicerat den

Mikaeli marknad i Sjöbo – Dag Ett

Idag var det dags att delta för första gången vid Mikaeli marknad i Sjöbo. Jag har alltid trott att det kostade en förmögenhet att ha försäljning här. Men icke! Det var faktiskt till och med så att vi hade kunnat stå och sälja böcker även på Sjöbo marknad. Det var dock lite för kort varsel, så det får vi väl vänta med till nästa år. Nu är i alla fall dag ett avklarad, och man får helt klart vara nöjd med resultatet. Det här blev dessutom premiär för vårt eget utställningstält. När vi köpte tältet, hade det just hunnit bli ”off-season” så tältsidorna var slut! Så det får vi vänta med till våren nästa år. Så vi fick klara det med en provisorisk lösning med några gamla presenningar istället. Bara att hålla tummarna nu att allt står kvar intakt i morgon bitti,

Publicerat den

Mims – det blev inte som vi tänkt

Det här med Mims är onekligen en märklig historia. Under stor del av sommaren har han kommit hit praktiskt taget varje dag, ibland mer än en gång, och fått mat på altanen. Mogwai har oftast varit tillåtande. Han har kunnat ligga bekvämt i skuggan, eller på någon utemöbel, och lugnt betraktat Mims som äter maten vi satt ut till honom. Ibland har Mogwai gått bort mot Mims, som i sin tur omedelbart dragit sig undan. Men för det mesta har Mogwai accepterat Mims närvaro. Mims i sin tur har ibland blivit extra modig. Vid några tillfällen har han smugit in i huset, och faktiskt hittat till Mogwais matskål i köket. En gång när jag lagt mig i sovrummet för att vila en stund på eftermiddagen, märkte jag att något rörde sig i rummet, och jag trodde det var Mogwai. Men det visade sig vara Mims, som dock försvann hastigt ut när han blev varse att jag upptäckt honom.

Att han håller reda på grannskapets andra katter, och därmed avlastar Mogwai på den punkten, är tydligt. Vi har knappt sett till några andra katter här under ganska lång tid nu. Dock – de senaste veckorna har han mer eller mindre slutat komma hit. Senast han var här och åt var den 22 september. Vi började tro att något hänt honom. Han ser ju faktiskt inte helt frisk ut, och risken att han skulle kunnat ha blivit överkörd finns ju hela tiden. Men i tisdags såg jag honom längre bort i gatan. Idag hade vi skjutdörren i uterummet öppen en kort stund, och plötsligt var Mims här och var på väg att gå in. Men just som han var framme vid dörren kom Mogwai rusande och jagade bort honom. Man kunde nästan höra Mogwais tankar; Det är ok att du kommer hit och äter då och då. Man du får fan inte gå in i mitt hus.

Men vi har haft planer på att vi skulle bygga ett ”vinterhus” åt honom på altanen, så att han åtminstone har någonstans att krypa in och värma sig lite under vintermånaderna. Men nu känns det som att han trots allt har någon annan plats han uppehåller sig på.

Publicerat den

Fyrtiofem år bakom ratten!

Ska man glädjas, fascineras eller rentav baxna …?! Hur som helst noterar jag att det i dag är 45 år sen jag fick mitt körkort. Efter en körning jag inte minns ett dyft av, satt vi i körskolans bil vid Trafikverket vid gamla Bulltofta flygplats i Malmö, när jag fick mitt efterlängtade körkort i handen. Därpå följde mitt i tid räknat (som det kändes) absolut längsta bussresa någonsin. Från ena sidan av stan till den andra – Bulltofta till Slottstaden – där jag äntligen kunde sätta mig i morfars gamla PV544 -60, som hade stått ett par månader på vår parkering och väntat,  och ge mig ut på mitt livs första biltur på egen hand! Sen dess har det ju blivit ett antal mil! Självklart helt omöjligt att räkna, men uppskattningsvis har jag kört runt 200 000 mil sen dess.

Numer blir det av förklarliga skäl inte så värst mycket. Nä, det beror inte på åldern. Men dels kör jag ju inte längre till och från arbetet, där det ju blev i runda slängar tio mil per natt. Numera kör jag mest några turer till Sjöbo då och då för att handla, ibland några rundor vi gör tillsammans, och med jämna mellanrum kör jag till Malmö. Ligger trots allt fortfarande runt 2 000 mil per år.