An (ordinary) day in my life!

Grå fredag, sett till vädret, och ännu en tur till Malmö och fina Elisabetkliniken trots att jag var där för bara två dar sen. En återbudstid jag valde att hoppa på. Behandling nummer fyrtiosju! En liten detalj de berättade för mig där, som gjorde mig extra stolt och glad … Min självbiografi Idag kan det kvitta ligger sen några månader i deras väntrum. En av deras kunder satt kvar i en timme efter behandling och läste min bok, och skulle dessutom komma en timme tidigare nästa behandlingstillfälle för att kunna läsa vidare.

Det blev även en tur till Sjöbo på eftermiddagen lite oplanerat, då vi också passade på att fika på Möllans Café.
Jag har redan fått tillbaka mitt manus till Kalla mig Anna, så det är ju rätt självklart vad resten av denna kväll ska ägnas åt. Siktet är inställt på boken ska komma ut lagom till bokmässan i Lund. Och för att lite grann fira detta, tillagade jag vår gamla sjuttiotalsklassiker tonfiskris till middag idag och bjöd min fina kärlek på.
(för de som inte vet – tonfiskris var något av en lördagsklassiker för mig och mina närmaste kompisar på sjuttiotalet, och jag har även använt receptet i Kalla mig Anna)

Tillbaka till Thiramaar

För en stund – kanske några dagar – är jag tillbaka i Thiramaar. Vilket alltså betyder att jag har återupptagit genomgången av Ashas sten. Om än kanske tillfälligt, eftersom det handlar om några dagar, innan jag får tillbaka manus till Kalla mig Anna. Så som saker och ting ser ut, är det bara så, att när det sker behöver jag faktiskt återgå till det manuset. Varför?! Helt enkelt eftersom det finns en chans att faktiskt få den klar och skickad till tryck, och rentav få en färdig bok lagom till bokmässan i Lund de 25 november!

Jag hann!

Jag hann! Korrekturarbetet av ”Kalla mig Anna” blev klart idag!
Så här var dagen;
Har varit ännu en tur till Slottstaden i Malmö, för min fyrtiosjätte behandling på Elisabetkliniken. Dock inte lika plågsamt denna gång som senast, då behandlingen den gången koncentrerades till överläppen. Idag kunde jag till och med, åtminstone stundvis, segla bort i planerande tankar för kommande skrivande.
Efter kvällsmaten idag parkerade vi i soffan och såg första avsnittet av serien 1923, som ju är en fortsättning på den storslagna 1883, som vi såg för drygt ett och ett halvt år sen. Efter en timmes fiktiv vistelse i året 1923 i Amerika, förflyttade jag mig till sjuttiotalets Malmö, och slutredigeringen, för den här gången, av Kalla mig Anna. Och jag blev klar!
Redan på fredag hamnar jag åter i Malmö, fast då i nutid, då jag har hoppat på en återbudstid hos Elisabetkliniken!
Och i morgon kväll har jag för avsikt att återvända till Thiramaar, och år 1496 efter Hivers!

Hinner jag?

Fortsätter korrekturarbetet med Kalla mig Anna, och har en liten förhoppning att kunna vara klar de närmaste dagarna. Kämpar för att kanske kunna bli klar och rentav kunna ge ut den boken innan jul!
Samtidigt har jag två andra korrekturarbeten som jag skulle vilja få klara helst innan månadsskiftet nu oktober-november. Men det kan nog bli svårt. Ambitionen är annars att jag under november månad helt ska ägna mig åt Ashas sten,  och även några av mina Thiramaar-noveller, som ett deltagande i Na-No-Wri-Mo.
Återstår och se om det här ens är möjligt. Och imorgon ska jag till Malmö igen!

Spontanutflykt

Från början hade vi två ärenden till Ystad idag. Det ena ställdes in på grund av sjukdom i morse, men det andra fullföljdes ändå. Leverans av böcker etc. På detta lite handel på Willys, och sedan en liten spontanutflykt till ett gråmulet och blåsigt Österlen och en trevlig fikastund.

RSF Ă…rsbok 2023 – 1 av 108 bilder i Sverige

Idag kom RSF Årsbok 2023 och jag kan lite stolt konstatera att en av mina bilder – Follow me son – finns med bland totalt 108 utvalda bilder från Sveriges sammanlagt 134 klubbar anslutna till Riksförbundet Svensk Fotografi. Men samtidigt kan jag ju också fundera över varför inte fler av Sjöbo Fotoklubbs medlemmar skickar in bilder! Att döma av våra månadstävlingar och årstävlingen bland annat, så finns onekligen potentialen.

Känsloladdat skrivande

Genom alla år jag ägnat mig åt skrivande, har det förvisso hänt lite då och då att jag fått till texter som varit berörande i olika omfattning. Exempelvis hade jag faktiskt någon scen både i Eilaths hopp och Gudarnas spira som berörde mig. Men jag har nog aldrig upplevt den känslomässigt så starka reaktion utifrån egna skrivna texter som jag gjort idag. Jag har lagt till ett kapitel i Kalla mig Anna, efter lite tips från en testläsare, som har fått rubriken Hello, how are you? Det handlar helt och hållet om ett telefonsamtal mellan några av romanens huvudkaraktärer. Faktum är att jag grät medan jag skrev! Jag hade också svårt att läsa upp vad jag skrivit för Snezana, utan att rösten grötades ihop för fullt. Genom många år av skrivande har jag upplevt det fenomenet några gånger – att man skrattat hjärtligt eller som nu blivit tårögd och till och med gråtit, av det man själv skrivit. Tror på fullt allvar att det betyder att man nog har lyckats rätt bra i sitt skrivande då.

Skrivande med matinspiration

Min kväll med Anna (alltså korrekturarbetet av romanen Kalla mig Anna) handlade bland annat om att förtydliga några egna matexperiment från förr. Det handlar om tonfiskris, som jag förvisso inte själv kan ta äran för direkt, då det var kompisen Pelle som tillagade detta på lördagskvällarna, ibland innan vi tog bussen till stan för att gå på bio, eller nåt. Eller min kinagryta, som växte upp ur en snodd idé från några kompisar som valt att bjuda på en mix av ungefär de ingredienser som normalt ingår i vårrullar, fast utan rullen men med ris. Den rätten har jag sedan valt att utveckla till i mitt eget tycke nästan fulländning. Det är en rätt som kan varieras nästan hur som helst. Men min egen personliga favorit är den som innehåller köttfärs, kyckling och bacon, champinjoner, bambuskott, purjolök, vitlök och absolut även cashewnötter. Kan även med fördel piffas till med ananas. Dessutom krydda med förslagsvis curry, lite citronpeppar och någon annan krydda man tycker kan passa. Lite ketchup, vatten och soya! Allt rörs ihop i en wokpanna. Klart! Serveras självklart med ris!

Fyrtiofemte turen till Slottstaden

Var åter en tur i Slottstaden i Malmö idag. Den fyrtiofemte i ordningen, i det här ärendet. Innan det även en tur till Hudkliniken på MAS, för lite fotografering, faktiskt. Börjar nog se slutet på den här behandlingen nu, även om det återstår ytterligare turer. Dagens tur innebar en stunds väntetid, så jag kunde klämma in en eftermiddagsfika hos St. Jakob. Hade egentligen tänkt mig att jag skulle hinna skriva lite också, men det blev inte så mycket tid. Dagens behandling var koncentrerad till överläppen – det känns!

Hunky Dory – ett av de bästa albumen

Idag avhandlades ett av David Bowies i mitt tycke bästa album – Hunky Dory – i den alltid lika intressanta Bowie-podden, av och med Sebastian Borg.

En kompis uppmanade oss pĂĄ en fest för nĂĄgra ĂĄr sen att lista de musikalbum vi fortfarande höll som de bästa nĂĄgonsin. I sällskap med bland annat Genesis Seconds out, Yes Tales from Topographic oceans, Klaatus bĂĄda album Klaatu & Hope  med flera andra, valde ja tvĂĄ album som kommer upp i tankarna allra först i det sammanhanget! Ziggy Stardust och Hunky Dory som jag än idag femtio ĂĄr senare hĂĄller som mina toppfavoriter.

Det var det förstnämnda albumet och i första hand låten Starman som fick mig att köpa plattan under hösten 1972. När jag sen i slutet av januari 1973 hittade Hunky Dory i en skivaffär på Baltzarsgatan i Malmö, var det självklart att jag köpte den.
Som vanligt var det här avsnittet intressant. Lite kul också när gästen Magnus Börjesson pratade om den enda äldre låt som Bowie framförde på konserten på Mölleplatsen i Malmö den 25 juli 1997, som var just Quicksand från Hunky Dory, som David Bowie skrattande inför den relativt begränsade publiken inledde konserten med, spelande på sin tolvsträngade gitarr. Resten av konserten handlade uteslutande om drum’n’base från hans då senaste album Earthling. Sett till storleken på publikskaran, var det nog i minsta laget. Men känslan för oss i publiken, var ändå att David Bowie själv hade roligt. Och vi stortrivdes tillsammans med honom i sommarkvällen.