Min del i Internationella Kvinnodagen!

Internationella Kvinnodagen är det som gäller idag den 8 mars! Men egentligen skulle alla årets 365 dagar (366 i år och alla andra skottår) vara kvinnodagar. Den här dagen som kommit till för att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Det är sorgligt att det ens ska behövas! Och jag då?! Ja, jag har haft oturen att födas som motsatsen, men större delen av mitt liv har jag strävat och önskat att få tillhöra ”den andra sidan”. Jag har aldrig klarat av att identifiera mig med det manliga. Jag har alltid hatat när folk omkring mig benämnt mig som ”man”. Jag avskyr tillrop som ”hallå mannen” eller ”Andie my man” och så vidare. Eller ännu grövre, som det jag fick höra en gång på åttiotalet på min dåvarande arbetsplats; ”Du är fan den enda med tillräckligt mycket kuk för att kunna säga ifrån”! Jo, jag kunde säkert säga till ledningen på det jobbet exakt vad jag tänkte och tyckte. Har aldrig varit rädd för det. Men det handlade definitivt inte om vad jag har mellan benen. Snarare ett tänk om vad som är rätt och riktigt!

Kort och gott har jag alltid haft svårt att fullt ut kommunicera med män. Har aldrig klarat den manliga jargongen, och har alltid känt mig mest hemma i kommunikationen och umgänget med kvinnor. För några år sen då jag på allvar ”kommit ut” summerade en av mina kvinnliga vänner det hela klart och tydligt – du tänker som en kvinna! Det omdömet ser jag helt och hållet som en komplimang. Och även om jag inser att det finns biologiska kvinnor som inte alls gillar ”såna som jag” står jag ändå fullt och fast stadigt på barrikaden och hyllar internationella kvinnodagen, idag precis som alla andra år. Även om jag i grund och botten tycker det är sorgligt att denna dagen ens behövs.

Casting, korrektur och Steg Tre …

I söndags lämnade jag Dödsgudinnans sten till Snezana för korrekturläsning. Och jag har redan fått tillbaka den, och har påbörjat min tredje genomgång. Tror faktiskt att berättelsen kommer att växa ganska mycket, innan vi är framme vid slutet. Medan jag väntat på att få tillbaka mitt manus, har jag arbetat med korrekturläsning av Tillbaka till Skärsjön, vilket är tredje delen i vårt gemensamma projekt Tillbaka till Skärsjön. Målsättningen är att denna del ska vara klar för tryckning i god tid innan Malmö Pride i juli i år.

Under veckan har jag fått en för mig helt ny vy över Malmö, från tolfte våningen i Öresundshuset, där numera Vuxenpsyk, könsidentitet håller till. Fler besök är planerade, så det finns anledning att återkomma i detta. Så har vi också uppnått över förväntan positivt resultat av vår ”selftape”, och den kommande veckan får vi förhoppningsvis veta mer exakt HUR positivt det är. Inte mycket vi kan säga om detta nu, mer än att det är ett väldigt spännande projekt, som kan bli mycket givande, om vi når ända fram. Slutligt, beskedet från Skatteverket i år var över förväntan positivt.

Nu går jag vidare med korrekturarbetet med Dödsgudinnans sten – eller om den kanske rentav ska döpas om, igen – Dödsgudinnans ögonstenar!

Spännande tider!

Terry Pratchetts ord klingar ofta i mina öron – må du leva i spännande tider – och det känns onekligen som att det verkligen är vad vi gör. Vi har full aktivitet i vårt lilla förlag, med coverreleaser nästan varje dag. Presentationer av nya författare (nya för vår del alltså) nästan dagligen. Allt medan jag pendlar mellan Skärsjön och Thiramaar. Håller på att korrläsa – förhoppningsvis sista omgången – när det handlar om Skärsjön. Sen är det dags att göra inlaga för boktryck! Och så ska jag ge mig på Dödsgudinnans sten igen efter Snezanas genomgång. Sen finns det en hel del intressanta planer med olika engagemang under våren med bokförsäljning och föreläsningar. Och med lite tur kanske vi rentav kan hinna få tryckt böcker både av Skärsjön och fjärde delen i Thiramaar-serien innan dess.

Väldigt stort för mig den här veckan, är för övrigt att jag har inlett ”Steg Tre” för min personliga del. Och så är vi vidare till Steg Två i en annan oerhört spännande process, som vi kanske får anledning att återkomma till vad det lider.
Idag blev det för övrigt en välbehövlig cykeltur till Sövdesjön och tillbaka. Känns som att det där med att grilla vid Sövdesjön inte är riktigt aktuellt just nu.

DĂĄ, nu och framĂĄt!

På plats i god tid som vanligt, så det blev utrymme för en kort promenad. Eller, det kunde blivit lite längre, om det inte hade blåst så förbaskat kallt. Kan hoppas på lite behagligare väder nästa gång. Fast det på kartan ser ut lite som att jag gått på vatten. Men det var ändå roligt att återse ytterligare ett område jag tillbringat många arbetstimmar på i mitt liv. Skeppsbron där bland annat tobaksaffären jag på den tiden frekventerade ganska ofta. Stormgatan där Postens paketexpedition låg på 70-talet, liksom det fik vi brukade handla bullar till frukosten på Skånska Cementgjuteriets vaktmästeri. Kolgahuset och Öresundshuset varifrån jag idag från översta våningen kunde beskåda min gamla arbetsplats på Utställningsgatan, Plast & Papper, som numer är en parkeringsplats. Kunde också förundrat notera att den enkla lunchrestaurangen på Hans Michelsens gata fortfarande finns kvar. Där man ofta åt lunch med Rikskuponger på åttiotalet.  

Regementsgatan – lugna gatan

Var ännu en tur till Malmö och Slottsstaden igår. Sen snart två år tillbaka har det blivit en hel del turer dit, och än återstår några till. På grund av planerna för ”superbussen” som ska gå mellan Limhamn och Segevång, genomför man bland annat stora ombyggnationer på Regementsgatan. Den gatan som tillhört mitt hemområde i drygt åtta år under sjuttiotalet och början av åttiotalet, har nog aldrig varit så tom på biltrafik som nu. Genomfart mot Erikslust är avstängd, och gatan ser på vissa ställen nästan ut som en krigszon med flera stora containrar och gatstenar i högar. Eftersom jag inte är helt insatt i hur trafiksituationen med bussar och så ser ut idag, kan jag heller inte bedöma hur bra eller dåligt det här. Har ju läst en hel del kritiska kommentarer om det. Men nog känns det hela lite väl överdrivet att bygga om så mycket för att anpassa för superbussar. Vore det inte trots allt billigare att bara sätta in fler normala bussar?

Tänk om trafiksituationen förändras efter några år, så att den där superbussen kanske aldrig har full beläggning, om den nu kommer att ha det nu. Då har man genomfört stora, väldigt stora, och kostbara ombyggnationer kanske helt i onödan.

Dödsgudinnans sten – andra genomgĂĄngen klar!

Idag blev jag klar med den andra genomgången av Dödsgudinnans sten – det vill säga min fjärde roman i serien Legender från Thiramaar. Nu har manuset flyttat över till Snezanas dator, där hon kan kasta sig över den och kritiskt granska berättelsen. Det känns onekligen som att berättelsen i det stora hela är komplett, även om det absolut finns utrymme att växa ytterligare. Vilket jag tror att den kommer att göra. Men nu närmast ska jag tillfälligt lämna Thiramaar, och istället tillbringa några dagar vid Skärsjön.

En intensiv vecka – det är sĂĄ här det är att vara pensionär!

Vi har av och till ett väldigt morgontrött fiber. Vissa morgnar är det väldigt segt, och hastigheten för nerladdning är långt under vad vi betalar för. Men efter sådär uppemot en halvtimme kommer det igång, och det känns liksom ändå som att man behöver vara lite accepterande. Jag menar, jag är inte precis världens mest alerta tiden efter att jag just stigit upp. Hur som helst är det ju tur att det rättar till sig. Med tanke på att jag haft att göra under dagen, med publicering av nya E-böcker, bokföring av royalties, uppdatering av författarpresentationer på Belvida Bells hemsida, samtidigt som datorn arbetat för fullt med backup av alla mina filer i bakgrunden, man vet aldrig vad den där jävla Putin hittar på, så behövs onekligen all kraft vi kan få ut av fibernätet.
Jag lämnar en intensiv vecka bakom mig, med några riktigt fullspäckade arbetsdagar, med bland annat filminspelning till ett spännande projekt, och ett flertal nya spännande författarsamarbeten för Belvida Bell,
och ägnar kvällen åt att koppla av med lite mer arbete med Dödsgudinnans sten. Det betyder att resten av kvällen ägnas, självklart, åt aktiviteter som ligger långt bort från det där de kallar Mello! Samtidigt som jag laddar för den kommande veckans väldigt viktiga och spännande händelser.

Avkoppling bland liv och rörelse

Vi åt en god soppa igår kväll. Inget ovanligt i det. Med min fina kärlek är jag bortskämd med god mat varje dag. Idag landade jag på Espresso House vid Kvinnokliniken i Malmö, för en hett efterlängtad frukost. Detta eftersom jag inte ätit något sedan gårdagens soppa, vilket var påbjudet då jag skulle lämna blodprover med krav på fastande nu under förmiddagen. Eftersom jag sen hade en tid på Hudkliniken tvärs över gatan på eftermiddagen, fick jag några timmars lugn att skriva. Kändes välbehövligt efter de två senaste dagarnas intensiva arbetssituation. Eller vad man ska kalla det. Som snart fyra år som pensionär vet jag mer än väl att resonemanget att man har mer att göra som pensionär än man någonsin haft under alla åren man arbetat, absolut inte är en klyscha.

Det har handlat om författaravtal att administrera, E-böcker att producera och publicera, uppdatering av Belvida Bells, fotoklubbens och samfällighetens hemsidor och slutfasen av månadens ekonomi. Bland annat.

Sen är det ibland en utmaning att sitta på offentliga fik och skriva. En del människor är väldigt högljudda i sina samtal. Och så finns ju de där som aldrig kan släppa sin mobiltelefon, och på fullt allvar tycks tro att alla runt omkring inget hellre vill än att få höra deras högljudda och långvariga telefonsamtal. Till råga på allt med högtalaren påslagen, så man får ta del av rösten i andra änden också. Försökte med lurar i öronen lyssna på ”egen musik”. Men det fungerade inte, eftersom Coffee house spelar musik i högtalare och en av dem hängde rakt över mig, och telefonisten satt vid bordet bredvid. Det blev faktiskt mest rörigt. Men – han lämnade ju fiket till slut.

Fick trots allt ändå gjort en hel del med Dödsgudinnans sten, då jag kanske ändå har rätt god förmåga och koppla bort en del störande ljud.

MĂĄnga järn …

Hade paket att hämta på Tempo i Blentarp, och valde att ta cykeln. Så det blev en tur på 6,9 km i den råkalla dimmiga luften.

Att det behövs träning och arbete för bättre kondition är nog uppenbart. Turen tog drygt 48 minuter effektiv cykeltid. Det är egentligen alldeles för mycket. Normalt har den turen tagit knappt en halvtimme fram och tillbaka. Så – fortsättning följer. För övrigt blev det en lite splittrad dag, med en mängd olika järn i elden som behövde hanteras. Eller nåt. En del avtal som skulle fixas. Ytterligare kompletterande arbete med Belvida Bells hemsida. En del andra småsysslor. Uppdateringar med fotoklubbens hemsida. En del kommunikation kring en Facebook-grupp jag medverkar som admin för, där vi försökte reda ut lite struligheter. Har även skrivit ner ett första utkast till en liten filmsnutt vi ska producera, som med en god portion tur kan leda till lite spännande saker.

Och resten av kvällen får jag försöka ägna åt Thiramaar.

Cykeltur, vattensjukt och en illröd julstjärna

Inledde dagen med styrelsemöte med fotoklubben. Kan man ju faktiskt fundera – hur många av Sveriges många fotoklubbar har sina styrelsemöten klockan nio på morgonen?! Dessutom så smidigt som vi har, via telefon! Resten av dagen, eller i alla fall det mesta, har jag ägnat åt att uppdatera författarsidan på Belvida Bells hemsida. Riktigt rolig arbetsuppgift, eftersom det handlar om att presentera flera nya författare i vårt förlag, ,med en mängd spännande noveller.

På eftermiddagen tog jag årets första cykeltur, bort mot Sövde och en nyfiken sväng ner till stigen längs sjön, mest för att få en uppfattning om hur mycket terräng den översvämmande sjön lagt beslag på. Kan konstatera att det möjligen skulle fungera att promenera längs sjön – men det är inte lätt. Stövlar rekommenderas.

För övrigt noterar jag att vår strävan att få röda blad på våra julstjärnor, som växer och frodas sen flera år tillbaka, inte riktigt gått som vi tänkt. Två plantor tillbringade flera månader i totalt mörker – nästan – enligt råden. Inga röda blad! Däremot en planta som stått mitt i fönstret i uterummet, har illröda blad nu! God jul!