Respekt i trafiken

Vad är det egentligen som får vissa människor att tro att de är märkvärdigare än andra, och att andra människor ska väja och böja sig för dem?! Stöter på exempel lite då och då. Ett tydligt exempel som jag råkat ut för vid flera tillfällen, är när man ska parkera bilen exempelvis på en parkeringsplats. Jag backar alltid in! Men även om jag ger tydligt tecken, händer det att andra bilister kör fram så nära att jag knappt har plats att manövrera. Signalen är tydlig – undan, jag ska fram! Problemet är bara att det biter inte på mig. Jag väljer inte att köra in i parkeringsfickan bara för att snabbare lämna plats. Det blir ju bara det att någon annan kanske tvingas vänta när jag ska backa ut. Men det är så det fungerar i trafiken! Ömsesidig respekt! Du har inte mer bråttom än att du kan vänta de sekunderna!
Detta hände så sent som idag! På en liten bostadsgata kom en bil bakom mig, just som jag skulle backa in. Jag såg ingen anledning att stressa och köra in, bara för att den bilisten skulle kunna passera några sekunder snabbare . Så jag backade in!

När bilisten sedan passerade valde hon att stirra rakt fram och skaka tydligt på huvudet. Det där är enbart ren ohyfsad dumhet, och nästa gång liknande situation uppstår, kommer jag att ha ”problem” att backa in, så det kommer att ta längre tid. Visa respekt, och du får respekt. Bär dig åt som en skitstövel, och du blir bemött som en sådan!

En intensiv arbetsdag

Har haft ännu en intensiv arbetsdag, som främst kretsat kring E-boksproduktion. Först och främst handlade det om att publicera E-bokutgåvan av Sommaren vid Skärsjön, del två i sviten Det hände vid Skärsjön. Detta samtidigt som jag är mitt uppe i korrekturläsningen av del 3 – Tillbaka till Skärsjön – som förhoppningsvis snart ska vara klar att lämna till tryckeri. Sen har det även handlat om produktion av några noveller i E-bokformat, som ska publiceras under den närmaste veckan. Har uppdaterat uppgifter om mina fantasyserier och skickat till Fantastik-Rådet. Har uppdaterat information på Belvida Bells hemsida om vår nya novelltävling Löftet. Sen har jag även hunnit med att beställa ny ”fotbeklädnader” på rekommendation från Zalando. Har sökt lite mer bilder i AI, och kan konstatera att Microsoft Bing AI-generator och jag har ganska skilda uppfattningar om hur en gråhårig medelålders magikerkvinna ser ut. Känns som att det bara var hårfärgen de fick rätt på.

Nu ska jag koppla av resten av kvällen tillsammans med Asha och de andra figurerna i Thiramaar. Ja, och självklart också i sällskap med min vackra kärlek, som alltid.

Pensionärsliv

Har med råge passerat tidpunkten då jag varit pensionär i fyra år! Nu åtnjuter jag den där trivsamt stressiga pensionärstillvaron då man nästan skulle behöva anställa folk för att hinna med allt. Skrivandet flyter på. Vårt förlag har fullt upp. Plus diverse andra uppdrag som exempelvis hemsidesarbeten med mera. Kort och gott är det här med att vara pensionär liktydigt med ett synnerligen aktivt liv, faktiskt emellanåt nästan mer aktivt än det var när man arbetade. Och kanske det egentligen är ganska självklart. Som pensionär är man inte låst av några tider typ att man måste gå och lägga sig för att komma upp i tid, eller så som det ofta var för mig, att man påbörjat något konstruktivt, bara för att kanske timmen senare vara tvungen att avrunda eftersom det var dags att bege sig till jobbet.

Och nä … jag har inget behov av att fördriva pensionärstiden med släktforskning, virka sängöverkast eller knĂĄpa ihop fantastiska bakverk. Eller spela boule  med grannskapets övriga gamlingar. Eller bara sitta i en vilostol i trädgĂĄrden och lyssna till fĂĄglarna. Inget ont i nĂĄgon av dessa aktiviteter, men jag har inte tid. Kanske nĂĄn gĂĄng i framtiden … när jag pĂĄ riktigt inte orkar jobba längre.

Cykeltur och lite annat

Blev en cykeltur i solskenet, nästan lite panikartat, eftersom vågen påstod att jag gått upp åtta hekto sen igår! Det duger inte! Turen på sadeln idag blev 4,6 km, och jag styrde ner mot Karups båtplats. Kunde dock snabbt konstatera att det fortfarande är begränsad framkomlighet längs sjön. Det tycks ta väldigt lång tid för vattnet att rinna undan. Hade annars tänkt mig att följa stigen hela vägen bort till Sövde, och därifrån sedan ta cykelvägen hem. Nu blev det en något kortare tur än så idag. Övriga dagen har handlat om E-bok-produktion. Kvällen som vanligt fortsatt djupdykning i världsdelen Thiramaar.

Förkylningssymtom, bibliotek och sĂĄ dödsgudinnan!

Det fanns en antydan redan igår kväll, med en hel del nysande, som fortsatte under dagen. Ska jag verkligen behöva bli förkyld nu?! Har jag verkligen inte tid med! Men på något vis tycks jag kunnat dämpa symtomen under dagen, och kanske jag ändå klarar mig. Har ägnat en del av dagen åt viss ”uppladdning” för att ta en djupare diskussion med vårt sorgligt trista lokala bibliotek, som inte har det minsta förståelse för sina lokala författare. De borde ta lärdom av Malmö Stadsbibliotek, vars agerande när det gäller våra böcker, nästan får mig att känna att jag faktiskt aldrig har lämnat Malmö.

Den här fredagskvällen domineras annars av två saker.

Idogt arbete med korrektur och fram för allt ”färgläggning” av Dödsgudinnans ögonstenar. Boken fortsätter sakta men säkert att växa. Och så fortfarande väntar vi spänt på besked, som egentligen skulle kommit i onsdags! Och nu håller man antagligen helg, så nu får vi vänta åtminstone till måndag! Det är olidligt spännande!!!

Ă„nnu en dag i väntan

Har en något ovan situation just nu! Finns inga inplanerade aktiviteter utanför hemmet förrän den 23 mars! Det betyder ingalunda att vi kan sitta stilla och rulla tummarna. Inte heller att man kan unna sig några timmars bokläsning varje dag. På sin höjd kan det finnas tid en stund i sängen, innan det är dags för något nattligt äventyr i drömmarnas värld. Men mycket läsning blir det ändå, eftersom vi har flera spännande noveller att korrläsa före publicering av flera intressanta författare. Annars är det fortsatt korrekturarbete som gäller med Dödsgudinnans ögonstenar, och det löper på för fullt. För övrigt väntar vi fortfarande på det viktiga bud som egentligen skulle kommit igår. Sitter sålunda lite på nålar just nu, som man konstigt nog kan uttrycka det.  

Stöldrapport och viktigt bud till Belvida Bell (!)

Större delen av kvällens korrekturarbete handlade om hur den irrydiska magikeraspirerande kvinnan Calindrea försöker reda ut stölden av den magiska stenen som uppenbart fallit från de sju mörka dimensionerna. Likaså hur dödsgudinnans uggla Narvi kommer med viktigt bud till Belvida Bell. Blir nästan som en tanke, då vi just ikväll sitter och väntar på ett viktigt bud! Och så har jag försökt få AI att förstå hur det kan se ut när Elana (min huvudkaraktär från Eilaths hopp) står och samtalar med kaldiniern Robia. För att i möjligaste mån kunna få fram småfolket kaldinier, måste jag beskriva dem som dvärgar. Men AI tycks inte riktigt fatta, när det i bild ska förekomma både en dvärg och en vanlig människa. Det blir inte riktigt som jag tänker mig. Inte heller stadsvakten i Camyrlin blev riktigt den där medelålders lite försupne mannen jag hade i åtanke. Eller så är jag dålig på att beskriva …

En spännande dag och en kreativ skrivkväll

En dag som varit minst sagt annorlunda med ett spännande teamsmöte under dagen.   Har även skrivit till några bibliotek för att försöka förmå dem att få in lite fler av våra böcker. Och  med kvällens fortsatta korrekturarbete med Dödsgudinnans ögonstenar har detlöpt på riktigt bra. Har faktiskt avverkat nio kapitel under kvällen. Det har handlat om kvinnlig magikeraspirant, tokig trollkarl och dessutom kaldiniern Robia som råkar träffa Elana på Kracaastska kompaniet. Och romanen växer ytterligare för varje dag som går.

En lördag som de flesta … inför en spännande vecka!

Vi har fått lite falska vinkar om att våren är här, mer eller mindre. Men under dagens cykeltur kändes det absolut inte så! För att tala klarspråk – det var svinkallt! Och blåsigt. Så det var särdeles ljuvligt att få återkomma till stugvärmen, och ägna övriga dagen åt fortsatt korrekturarbete med Tillbaka till Skärsjön och uppdatering av Belvida Bells hemsida. Kvällen ägnades helhjärtat åt fortsatt genomgång av romanen om Asha. Den som nog kommer att döpas om till Dödsgudinnans ögonstenar. Och nä … vi har fortfarande inte sett Mello!

Den kommande veckan ser ut att bli lite extra spännande, med ett teamsmöte på måndag som med lite tur kan leda till något riktigt häftigt, ännu en tur till Slottstaden på tisdag, och ytterligare några noveller att publicera. Och så ett möte med en av de kompisar jag känt längst i mitt liv.

Min del i Internationella Kvinnodagen!

Internationella Kvinnodagen är det som gäller idag den 8 mars! Men egentligen skulle alla årets 365 dagar (366 i år och alla andra skottår) vara kvinnodagar. Den här dagen som kommit till för att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Det är sorgligt att det ens ska behövas! Och jag då?! Ja, jag har haft oturen att födas som motsatsen, men större delen av mitt liv har jag strävat och önskat att få tillhöra ”den andra sidan”. Jag har aldrig klarat av att identifiera mig med det manliga. Jag har alltid hatat när folk omkring mig benämnt mig som ”man”. Jag avskyr tillrop som ”hallå mannen” eller ”Andie my man” och så vidare. Eller ännu grövre, som det jag fick höra en gång på åttiotalet på min dåvarande arbetsplats; ”Du är fan den enda med tillräckligt mycket kuk för att kunna säga ifrån”! Jo, jag kunde säkert säga till ledningen på det jobbet exakt vad jag tänkte och tyckte. Har aldrig varit rädd för det. Men det handlade definitivt inte om vad jag har mellan benen. Snarare ett tänk om vad som är rätt och riktigt!

Kort och gott har jag alltid haft svårt att fullt ut kommunicera med män. Har aldrig klarat den manliga jargongen, och har alltid känt mig mest hemma i kommunikationen och umgänget med kvinnor. För några år sen då jag på allvar ”kommit ut” summerade en av mina kvinnliga vänner det hela klart och tydligt – du tänker som en kvinna! Det omdömet ser jag helt och hållet som en komplimang. Och även om jag inser att det finns biologiska kvinnor som inte alls gillar ”såna som jag” står jag ändå fullt och fast stadigt på barrikaden och hyllar internationella kvinnodagen, idag precis som alla andra år. Även om jag i grund och botten tycker det är sorgligt att denna dagen ens behövs.