Popcornsgräset är redo för altanen! Så nu väntar vi bara på värmen! Det gör nog våra återkommande gäster också, nu när de håller på att lägga av sig vinterpälsen. Det är onekligen en lite speciell känsla att sitta sådär knappt två meter ifrån dem och fotografera med mobilen. Livet i skogen!
Och så är det väntans tider igen – del tre i Skärsjö-sviten är skickad till tryck!
Det har gått drygt en månad sedan jag senast besökte Slottsstaden. Främst kanske för att det funnits en mängd andra engagemang som kommit emellan. Cirka 45 minuters behandling, då man gärna vill försöka flyta bort i tankar för att glömma bort att det gör lite ont. Så jag anstränger mig och försöker tänka ut lite lämpliga fakta kring dödsgudinnan Ashas magiska stenar. Som till exempel att de består av det sällsynta materialet necroquartz. Liksom att jag kan behöva fakta kring vilka magiska effekter de har, och varför det finns ett girigt intresse bland diverse ljusskygga individer att komma över dessa stenar. Ibland fungerar det rätt bra att liksom flyta ut i konstruktiva tankar. Bristen i sammanhanget är att man inte har möjlighet att anteckna något, så man måste förlita sig till minnet.
För övrigt ser det fortfarande ut som en krigszon på Regementsgatan! Och så denna dag … när Sveriges riksdag äntligen nått fram till beslut i frågan om juridiskt kön. En fråga som SD och KD vill ”utreda mer”, trots att den utretts och diskuterats i sjutton år! Förhala vore det mer korrekta ordet i det sammanhanget!
Idag kunde jag fullfölja och färdigställa den tredje korrekturgenomgången av Dödsgudinnans stenar. Kapitel 68 behöver en viss justering, då där förekommer lite upprepat berättande, som är en följd av ”klippa & klistra”. Sen är det dags för den fjärde genomgången. I nuläget kommer boken att bli den tredje största av de hittills fyra böckerna i Thiramaar-serien. Känns skönt att kunna konstatera att luften liksom inte har pyst ut i takt med nya böcker i serien.
Var på min årliga summering av lämnade prover, som alla visade genomgående positiva resultat! Fritt fram och fortsätta som hittills, med allt vad det innebär. Parkerade i Västra Hamnen min vana trogen cirka en halv timme för tidigt. Checkade in mitt besök och slog upp en kopp Cappuccino. Fick komma in direkt, så kaffet fick följa med. Alltid bra att vara i god tid, för det här innebar att jag var klar ungefär den tidpunkt jag annars skulle varit där. Extra kul dessutom att min läkare köpte två av mina böcker!
Eftersom jag på stränga order av väckarklockan hade fått ta mig upp ur sängen redan kvart i sex, var det särskilt efterlängtat med scones och kaffe hos favoritstället St Jakob på Regementsgatan efter detta.
Sen hade jag gott om tid att arbeta med korrektur fram till ett nytt trevligt möte med eftermiddagsfika.
Sanningen!
Apropå den osmakliga debatten som pågår just nu, där diverse kulturpersoner, skilda politiker etc. blandar sig och kräker ur sig synpunkter som helt saknar relevans, och som i sorgligt stor utsträckning följer högerpopulisternas inskränkta resonemang, måste jag yttra mig!
Försök föreställa dig att leva i stort sett hela ditt liv, utan att ha någon riktig möjlighet att verkligen leva så som du själv känner borde vara det rätta!
Försök föreställa dig att tvingas sitta nertryckt i en stol mittemot en utredande läkare, som innehar den fullständiga makten att med sitt personliga tyckande, bestämma vad som är rätt och riktigt för dig och ditt liv. Försök också föreställa dig känslan när hans synpunkter blir avgörande för att du helt enkelt får fortsätta ett liv mer eller mindre gömt bakom nerdragna rullgardiner. Med följden att illvilliga och nyfikna människor i din omgivning obekymrat sprider rykten om dig, som viskar att du är suspekt, konstig, och fan vet om du inte rent av är en sån som gillar barn, eller nåt!
Medan allt det i grund och botten handlar om att du haft oturen att födas i en könsroll du aldrig känt dig bekväm i!
Försök föreställa dig hur det känns att bli utmålad som något groteskt, något samhällsfarligt, rentav potentiell våldtäktsperson eller pedofil, helt utan någon som helst grund!
När det enda man vill är att få lov att vara den man känner inom sig, och alltid har känt, att man är. Ingenting i ens personlighet är på något vis till skada för någon annan. Det enda, men ack så oerhört viktiga resultatet av att få denna frihet, är att man får känna sig hel och att man därmed kan få leva som en lyckligare människa!
Vad exakt i det är det som alla ni motståndare till den föreslagna lagförändringen känner er så förbannat hotade av?!
I lördags fick vi en svag antydan om vår. Fyllde fyra stora krukor med jord och ett bra lager med majskorn! Allt för att få det där fräscha härliga ”popcorngräset” att dekorera altanen med. Perfekt växt för oss som älskar att ha grönska omkring oss, men samtidigt är lite värdelösa på odling. Temperaturen mitt på dan tillät faktiskt även vistelse på altanen under segeldukstaket. Kunde sitta där och korrekturläsa ett ovanligt långt novellmanus – drygt 14 000 ord – som vi har publicerat under söndagen.
För övrigt kan väl detta ändå ses som en bra avrundning på en vecka med avklarad deklaration, fakturering och även sammanställning inför utbetalning av royalties. Till det ett värmande och oväntat omdöme om mina Thiramaar-böcker, positivt besked om vårt deltagande på Sjöbo Marknad. Och så andra delen i utredningen kring mitt liv som förhoppningsvis leder till något positivt i slutänden. Ren tillfällighet, men ändå ett avgörande som löper parallellt med det beslut som förväntas tas i Riksdagen den 17 april, och som alldeles för många förståsigpåare har åsikter om.
Självklart är det så att varje handlare, oavsett branch, själv väljer och bestämmer vilka produkter de vill ta in i sin försäljning. Och självklart gäller det även för idéella verksamheter. Men om man som vi har minst fyra böcker som sorterar in under en särskild genre, vore det minsta man kunde begära av en idéell bokhandel som är helt inriktad på att sälja böcker inom just den genren, att de åtminstone lyssnar på vad vi kan erbjuda.
Jag har svårt att svälja när man tar emot böckerna från oss, stoppar dem i en kasse och gömmer undan på någon hylla. Med hänvisning att ansvarig inköpare kommer att höra av sig till oss! Vilket inte sker. Tiden går, vi påminner flera gånger, och till slut efter mer än ett halvt år får vi hämta hem böckerna.
Ingen har över huvud taget ansträngt sig att ens fråga oss vilken form av deal vi tänkt oss. Hur leveranser ska ske. Ingenting har man gjort. Men den kanske mest patetiska ursäkten var nog ändå när man säger att det inte finns plats på hyllorna i butiken! Vad?! På plats i butiken kunde jag se flera luckor i hyllorna där våra böcker skulle kunna få plats!
Tyvärr känns det nog mer som att denna specialinriktade verksamhet, främst är inriktad på vissa av de aktiva deltagarnas egna böcker! Det känns i allra högsta grad mest som en sluten organisation för inbördes beundran!
(”Vi vill inte ha dig med i vĂĄrt lag” – citat frĂĄn min roman ”Kalla mig Anna”, sid 28)
Andie Lindskog 