Jag är gift och djupt förälskad i en tusenkonstnär … Och allt hennes skapande är en ständig inspirationskälla för mig. Under 70- och 80-talet gjorde jag ansträngningar att skapa konst. Det handlade om tusch, färg- och vanlig blyerts och akvarell. Tidigt åttiotal gick jag några terminer i en teckning- & målarkurs för den duktige och inspirerande tjeckoslovakiske konstnären Vladimir Kamendy i Malmö, som jag idag önskar att jag hade fortsatt fler terminer hos. Men tyvärr kom jag lite bort från tecknandet, så det fick aldrig utvecklas riktigt.
För ganska exakt ett år sedan köpte jag lite nya akvarellfärger, akrylfärger och penslar med ambitionen att äntligen komma igång igen. Ett helt år hann passera, men nu sitter vi tillsammans, kärleken och jag, i uterummet och lyssnar på Katarina Wennstams spännande välskrivna bok Död mans kvinna, samtidigt som vi var för sig skapar konst.
Veckan inleddes med ett hetsigt förlagsmöte, som vi höll på en restaurang, osäkert vilken. Många författare var samlade, och alla ville komma till tals. Men min telefon ringde ständigt. Det var någon gammal bekant som ville höra hur det var med oss. Egentligen tyckte jag det var märkligt att tala med henne, för så vitt jag visste hade den stackarn drabbats av demens. Men hon verkade fullkomligt normal i telefon. Sen ringde en författare som var fly förbannad, för jag hade missat ett avtalat möte! Lyckligtvis var det här enbart en märklig dröm, och veckans verklighet kunde beredas utrymme. Det har handlat om frustration kring usla leveransalternativ som enbart gynnar de tjuvaktiga individer som uppenbarligen uppehåller sig i vårt område. En hel del tid har ägnats åt utbetalning av royalties, och det är väl egentligen tur att man tycker det är roligt. Ersättningen är inte riktigt i nivå med tiden som krävs för den här uppgiften. Fotoklubbens första medlemsmöte för året har hållits, där årstävlingen presenterades, och med tanke på att det var i första hand våra nya medlemmar som lyckades bra i den tävlingen, känns det lite som ett hjärtligt tack från oss gamla medlemmar, för att ni kom in och lyfte vår klubb från tristessens dvala. Sen sträcker jag mig lite grann i stolthet över att min is-bild valdes som nummer ett i månadstävlingen. För övrigt har halva veckan ägnats åt en ”personlig soppdiet” för att om möjligt komma lite bättre överens med vågen. Kanske man sen kunde avrundat veckan på ett bättre sätt än att genomgå en tandoperation på Folktandvården i Lund. All heder åt deras arbete, men begränsningen det innebär är ju inte det roligaste man kan tänka sig. Fullt med trådstumpar i munnen och en öm överkäke. Men det går väl över.
Återkommer till det där med ”nördig research”, alltså diverse fakta om olika händelser, företeelser och så vidare, som kan vara användbart i mitt skrivande. Och då i synnerhet när det gäller arbetet med mina romaner om Anna. Arbetar just nu med bok nummer två – med arbetstiteln Gudbarnet – där jag tidigare hittade komplett setlist över alla låtar Genesis spelade på sin konsert på Malmö Isstadion 1978. Använder just den konserten som en liten detalj i min roman. Men nu tänker jag mig att även få med en annan för min del betydelsefull konsertupplevelse, också från samma år. Nämligen den med Electric Light orchestra som också spelades på Malmö Isstadion den 24 april samma år. Även den har jag hittat komplett setlist från, och kan alltså komplettera mitt eget minne med vilka låtar som spelades. Och i vilken ordning. Kan konstatera att de inledde den konserten med Standin in the rain, precis som de gjorde på Royal Arena i Köpenhamn den 16 september 2018.
Jag kan inte säga att jag är förvånad – det tycks liksom finnas i alla högerpopulisters DNA att hata allt som inte är höger. Allt som inte följer deras egna trångsynta världsbild. Ändå – den nya lagen klubbades igenom under förra året, och ska träda i kraft den 1 juli det här året. Och gång på gång hör vi SD-folk som kräver att lagen ska rivas upp. Argument?! Man menar att det behövs utredas mer, och att det har blivit en allt för stor ökning av unga som kommer ut som trans. Det i sin tur menar man beror på sociala medier där det uppmuntras väldigt mycket!
Först och främst – frågan som till slut ledde fram till att lagen äntligen kunde klubbas igenom, har stötts och blötts i närmare tjugo år! Frågan måste vara utredd vid det här laget. Den långa utredningstiden handlar i första hand om förhalning inom vissa politiska läger!
Den ”ökning” man menar har skett under inverkan av sociala medier, handlar helt säkert inte om någon påverkan eller uppmuntran. Det handlar helt och hållet om kunskap!
För oss som levt med transsexualitet (eller könsdysfori) långt före sociala mediers tillkomst är det ganska tydligt. Hade vi haft samma tillgång till kunskap och erfarenheter i ämnet då, hade vi säkert varit fler som verkligen ”kom ut” då också. Istället fick många av oss kämpa i åratal med frågeställningen inom oss själva om vad det hela egentligen handlade om. Så det sociala medier och internet i allmänhet gjort i sammanhanget, är att fler blivit medvetna och kunnat förstå sin egen dysfori. Det handlar inte om någon påverkan! Vem skulle ha nytta av en sådan påverkan?!
Till sist – vad är det som är så problematiskt egentligen med att många upptäcker sin dysfori i unga år?! Det är ju ändå inte så att man läser något på nätet, och bums rusar iväg för att få gjort sin transition! Det är mycket lång väntetid innan man ens får komma till utredning. Själva utredningen tar minst tre till fyra år. Den syftar ju till att på ett så säkert vis som möjligt utreda huruvida patienten verkligen har könsdysfori, eller om det rentav handlar om något helt annat! Först när allt detta är klart, kan det möjligen bli tal om operation.
Sen att själva processen med att byta juridiskt kön ska bli lite enklare, betyder ju ändå inte att man med en enkel registrering på Skatteverkets hemsida, plötsligt har en ny identitet. På det följer flera långa och tidsödande processer med att skaffa nytt körkort / ID / pass, och bank-ID och så vidare. Alla de ställen där ens personnummer finns registrerat, måste registreras om.
Så – till alla er som vill riva upp könslagen – allt handlar om kunskap! Skaffa er den innan ni uttalar er!
Årets första dagar har handlat om att hantera utbetalning av royalties och att förbereda arbetet med att skapa en stadskarta för min värld Thiramaar. Idag blev det lite extra sovmorgon, och en titt ut genom fönstret när jag väl steg upp, underströk tankegången att jag absolut inte har något behov av att gå utanför dörren! Förrän tidigast på tisdag! Våra ”lager” är hyggligt välfyllda. Och vi är inte sysslolösa! Efter kvällens måltid bestående av vårrullar tillagade i vår julklapp och ris med champinjoner, gul lök, vitlök, purjolök kryddat med brucheta wild garlic, curry, teriyaki och japansk soya, tillbringar jag resten av kvällen i Camyrlin. Ja, alltså … där jag ska försöka rita upp en stadskarta.
Att skriva fantastik är inte bara att knåpa ihop en historia. Man behöver bygga en värld där historien kan utspela sig också. Man behöver rita en karta. Något jag insåg redan när det allra första kapitlet om min värld Thiramaar började ta form. Kartan skissades upp, och har sedan dess utökats och växt efterhand som berättelserna tagit form. Numer skapad i Photoshop är det en ganska detaljerad karta, som jag alltid bifogar i mina böcker, men också låter mina läsare hitta högupplöst på min hemsida. Men jag har allt mer börjat inse att det inte räcker riktigt med den kartan. Stor del av handlingen i mina böcker utspelar sig i den andra stora staden Camyrlin. Det är ju bland annat alldeles utanför den staden som magikerparet Cornizendo och Belvida Bell bor i det gamla fyrtornet. Och jag inser att behovet av en karta över Camyrlin är stort. Så … dags att börja knåpa ihop en ny karta.
En för oss ganska traditionsenlig nyårsafton, med en dag som mest innehöll lite kreativa sysslor. Lite så är det ju mer eller mindre varje dag. Nyårsmenyn i år blev lite av en favorit i repris. Ångstekt kotlett med mozarella och cheesy potatisgratiner. Dessert glass gold caramel med nötblandning. Medan stormbyarna stökade runt utanför huset, satt vi i soffan med en sprakande brasa i kaminen och vårt egna filmmaraton som pågick några timmar in på det nya året, precis som vanligt! Ännu ett år har därmed inletts, och det är vårt fjortonde år tillsammans.
Årets första vecka gjorde man klokt i att stanna hemma, medan det busiga snövädret härjade på de skånska vägarna. Vi publicerade första novellen och första romanen bland Belvida Bells externa författare.
Februari
Värmen i vårt arbetsrum blev billigare och betydligt effektivare när vi den här månaden fick installerat luftvärmepump i den delen av huset, och därmed kunde stänga all direktverkande el-värme. Kunde också den här månaden fira att det var 30 år sedan jag påbörjade arbetet med Gudarnas spira.
Mars
Inledde första av tre besök hos psykolog i det jag själv kallar Steg Tre. Var i Kristianstad och såg fotoutställningen kallad ”Bowie & Sukita” med den japanske fotografen Sukitas bilder av David Bowie.
April
Vår gemensamma romantrilogi Det hände vid Skärsjön blev komplett under den här månaden, då tredje delen – Tillbaka till Skärsjön – kom ut. Fullföljde utredning hos psykolog under den här månaden, och var med det redo för den sista avgörande delen i Steg Tre. Mitt deltagande i projektet Transliv inleddes via ett zoommöte den här månaden. Projektet syftar till att ta fram ett utbildningsprogram för personal inom vård och omsorg. Känns positivt att få vara med och förhoppningsvis kunna bidra till detta.
Maj
Årets litteraturrunda hölls första helgen den här månaden. I år valde vi att medverka i Kristianstad istället för som de två tidigare åren 2022 och 2023 som vi var med i Karup. Den här gången handlade det dessutom om två dagar i Studiefrämjandets lokal.
Juni
Kom igång på allvar med det som ska bli min femte roman i serien Legender från Thiramaar – Morden i Thiramaar. Än så länge är det arbetstiteln, som måhända kommer att ändras framöver. Den här månaden kom dessutom min fjärde roman i serien – Dödsgudinnans stenar – ut!
Juli
Den kanske mest betydelsefulla händelsen den här månaden, var nog Malmö Pride. Tre dagar med bokförsäljning och ett gemensamt föredrag av Snezana och mig som i mitt tycke var riktigt bra. Vi kunde teckna ett avtal för inläsning av mina hittills fyra utgivna böcker i serien Legender från Thiramaar med suveräne Mathias Ejdetjärn. Vi deltog på Sjöbo Marknad den här månaden, vilket mot förmodan blev den i särklass bästa marknaden sett till intäkter under hela året.
Augusti
Den här månaden var det dags för ännu en marknad. Den här gången Gislövs marknad under tre dagar, som vi dessutom kombinerade med övernattning på Dalabadets camping i Trelleborg. Det blev liksom lite av semesterkänsla med det. Den här månaden kunde vi äntligen publicera ljudboken av Eilaths hopp, suveränt inläst av Mathias Ejdetjärn. Sen blev det ytterligare en marknad den här månaden vid Häxans Hus.
September
Fick nya glasögon – eller glasöga, snarare. Ett glas och ändå drygt 4 500 kr! Suck! Romanen Räkna fräknar, som till största delen är Snezanas verk, men som vi båda står för, kom ut den här månaden.
Oktober
Vi deltog på två marknader den här månaden – Mikaeli marknad i Sjöbo och Höstmarknad i Skurup. Var på min tredje konsert med Brit Floyd, som spelade på Malmö Arena. Den enskilt viktigaste händelsen den här månaden, var besöket hos läkare på Vuxenpsyk i Malmö, där det slutligt avgjordes. Steg Tre är i hamn!
November
Bokmässa i Lund, vilket blev vår fjärde där. Jag deltog dessutom som samtalsledare i en diskussion om queer i litteraturen.
December
Årets sista månad bar mest med sig en del olika turer till Malmö. Shopping med kärleken, kvällstur med fotoklubben, möte med några av mina äldsta vänner och en runda till laserkliniken. Och så självklart traditionen med julsageträffen, som blev den fjortonde i ordningen. Självklart avrundade vi ett bra marknadsår för Belvida Bell med den trevliga julbokmarknaden på gamla anrika Victoria i Malmö.
Julen sjunger på sista versen … eller nåt … fast här har julmusiken redan klingat ut för den här säsongen. Denna gråa decemberdag har annars handlat om en hel del ekonomiskt arbete, dels av personlig karaktär men också i form av förberedelser för kommande utbetalningar från förlaget.
Det fanns även utrymme för en kort och kylig promenad i området, och kvällens middag var en enkel, hemmagjord men utsökt god hamburgare i airfryern.
Under kvällen kan man kanske lite skruvat konstatera att det också handlat lite om ekonomi – så som hur mycket ett parti illegala droger kan vara värt, vilket landat i typ två årsmedelinkomster i Thiarien. Det är lite så en stor del av min tillvaro framöver kommer att se ut – värdefulla drogtransporter och flera till synes oförklarliga mord. Riktigt spännande att ge sig in på hittills okända områden. Ja, alltså … i min egen fantasyvärld Thiramaar naturligtvis – vad trodde du?!
Så har vi firat traditionsenlig jul igen. Men … jul?! Känns som om det bara var några veckor sen vi satt på altanen och åt midsommarsill. Ja, tiden rusar verkligen fram. Men traditionsenligt blev det. Uppesittarkväll med Bingo-Lotto, och även om det förvisso är ett nöje jag både kan ha och mista, så är köpet och förvisso deltagandet för en god, då vi är med och stödjer idrotten, och i det här fallet dessutom lite stöd till barnbarnets basketklubb. Julafton blev det god och likaledes traditionsenligt julbord, en stund med Kalle Anka, julklappsspel och sen en kväll med sällskapsspel och trivsamt umgänge.
Eftersom julhelgen alltid är kombinerad med långkörning, är jag tacksam när vi slipper snö och halka. Men det blev ändå en ”vit jul” … eller nåt! Ja, marken var faktiskt lite lätt pudrad av något som åtminstone liknade snö när vi steg upp på julaftonsmorgonen. Eller om det var frost! Som dock försvann uppåt dan. Och som vanligt rusar tiden fram, och idag var det dags att återvända hem igen. Och nu blir det inte mer julmusik förrän tidigast den 30 november nästa år.
Andie Lindskog 