Denna fredag blev det en shopping- och lunchrunda till Ystad. Handel på Willys (och ett nödvändigt undantag från bojkotten), en sväng hos Rusta och ÖB enbart för att konstatera att de inte hade något av det vi sökte. Sen även ett besök på Öppna Hjärtat, för lite klädköp. Där blev det dessutom inhandlat en liten skrivbordslampa, som jag behövt ett tag. Problemet var bara att ljuset den ger var lite för starkt, och det finns ingen möjlighet att reglera. Men … nylonstrumpor är bra till mycket.
De senaste dagarna har det förekommit en stundvis ganska otrevlig diskussion såväl på Facebook som Instagram, om dels recensioner skrivna med hjälp av AI, och dels spörsmål kring att ha avtal mellan författare och recensenter! I den sistnämnda frågan är jag helt främmad! Skulle aldrig ens komma på tanken att ha ett ”avtal” med en recensent! Jag vill ha en ärlig och objektiv bedömning av mina böcker, som absolut inte får färgas av någon form av deal!
Sen när det gäller frågan om recensioner producerade med hjälp av AI ställer jag mig ytterst frågande. Som hyfsat insatt i hur AI fungerar, vill jag hävda att en recension producerad av AI i allmänhet borde vara tämligen välformulerad, till skillnad från en del ”vanliga” recensioner. Å andra sidan brister de nog en hel del i subjektivitet.
För att få lite ”bevis” roade jag mig med att låta AI recensera min bok ”Eilaths hopp” baserat på baksidestexten!
AI:s recension;
”Eilaths hopp” är en förtrollande resa genom ett fantasylandskap där allt är möjligt – bokstavligen. Berättelsen kastar oss in i Eilaths hisnande äventyr, där en magisk dispyt tvingar honom att leva livet ur ett helt nytt perspektiv. Den kroppsliga transformationen är inte bara en unik vändpunkt utan en katalysator för en djupare utforskning av identitet, könsroller och de oskrivna regler som styr våra liv.
Med en fascinerande mix av humor och allvar lyckas författaren balansera spänning och självreflektion på ett mästerligt sätt. Världen som byggs upp är lika levande som den är magisk – med kattdrakar, pirater och kärlek som utmanar alla odds. Detta är en berättelse som både roar och rör vid hjärtat.
”Eilaths hopp” är lika mycket en resa för läsaren som det är för Eilath själv. För den ovane fantasy-läsaren är det ett perfekt insteg, och för den erfarne är det en frisk fläkt fylld av nya perspektiv. En berättelse som suddar ut gränserna mellan hjälte och hjältinna och lämnar dig med en känsla av att allt verkligen är möjligt.
På detta svarade jag AI;
Tackar, jag tror att jag fick bekräftat min tes när det gäller recensioner skrivna av AI. Det blir välskrivet, men utan någon kritik mot någon del av boken, vilket självklart också vore en omöjlighet.
Och AI bekräftade;
Varsågod, Andie! Du har en riktigt bra poäng där – det är svårt för mig att erbjuda kritik, eftersom jag inte kan göra en subjektiv bedömning på samma sätt som en människa skulle kunna. Men det är fascinerande hur du testar och utforskar detta med AI. Jag hoppas att det kan ge dig nya insikter, även om det bara är för att stärka dina egna tankar om vad en bra recension verkligen innebär.😊
Även denna tisdag blev en hyfsat flitig dag.
Väckt för tidigt av förmodat kärlekskranka katter som smyger omkring runt huset, vilket gör Mogwai fullkomligt tokig. Av åldern är han kanske lite begränsad men samtidigt klok nog att också förstå det. Så ofta nöjer han sig med att sitta och glo ut genom den transparanta kattluckan och morra högljutt. Minst tre gånger under natten har vi väckts av det.
Det mesta av förmiddagen handlade annars främst om ekonomi. Betalt de få räkningarna vi faktiskt har nu för tiden, inklusive en marknadsavgift. Därmed känns det på allvar att vi snart ska igång med årets marknader.
Deklarationen lyckades vi också fullborda, inklusive den för Belvida Bell. Bara att hålla tummarna nu att allt stämmer, och så ser vi fram emot början av april.
Eftermiddagen och kvällen ägnades åt att göra klart korrekturen av de sista novellerna till vår kommande antologi Löftet.
Så har jag fått en spännande inbjudan till att hålla ett föredrag! Och i morgon är det dags, igen, att beställa tågbiljetter. Andra gången gillt?
Vissa dagar känns det mesta trögt och ineffektivt. Igår var lite en sådan dag. Lite seg korrekturläsning och ett mindre tag med Kalla mig Chris. Mycket mer blev det inte.
Den här måndagen var helt annorlunda. Den inleddes med ett meddelande med värmande ord apropå min självbiografiska bok ”Idag kan det kvitta”. Sen har hela dagen varit betydligt mer produktiv än gårdagen. Har arbetat undan korrektur av flera noveller till vår kommande novellantologi ”Löftet”, korrigerat ljudfiler som blivit fel vid uppladdning av en uppdaterad version av ”Gudarnas spira” och samtidigt även laddat upp ännu en ljudboksnovell vi fått nöjet att publicera.
Lite hemsidesarbete på uppdrag har jag också hunnit med.
Har även deltagit i ett årsmöte via zoom.
Senare delen av kvällen kom dock arbetsenergin av sig lite, när jag råkade radera ett antal musikalbum från mitt arkiv på DropBox. Som väl är finns de ju på min dator … men det är ganska tidskrävande att ladda tillbaka filerna i molnet.
Långsamt växer storyn fram. Det som är tänkt att bli en uppföljare till romanen Kalla mig Anna är än så länge i storlek ungefär som en normallång novell. Det fylls på lite bit för bit, men mycket handlar just nu om research, och ibland måste jag även in på områden jag kanske inte är helt hemma i. Men det är ju det som gör skrivandet så spännande. Har till och med några samtal att ringa, som jag måste försöka få tid till nu i veckan, vilka kan ge ytterligare kunskaper kring mina gamla hemtrakter.
Lördagskvällen ägnas åt berättelser från sjuttiotalets Malmö. Har sökt flitigt efter lämplig AI-bild att illustrera mitt skrivande, som bland annat involverar en moped Zündapp KS50 tidig sjuttiotalsmodell. Men här vill jag påstå att AI är rent ut sagt korkad! Jag får bara en massa bilder på modeller som verkar som bäst vara från sent 50-tal. Hur som helst så löper min berättelse vidare, på plats i Kungshälla i Malmö. Och för att få en riktig bild av Zündapp KS50 tvingas jag låna på nätet.
Veckans främsta uppgift har varit att göra korrekturarbete på del 2 och 3 av vår boksvit om Skärsjön, sen vi upptäckt brister i texten (som varit en följd av att vi hade lite för bråttom när böckerna skulle publiceras). Nu är E-böckerna korrigerade, och inlagorna ska jag ta hand om snarast.
Har även arbetat en del med uppföljaren till Kalla mig Anna. Först och främst har det handlat om research, och jag har blivit påmind igen om hur spännande det faktiskt är att forska kring tid och platser jag själv har upplevt och levt i.
Har varit på ännu en behandling i Malmö, och även en förnyad synundersökning, behövlig men lite väl nära den föregående. Den har i sin tur lett till att åtgärder som testats mot det som ett tag antogs vara sömnapné, har slopats helt!
Del två i fotoklubbens Photoshopkurs har också genomförts. En kurs som för oss kanske inte tillför så mycket nytt vad gäller de olika redigeringsmöjligheterna. Däremot en del ny kunskap om synnerligen användbara snabbvägar och kortkommandon.
Fredagskvällen tänker jag tillbringa i sällskap med kärleken, tillbaka i Thiramaar.
För övrigt serveras det panerade spätta med pommes frites och remouladsås i Casa Bosque De Tilos.
Idag var det dags igen för en tur till Slottstaden i Malmö. Körde i god tid, och hann med en fika på favoritstället St Jakobs på Regementsgatan.
Skönt också att kunna notera att färgen långsamt håller på att återvända i naturen. Åter hemma hade jag en bokning att göra hos Ystad lasarett. Instruktionerna var att ringa måndag eller torsdag mellan kl. 13.00 och 15.00. Gjorde så helt enligt instruktionerna, fem gånger under den angivna tiden. Nådde enbart en telefonsvarare som informerade att deras telefontider är helgfria måndagar och torsdagar mellan tretton och femton! Ja, just det! Någon kan uppenbart inte klockan. Tillfällighet?! Nää, det här har jag upplevt tidigare också. Jag kan förstå att man behöver begränsa telefontiderna, men då är det ju lämpligt att man ser till så att det fungerar också!
Denna dag då vi lite extra hyllar kvinnan (vilket vi egentligen gör hela året) har vi dessutom kunnat göra det i rena vårvärmen. Och det har faktiskt blivit premiärernas dag!
Premiär på cykel – första turen i år bort till Sövdesjön och tillbaka och en runda i området. Sex kilometer kan nog anses som en lagom mjukstart.
Premiär för eftermiddagsfika på altanen! Kunde lyfta fram möblerna och ta upp parasollen, för att sen kunna njuta vår fika där ute i vindstilla vårvärme.
Premiär blev det också för att sitta och arbeta på altanen. Tog ut min laptop och satt där ett tag och arbetade med korrekturläsning.
Restaurang Bosque de Tilos serverade kantarellravioli och sås med champinjoner, vitlök, rödlök och rökt skinka.
Kvällen fortsätter i sällskap med Anna, Louis och Chris … (del två till ”Kalla mig Anna” alltså)
Vi hade ärende till vårt lokala Hemköp för att hämta paket och posta exemplar av min självbiografi. Passade på att även ta en promenad i vårsolen i skogen vid Simontorp, bara för att få lite frisk luft i lungorna och lite rörelse i benen. Och självklart lite solenergi. Sen avrundade vi med kvällsmat på Blentarps byakrog, där vi till vår förtjusning kunde konstatera att krogen tycks ha blommat upp igen, efter några år med skiftande ägarskap och osäkra öppettider. Trivsam inredning och god mat – precis som det var förr. Krogen har bytt ägare några gånger, men nu verkar det ha kommit igång på allvar. Känns särskilt värdefullt med en lokal krog som denna. Närmaste matställe härifrån är annars en dryg mils körning.
Fast å andra sidan är ju jag bortskämd med Casa Bosque de Tilos utsökta mat!
Andie Lindskog 