Igår för precis 40 år sedan skrev jag mina första rader i Min Dagbok! Hade förvisso redan från 1970 och framåt skrivit korta noteringar om dagens händelser i en skrivbordskalender, men från den 1 januari 1973 valde jag att istället skriva på A4-papper. Den 23 december 1976 fick jag överta min fars gamla skrivmaskin och gick då över till använda den för mitt dagboksskrivande. Den 15 februari 1991 skaffade jag min första egna dator, och därefter gick jag över till att skriva dagboken i den istället. Skrivbordskalendrarna från åren 1970 till 1972 finns dock inte kvar! Men från året då jag fyllde 17 år och fortfarande bodde hemma har jag skrivit dagbok regelbundet varenda dag. Det finns dock två avbrott. Det var dels mellan den 7 februari till den 31 juli 1974 som jag av någon anledning inte skrev. Sedan har min dagbok mellan den 1 december 2000 och den 18 juni 2001 försvunnit genom en hårddiskkrasch och bristfälliga säkerhetskopior. Båda dessa perioder har jag dock rekonstruerat så långt det varit möjligt med hjälp av noteringar i fickkalendrar, anteckningar och i övrigt mitt eget minne. De första åren innehöll dagboken mest kortfattade beskrivningar om dagens händelser, men efterhand har det hela växt, och idag kan det emellanåt bli ganska lång utläggningar. Ibland till och med flera A4-sidor! Allt beroende på vad som hänt under dagen, och vad som engagerat mig just då. För mig är inte dagboken enbart en journal över händelserna i mitt liv. Den är minst lika viktig som ett forum där jag kan skriva av mig. I skrivarkursen har vi fått lära oss att flödesskriva, helt enkelt för att få igång skrivandet. Lite den funktionen kan faktiskt dagboksskrivandet ha. Den fungerar som ett högst personligt bollplank, och också ett bra forum att ta till när man behöver kolla upp tidpunkten för olika händelser i ens liv. Genom årens lopp har jag också fått höra vissa kritiska röster från människor som tyckt det var meningslöst att skriva dagbok. Tja, måhända kan det tyckas meningslöst på ett vis, för vem ska egentligen läsa denna digra bok? Kan det möjligen finnas intresse hos en framtida släktforskare till exempel? Egentligen är det helt oväsentligt! Jag tycker om att skriva och dagboken är ett utmärkt forum att använda sig av för att skriva av sig. Det är skäl nog att fortsätta!
Lån tjänster 3% ränta, Jag är även Mosti, ett lån agent från Credit Expert Europa Management. Om du behöver ett lån, kontakta vänligen oss för hjälp, och fyll lånebelopp och varaktighet. Lånebelopp: Löptid lån: Syfte med lån:   Vi hoppas på ert svar, för bättre stöd till din ekonomiska stöd. lån agent
även Mosti Credit expert Management
Alla kommentarer är väl egentligen överflödiga!
Precis som förra året ska vi snart på julträff med Skrivarkursen, och meningen är att alla deltagare i den julträffen ska skriva vars en julsaga. Idag blev vi klara med nummer två! Gick lite trögt i början, men med gemensamma krafter fick vi det hela att lossna. Resultatet kommer upp här i slutet av veckan!
En annan uppgift i skrivkursen – att göra om sagan om Bockarna Bruse till deckare!
Kriminalaren Brogren hade just avverkat dagens med köttbullar, mos och lingon hos Kurres gatukök när mobilen ringde. Det hade skett ett mord vid den gamla bron. Han körde motvilligt dit, och väl där möttes han av en av polisassistenterna som kom emot honom i sällskap med en figur som såg minst sagt motbjudande ut.
”Vem är det här?” ville han veta.
”Ja, han vägrar säga sitt namn, men han är tydligen… hmm… ett troll. Och han erkänner att det är han som har slagit ihjäl…”
Brogren höjde handen och avbröt honom.
”Vem är den mördade?”
”Ähm… det är de tre…”
”Tre!? Har han haft ihjäl tre personer?”
”Ja, det är de tre bröderna Bruse.”
En liten uppgift frĂĄn kursen ”Kreativt skrivande”, där man fick bygga pĂĄ ovanstĂĄende rubrik.
Ett skrik som nästan fick blodet att frysa till is. Det kom från grannens hus. Men där var helt mörklagt. Inte en ljusstrimma syntes. Jag smög ut till tomtgränsen men höll mig dold bakom buskaget. Kunde svagt uppfatta en ljusstråle. En ficklampa. Någon rörde sig där inne. Verkade söka efter något. Jag borde ringa polisen. Mobilen låg där inne. Typiskt.
Ljuskäglan svepte ut genom fönstret, rakt mot buskaget där jag gömt mig. Jag hukade snabbt, och halvkröp in i huset. Med darrande fingrar slog jag 112.
”Polisen? Ja, jag tror att det skett ett mord.”
Polisen var snabbt på plats, och möttes av en förvirrad man i hallen med ficklampa.
”Vad står på här?”
”Va fan, Rederiet börjar ju nu, och strömmen har gått.”
Tävlingens upplägg är tvĂĄ kategorier – Kommun och Valfritt – och man kan tävla med tre bilder i respektive kategori.
Just kommunbild kan ibland vara lite svĂĄrt att välja. De flesta av mina bilder är ju tagna i kommunen, men det gäller ju klart att hitta nĂĄgot som är typiskt för kommunen. Min bild med rapsfälten är delvis typiskt för kommunen, men sĂĄ är det väl kanske med de flesta skĂĄnska kommuner. Den är i alla fall tagen vid Ă–vedskloster. Aningen längre norrut, vid Magnaröd är bilden pĂĄ de vita hjortarna tagen. En gĂĄng typiskt inslag för Sjöbo kommun, men de har ĂĄ andra sidan spritt sig med ĂĄren. SolstrĂĄlarna är frĂĄn Ă–veds Eke, men visst… den skulle kunna vara nästan var som helst. Haren pĂĄ vägen i morgonljus är frĂĄn samma trakter som ovannämnda, och den fick förstaplatsen i Valfritt. Sadeln är vid den gamla nostalgistationen i Brösarp och den frostiga rosen var här hemma faktiskt redan den 11 oktober.
Det är fortfarande ganska begränsat när det handlar om artmångfalden hos besökarna i Restaurang Kvidevitt, men de som kommer är lika välkomna ändå. Har räknat till minst tre olika ekorrar som kommer. Bland fåglarna är det fortfarande de vanliga, talgoxe, blåmes och pilfink fast det har blivit lite fler nu.
 Har varit på för min del den tolfte wienerkonserten med Malmö Symfoniorkester. Som sig bör på den här typen av konsert serverades musik främst av Johann Strauss d y, men även musik av Éduard du Puy, Niel W Gade, Hans Christian Lumbye, Johan Halvorsen, Franz von Suppé och Fritz Kreisler bidrog till att förgylla programmet.
Andie Lindskog 