Japp! Nu har jag äntligen kommit igång med färgläggningen av kapitel 17 i Eilaths spel. Men än en gång blir jag varse att man helst ska försöka bli vid arbetet med en berättelse tills den är helt färdig. Nu finns det ett avsnitt i kapitel 16 som jag har markerat med gult, och jag minns inte varför! Så nu blir det väl till att läsa om de senaste kapitlena igen, och hoppas innerligt att det lossnar på riktigt!
Inspiration sökes!
Inspirationen ligger fortfarande kvar pĂĄ ”golvnivĂĄ”. Känns som en omöjlig uppgift att komma pĂĄ nĂĄgra användbara idĂ©er!
Vad gör man!?
Har fortfarande ”färgläggning” att göra i kapitel 17 i ”Eilaths spel”, men idĂ©torkan är total!
Ska försöka leka lite med bilder, så får vi väl se om det kan vända. 
Trump lögnaren!
Donald Trump anklagar media för ”fake news”, när det i själva verket är han själv som förmedlar falska nyheter, och pĂĄstĂĄr att nĂĄgot allvarligt har inträffat i Sverige! Han har ju tidigare ljugit om terrordĂĄd som skulle ha inträffat i USA, vilket senare har dementerats. Kanske tror han nu dĂĄ att det fungerar bättre att ljuga om händelser i länder lĂĄngt bort frĂĄn USA!
Men att USAs president talar om terrordåd som över huvud taget inte har inträffat, är mycket illavarslande. Han må vara vald president, men diktator känns som en mer korrekt beskrivning. Man får hoppas att amerikanska folket på något vis snarast möjligt kan avsätta honom, innan han blir riktigt farlig för både USA och övriga världen!
Idétorka
Sen jag konstaterade att det behövdes lite ”färgläggning” i ett av de sista kapitlen i ”Eilaths spel” har avsaknaden av konstruktiva idĂ©er varit total! Inspirationen har rasar ner väsentligt. Har inte ens nĂĄgra bra idĂ©er till nya bilder. Nu mĂĄste jag hitta pĂĄ nĂĄgonting som kan väcka inspirationen igen! Hmm…
Skarpt läge
I natt var det dags att börja köra ”på riktigt”! Hade fått ny mobiltelefon, eller handenhet som företaget föredrar att kalla det, lagd i den låda vi har vid bilplatsen avsedd för sådant. Det första som skedde när jag satte igång den, var att den automatiskt började uppdatera programvara! Så det dröjde innan jag kunde logga in, och komma åt uppgifter om nattens runda.
Väl på plats vid laststället fick jag veta att jag skulle ha en lärling med mig i natt! Jag som kör distriktet för första gången i ”skarpt läge” skulle alltså samtidigt lära upp. Nu var hon förvisso inte helt okunnig, eftersom hon åkt med och även själv kört under överinseende av ett jourbud några nätter.
Men väl ute på distriktet körde vi rakt in i tät dimma! Och det eländet fick vi dras med under det mesta av rundan. Inte precis det bästa tillfället när man inte har helt klart för sig exakt hur rundan ser ut. Och främst på grund av dimman hann vi heller inte köra klart. Den angivna tiden som jag ”får lov att arbeta” räckte inte. Så vi fick avbryta och köra tillbaka till Sjöbo, och sen fick lärlingen själv köra klart.
Jag har varit borta från jobbet i drygt sju månader, och kan i alla fall konstatera att allt är som vanligt!
Sen hur det fungerar med mina tumleder är för tidigt att säga. Kändes kanske inte så mycket under själva rundan, men när jag kommit hem, hade jag ont, främst i vänster tumled som ännu inte opererats.
Sista läroturen
På min begäran startade jag drygt en timme senare idag, och mötte upp med jourbudet ute på distriktet. Detta eftersom jag inte hunnit hänga med på hela rundan vid de två tidigare tillfällena, på grund av väglaget. Och eftersom reglerna från Försäkringskassan som säger hur mycket tid jag får arbeta under min ”halva” sjukskrivning är strikta, måste jag avsluta på angiven tid oavsett hur långt vi har hunnit.
Men på det här viset fick jag i dag sett hela rundan, och på torsdag ska jag köra själv. Själva rundan är ganska enkel. Jag har kört mycket i de omgivningarna i slutet av 90-talet och början av 2000-talet, så det enda jag egentligen behövde nu var att få klart för mig alla småvägar som kommit till sen dess. Finns en del småvägar jag aldrig varit inne på.
Sen återstår det som sagt att se hur tumlederna fungerar. Höger som är opererad ska förhoppningsvis fungera nu, men den vänstra är ju fortfarande tveksam. Å andra sidan är det en relativt lätt arbetsfördelning, då jag under tiden som halvt sjukskriven ska jobba de ”lindrigaste” dagarna, åtminstone fram till slutet av mars månad. Sen får vi väl se.
Ny pĂĄ gammalt jobb
Dags att återgå till jobbet efter drygt sju månaders sjukskrivning. I alla fall delvis. Planen så här långt är att jag är halvt sjukskriven till och med mars månad. Det innebär att jag ska arbeta tre dagar i veckan.
Sen jag senaste jobbade, har det genomförts distriktsomläggningar – igen – vilket för min innebär ny runda.
Var på plats strax före inställningstiden, men det var problem redan från början.
Batteriet var stendött!
Man kan ju klart fundera över hur batteriet på en helt ny bil kan tappa all kraft bara på grund av att bilen står oanvänd några dagar! Svaret är tydligen enkelt – det är den så kallade gasreferensen, eller det jag brukar benämna det elektroniska övervakningssystemet, som stjäl ström även när bilen står stilla. Det här handlar om en gps-utrustning som tjuter och rapporterar till kontoret om vi kör för hårt! Så det blev startkablar och så var bilen igång.
Till slut kunde vi ändå komma iväg, nästan en timme efter utsatt starttid. Sen var ju det här snöväglaget väldigt dålig tajming!
Att köra och lära en runda när landskapet är täckt av snö, och man därmed inte kan se riktigt hur det egentligen ser ut, är ju inte helt lätt. Flertalet småvägar var helt oplogade, så det var enbart snöpinnarna längs vägkanten som visade var vägen borde vara. Väl i sammanhanget är ju förvisso att jag sen gammalt är bekant med området. Men trots att jag kört en hel del i de här trakterna, finns det ändå flera vägar på den här rundan som jag aldrig kommit på som på den tiden låg på ett annat distrikt, och åtminstone på ett ställe var jag faktiskt helt vilse!
Eftersom jag fortfarande är halvt sjukskriven, är det väldigt strikt med tiderna. Jag ska sluta på utsatt tid, oavsett om distriktet är färdigt eller ej. Och i den totala tiden ingår även den tid det tar att köra tillbaka till platsen där vi har bilarna. Så jag hann hänga med på ungefär halva rundan idag, och förhoppningsvis är väglaget lite bättre min nästa arbetsdag.
Nostalgiskt musikminne
Genom tips från en god vän lyssnar jag då och då på Danmarks Radio P5 och ett program som heter ”Peters Verden” som jag varmt rekommenderar. Han spelar gammal musik, och gärna lite udda låtar och det finns även möjlighet att önska musik.
Den här veckan har man kört lite italienskt tema, varför man gärna ville ha önskningar om italiensk musik. Så jag skrev dit och önskade en gammal låt från, tror jag, sent 50-tal. En låt som heter ”Marina” med en italiensk sångare som hette Marino Marini. Fick min önskan uppfylld, och fick samtidigt lite nostalgiska vibbar. Jag var någonstans kring 8–10 år gammal och varje gång jag var med mina föräldrar på besök hos faster och farbror i Löberöd, kunde jag njuta av musik antingen på kusinernas skivspelare, eller ännu hellre, familjens stereoskivspelare där jag fick lyssna i hörlurar. Annars störde man klart de vuxna.
Bland skivorna fanns bland annat en Ep-skiva med denne Marino Marini. Vem var då denne Marini? Ja, det fanns en nästan samtida italiensk skulptör med samma namn som dock inte ska förväxlas. Musikern och sångaren föddes redan 1924 och dog i mars 1997. Just den här låten är från 1960, så den var inte helt ny när jag blev bekant med den, vilket var runt 1965–66.
Och egentligen – det här var inte den musik jag mest lyssnade på. Min favoritmusik då var typ svenska Ola & Janglers, Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick & Tich, Manfred Mann, The Hollies och så vidare. Men jag har samtidigt alltid varit något av en allätare när det gäller musik, med några få undantag, och kunde visst tycka om annan musik också som inte nödvändigtvis behövde sortera under de genrer jag höll mig till.
Tillbaka till medeltiden
Det finns nu, 2017, allt för många bakåtsträvande inskränkta hjärnor i ledande positioner i vår värld! Nästan dagligen får vi exempel på detta. Det senaste i raden är en kvinnlig politiker i den ryska duman som föreslagit en lagändring, som idag röstats igenom, som säger att hustrumisshandel ska avkriminaliseras! ”Vi kvinnor blir inte förödmjukade av att en man slår oss” säger hon! Den som slår sin hustru, eller ett barn, kommer att få böta ungefär lika mycket som den som kör för fort, eller möjligen 15 dagars fängelse. ”Vi kvinnor är svaga och att respektera familjens överhuvud, mannen, är obligatoriskt” säger den kvinnliga ryska politikern vidare!
Det här är ju verkligen ett jättekliv bakåt i utvecklingen! För mig är det fullständigt obegripligt att man ens talar om ”familjens överhuvud” eller att ”kvinnor är svaga”! Ja, sett till muskelkraft må det vara så, men inte när det handlar om intelligens. Det finns klara vetenskapliga bevis för att kvinnor och män är lika intelligenta. Skillnaden är att de använder sina hjärnor på olika sätt, och att det ger dem särskilda könsspecifika färdigheter.
Så det finns ingen vettig anledning i vår tidsålder att betrakta mannen som familjens överhuvud.
Och misshandel oavsett form kan ALDRIG var accepterat!
Deltid av deltid
Nu är det klart! Från och med vecka 6 är jag halvt sjukskriven, och ska alltså börja så kallat arbetsträna. Efter att ha varit sjukskriven totalt 214 dagar sen den 6 juli 2016, är det alltså meningen att testa hur det fungerar att arbeta igen. Ärligt talat känns det ganska osäkert! Jag har ungefär halva styrkan i höger hand jämfört med vänster, och har ju fortfarande samma problem med vänsterhanden, som jag blivit opererad för i höger. Men läkaren anser att högerhanden måste bli bättre innan det kan bli aktuellt med operation av vänster tumled. Det är antagligen en klok synpunkt. Försäkringskassan resonerar ju på sitt vis. De anser ju att även om jag för närvarande är begränsad, finns det andra arbeten på arbetsmarknaden som jag kan klara. Alltså får jag ingen sjukpenning längre. Men jag har ju fortfarande min anställning som jag alltså egentligen inte är fullt frisk för, och därför kan jag heller inte få någon arbetslöshetsersättning. I så fall måste jag säga upp mig, och då förlorar jag sju veckors karens!
Därför börjar jag i vecka 6 med att arbeta deltid av deltid! Så får vi väl se hur det går!
Andie Lindskog 