Kan konstatera att varje form av kroppsansträngning numera innebär känning i nacken! Gårdagens arbete innebar mer ansträngning i form av en bilaga som skulle delas ut till samtliga hushåll. Resultatet lät inte vänta på sig. Under förmiddagens sömn vaknade jag flera gånger av att jag hade ont i nacken. Ordentligt ont! Valde att stanna hemma igen!
Idag har vi hämtat hem några plantor vi fått av en granne, vilka vi planterat vid dammen. Åter igen ett givet resultat. Ont i nacken under kvällen.
Det är givetvis inte hållbart i längden att vara sjukskriven i tid och otid. Jag vill heller inte riskera att tillbringa pensionen som ett passivt kolli som inte kan ägna mig åt några aktiviteter utan att det gör ont! Jag är helt enkelt inte typen som klarar av att sitta overksam.
Så det känns som att jag obönhörligen närmar mig läget när jag måste ta beslut om min framtid. Jag har ju förhoppningen att finnas kvar i ytterligare många år efter pensionen!
Försöker förstå tiggeriförbud
Flera kommuner i landet har infört förbud mot tiggeri. Senast är det Katrineholm där kommunfullmäktige röstat för ett förbud. Jag försöker förstå varför man vill ha ett förbud.
Argumenten för ett förbud handlar om att man med det skulle sätta press på länder som Bulgarien och Rumänien där flertalet tiggare kommer ifrån, om att förbättra levnadsvillkoren för befolkningen där. Regeringarna i dessa länder har inte varit intresserade av några diskussioner om detta. Även om det skulle gå att påverka och förbättra situationen där, lär det dröja många år innan det skulle märkas. Det hjälper inte de som tigger på svenska gator idag. Om tiggeri blir olagligt försvinner utsatta människors inkomstkälla, och därmed kan risken öka för svartarbete eller att man dras in i brottslighet. Att tigga handlar i grunden om att utsatta människor ber sina medmänniskor om hjälp. Det är inte värdigt ett samhälle att en människa i nöd inte ska kunna be om hjälp utan att bryta mot lagen.
Att förbjuda tiggeri löser knappast dessa människor. Vi sopar bara problemen under mattan.
Det är väl snarare bara så att människor känner sig provocerade och får dåligt samvete av att se medmänniskor tigga!? Vi kan vara ganska säkra på att de utsatta människor som ser tiggandet som sin enda möjlighet till inkomst mår betydligt sämre!
Äntligen!
Startproblem – som vanligt!
SĂĄ har det varit söndag, vilket betyder att ”min bil” pĂĄ jobbet har stĂĄtt obrukad ett dygn igen! SĂĄ batteriet var stendött – som vanligt!
Man skulle ju faktiskt tro, och rentav tagit för givet, att ansvariga såg till att åtgärda det här problemet. Vet inte var det brister, om det är så att mitt samtal med nattkontoret stannar där utan åtgärd. Eller om det är verkstan som inte agerar. Men oavsett hur det är med den saken kan jag bara konstatera att om vi som kör distributionen på natten hade jobbat lika ineffektivt, hade vi kunnat tapetsera hemma med alla varningar! Eller ja, man hade ju vid det här laget varit historia hos den arbetsgivaren.
Det här är inget nytt! Den här bilen var ny när jag kom tillbaka efter min första tumoperation i februari 2017. Då hade den stått stilla i cirka en vecka, och batteriet var helt slut! Sen upprepas detta mer eller mindre varje måndag när bilen stått stilla på söndagen! Som jag skrivit tidigare handlar det om den så kallade gasreferensen som arbetar även när bilen inte används. Den fyller ingen vettig funktion, eftersom den inte fungerar alls så som det varit tänkt. Den innebär enbart problem och frustration!
Återgång på försök, med väntat startproblem
Efter fjorton dagars sjukskrivning var det dags att återgå på försök till jobbet igen idag. Precis som väntat började det med startproblem!
”Min” jobbebil har stĂĄtt obrukad det senaste dygnet, och numer tycks det vara regel att det direkt resulterar i startproblem. Det är samma sak varje mĂĄndag dĂĄ bilen inte används pĂĄ söndagarna. Antingen gĂĄr den igĂĄng med ett nödrop och sĂĄ fĂĄr jag lĂĄta motorn vara igĂĄng medan jag lastar. Eller sĂĄ startar den inte alls.
Den här natten var inget undantag! Bilen var stendöd!
Vad det handlar om är den elektroniska övervakningen (som jag kallar den) eller ”gasreferensen” som är monterad i vĂĄra bilar och som är tänkt att hĂĄlla koll pĂĄ vĂĄr körning sĂĄ att man inte pressar för hĂĄrt! Problemet är att den inte fungerar! Den piper i tid och otid vid helt omotiverade tillfällen. Spelar ingen roll hur försiktigt och ĂĄterhĂĄllsamt man kör!
Och för detta ska man istället dras med ständigt återkommande startproblem, därför att den här utrustningen arbetar även när bilen inte används, och skickar gps-information till kontoret!
Hur var återgången i övrigt då för min del? Tja, den känns! Artrosen i nacken är uppenbart här för att stanna, och frågan är väl snarare hur långt man kan nå med smärtlindringen!
Hyfsat kreativ dag!
Inledde den här dagen med en mejlkontakt med en journalist som ska skriva om min kärlek apropĂĄ hennes sida ”Din Boktrailer”.
Fick äntligen ordnat kontakt med en certifierad kontrollansvarig för avloppsinkopplingen. Bristfällig information har gjort att man inte riktigt visst hur exakt man ska agera i frågan. Men nu ser det ut att vara på rätt väg.
Sen tänkte jag om igen apropå mitt manus till Eilaths hopp. Har skickat till ytterligare ett förlag, så nu är det åter dags att hålla tummarna!
Så fick jag ett mejl med erbjudande om att delta i en fotoutställning online. Jepp! Varför inte!?
Mer artros
Det här med artros är tydligen en evig historia. Nu har det bokstavligt talat gått mig åt huvudet. I alla fall nästan. Har sedan flera år tillbaka en förslitning i nacken som visat sig också vara artros. Problemet är att där opererar man inte i första taget.
Symptomen är ont i nacken, upp bakom örat och vidare till huvudvärk. Besvärande exempelvis att köra bil på grusvägar, liksom i princip alla rörelser av huvudet i sidled, i synnerhet åt höger.
Behandling så här långt förutom medicin, är att prova akupunktur. Och vila!
Sen är det kanske snart hög tid att fundera över om det trots allt är dags för pension! Eller nåt!
För närvarande är jag sjukskriven en knapp vecka till.
Frustrerande!
På grund av renoveringen av vårt badrum och ett missförstånd om möjligheten att kunna behålla vacuumtoan intakt även fortsättningsvis fram till inkopplingen av kommunalt avlopp, har vi varit utan egen fungerande toalett sedan den 27 augusti förra året! Anläggningsarbetet i området har tagit sin tid, men är klart sedan mer än en månad. Sedan har vi väntat på att kommunen ska ge sitt godkännande, vilket har dragit ut på tiden. När sen allt tycks vara klart, visar det sig att någon eller några olovandes troligen har kopplat in sig på anläggningen! Vilket innebär att man nu måste invänta att vederbörande kopplar bort igen, alternativt att man måste kontrollera samtliga brunnar i området för att lokalisera var den olagliga inkopplingen skett! Innan dess får vi inget tillstånd för inkoppling! Så trots att allt ska vara klart, ska vi alltså tvingas vänta ytterligare tid på grund av någon egoistisk pappskalle i området! Vad är det egentligen med folk nu för tiden!?
Det sprider sig
Tummarna har blivit OK efter operationerna. Känns emellanåt, och speciellt när man jobbar lite extra kan det stundvis fortfarande göra ont. Men inte alls lika mycket som tidigare. Och höger långfinger som jag fick opererat i slutet av november förra året, är ganska OK också. Går inte att sträcka helt och även där gör det ont emellanåt. Men det låser sig inte längre, och smärtan är inte lika stor.
Men – den där förbenade artrosen är tydligen nĂĄgot man fĂĄr leva med. Nu har den istället satt sig i nacken! Eller egentligen… den har uppenbarligen funnits där i mĂĄnga ĂĄr! Redan 2013 noterade kirurgen i Ystad i min journal att det fanns förslitningsskador i nacken! Efterhand har de blivit alltmer besvärande, och nu har det gĂĄtt dit hän att det gör ständigt ont, och det sprider sig och blir till huvudvärk ocksĂĄ.
Behandling så här långt handlar om sjukgymnastik, och veckan som kommer ska jag få prova på akupunktur! Återstår att se om det hjälper. Massage är också en väg jag ska prova. Men operation är inte aktuellt, eftersom det är en allt för stor och komplicerad sak!
Tills vidare är bästa ”hjälpen” riskudden man värmer i micron!
Miljövänligt resande ekonomiskt omöjligt!
Att åka miljövänligt är inte lätt! Läser i dagens tidning att man tänker dra in ett antal busslinjer från Sjöbo till bland annat Malmö och Lund. Tänker man sen i ett större perspektiv, så kan jag också konstatera att vår tänkta resa (längre fram) till Portugal nog trots allt får gå via flyg! Vi har helt enkelt inte råd att åka tåg! När jag kollar aktuella tågresemöjligheter ser jag att en sådan resa skulle omfatta tre byten. Först Malmö till Köpenhamn, sen till Hamburg och därifrån till Paris och slutligen till Lissabon. Förutom då att vi också måste ta oss till Malmö. En sådan resa skulle för oss båda kosta drygt 4 000,00! Enkel resa! Väljer vi flyg mellan Köpenhamn och Lissabon kostar det cirka 2 500,00 tur och retur! Då har vi dessutom fördelen av mer tid på plats! Här är verkligen något för politikerna att arbeta med! Det måste helt enkelt till någon form av subventioner eller annat för att göra miljövänliga resealternativ attraktiva. Eller ens ekonomiskt möjliga. Måste jag välja mellan en total reskostnad på närmare 8 500,00 eller drygt 2 500,00 spelar det ingen roll vad mitt miljösamvete säger. Plånboken säger flyg eller stanna hemma!

