Regntung lördag i bokens tecken

En lördag med regnet hängande som ett tungt hot över våra huvuden. Redan tidigt på morgonen föll det ett stilla regn. Men det blev faktiskt inte mer, trots att prognosen talat för motsatsen. Om det var hotet om regnväder eller något annat vet jag inte säkert, men dagen kändes som gjord för skrivbordssysslor. Det handlade genomgående om bokvärlden. Sammanställde förteckning över Facebook-grupper jag är med i som har anknytning på ett eller annat vis till böcker och författarskap. I den fick även Snezana lägga in motsvarande grupper hon är med i. Kunde med det konstatera att jag ligger i lä i det avseendet. Listan är användbar i förlaget, när vi framgent ska göra reklam för kommande böcker.
Stor del av dagen i övrigt handlade om att arbeta med det här med bokrecensioner. Sen knappt en vecka tillbaka har jag skapat en sida på min hemsida för det ändamålet, och tanken har varit att längre fram skapa en särskilt bokrecensionsblogg! Men nu bestämde jag mig för att göra det redan nu. Varför vänta!? Med min lästakt hinner det snabbt bli ganska många böcker lästa, och ju fler desto tyngre att lägga upp. Så idag tog min bokrecensionsblogg form och blev publicerad! Så här långt innehåller den nio recensioner! Mer blir det.
Fördelen med en sådan sida framför att ha en sida gömd i en meny på den vanliga hemsidan, är att jag kan tagga varje recension, och därmed öka chanserna att folk hittar dit.
Lustigt samtidigt hur det här med skrivande och bokläsande och inte minst förlagsarbetet alltmer kommit att dominera, och faktiskt lite grann lämnat fotograferandet i skymundan. Mina kameror har i ganska stor utsträckning hamnat ”på hyllan”. Inte ens bildskapandet får särskilt mycket utrymme. Förutom idag när jag skulle ha en bild till min nya bokblogg. Men vaddå!? Just nu är det författarskapet som är det stora intresset. Inte konstigt heller, när vi nyss gått in i ett spännande samarbete i ett förlag och jag samtidigt för tillfället går och väntar på att min roman Eilaths hopp ska bli färdig hos korrekturläsare! Vi lever onekligen i spännande tider.

Att recensera böcker

Att recensera böcker är roligt och intressant. Speciellt om boken är bra. Då känns det extra positivt att kunna slå sig ner en stund vid tangentbordet och skriva ner sina synpunkter och dela med sig till andra presumtiva bokköpare. Oavsett om jag har köpt boken, har läst via någon streamingtjänst, lånat den på bibliotek eller rent av snott den (illa i så fall) så har jag ju haft X antal timmars underhållning. Då kan det vara värt att ge författarinnan/författaren en liten extra reklamskjuts som tack genom att lyfta betyget en aning. Det finns idag flera sidor på nätet där man kan skriva en kort recension (Goodreads, Boktipset, Bokus m fl) och markera med upp till fem stjärnor vad man tyckte om boken. Det finns även ett antal privata hemsidor med bokrecensioner, såväl från professionella som amatörer. Givetvis får man tycka precis vad man vill. Man kan älska en bok, eller tycka den är mindre bra, eller kanske till och med helt värdelös!
Men oavsett vilken nivå man befinner sig i som recensent, bör man ha med i sitt medvetande att det betyg och det omdöme man ger påverkar helheten. Ett absolut krav för att kunna ge ett godtagbart omdöme är att man har läst hela boken! Tycker man att den är så dålig att man inte orkar läsa klart, ska man heller inte recensera! Ingen kan påstå att man vet hur bra eller dålig boken är om man bara läser sådär 30-40 sidor av kanske drygt 400 sidor!
Jag har själv recenserat en fantasybok, där jag tyckte de första sex eller sju kapitlena (som förvisso var ganska korta) var tämligen händelslösa och lite sega. Men jag fortsatte ändå, och upptäckte att helheten var riktigt bra. Därför valde jag att skriva ner hela min upplevelse, eftersom jag tänker att sådana synpunkter kan vara användbara för författarinnan/författaren i kommande projekt. Likaså kan jag tycka att om man anser att boken är så värdelös att man totalt sågar den i recensionen, vore det bättre att verkligen sluta efter de där 30-40 sidorna, och struntat i att recensera. Man bör tänka så att skriva en roman är ett hantverk, som oftast tar månader eller år att få klart. En recension som tar kanske högst en halvtimme att skriva kan fullständigt rasera hela det gedigna arbetet! Måste man verkligen framhäva sig själv som kunnig recensent genom att ringakta andras verk!?

 

Sista dagen i tidningsbranschen!

Med bilen som arbetsplats

Idag är min sista dag i tidningsbranschen! Visserligen har jag inte arbetat sen den 19 juni, på grund av sjukskrivning och semester. Men från och med i morgon har min anställning upphört! Jag kan inte för ett ögonblick påstå att jag kommer att sakna jobbet. Det fanns en tid då det var ett väldigt fritt och självständigt jobb. Fram för allt vår och sommar var en härlig tid att köra, när man fick möta soluppgången och alla djur som är i rörelse i gryningen. Man kunde lyssna på musik, och även sjunga med precis hur mycket man ville under hela arbetspasset. Det var ofta ett utmärkt tillfälle att låta tankarna snurra, och väldigt många idéer har kommit till under mina nattliga turer. Tyvärr har villkoren inom branschen med åren blivit allt sämre, det har genomförts en lång rad omorganisationer som medfört att inkomsten blivit allt lägre. Samtidigt har också arbetsgivarens attityd blivit allt mer aggressiv och otrevlig. Jag är i och för sig rätt säker på att ingen från arbetsgivarsidan sörjer att jag slutar. Eftersom jag numera tillhör de som man säger har ”kört tidningar sen Moses kom ut med stentavlorna”, har jag kanske med åren blivit allt mer kaxig. Man tar helt enkelt inte något skit. I takt med att saker och ting försämrats, har min inställning också blivit den att jag gör det jag måste, och absolut inget mer. En vanlig synpunkt människor brukar ha när de slutar sitt arbete efter många år, är att de kommer att sakna sina kollegor. Vårt arbete innebär att man egentligen inte har så värst mycket med sina kollegor att göra. Man träffas för en kort stund när man kommer till lastplatsen. Säger hej eller god morgon, lastar och kör iväg på sitt distrikt. Ibland händer det att man stöter på varandra då man kommer tillbaka efter avslutad runda, och kan stå och prata en stund. Men man får egentligen aldrig någon närmare kontakt med varandra. Men dock, efter drygt trettio år har jag träffat många trevliga kollegor, några otrevliga förvisso också, och några har blivit till goda vänner även utanför jobbet.
Nu ska jag fortsätta njuta av en ”tidningsfri” tillvaro, samtidigt som jag önskar alla trevliga arbetskamrater lycka till i framtiden.

Skriva med eller utan inspiration

Jag kan ofta känna frustration över att jag saknar idéer, saknar fantasi att få till någon bra berättelse. Har mängder med påbörjade skrivarprojekt, som alla har det gemensamt att de börjat som en bra och inspirerande idé. Men efter i bästa fall ett eller två kapitel, har fantasin tagit slut! Men jag har ändå lärt mig att det är viktigt att hålla igång skrivandet med eller utan inspiration. Flödesskrivning är ett bra sätt! Det handlar om att man bara skriver vad helst som dyker upp i tankarna. Utan att lägga någon vikt vid rättstavning eller grammatik. Riktigt så gör inte jag. Jag skriver förvisso rakt ut från stundens tankar och funderingar. Men allt det här med rättstavning och så sitter på något vis i ryggmärgen. Skriver jag fel, korrigerar jag omedelbart. I min flödesskrivning diskuterar jag med mig själv, ställer frågor och försöker besvara. Har jag kört fast i något skrivande, kan jag resonera med mitt ”flödesskrivningsdokument” ungefär som jag skulle resonera med en annan person. Och ibland får jag rentav till ett avsnitt som kan användas i mitt pågående projekt. Utöver flödesskrivningen har jag även min dagbok. De flesta som känner mig vet att jag skriver dagbok, och har gjort så vid det här laget i hela 46 år! Genom årens lopp har jag ibland fått höra kommentarer från människor som ifrågasatt vitsen med att skriva dagbok. Ja, jag kan nog komma på flera anledningar. Men just med tanke på det här med att skriva oavsett om man har inspiration eller ej, är ju en bra anledning till att skriva dagbok. På köpet får jag ju dokumenterat dagens händelser.

En dag i livet…

Denna dag inleddes med att jag, vis av gårdagens insikt, skapade ett idéregister. En Excelfil att notera alla idéer i. Om det sen blir till några användbara idéer får framtiden utvisa. Men de ska åtminstone noteras någonstans där de finns kvar. Inte i mitt teflonminne.
Och så fick jag besked om att en av mina morgontidiga bilder kommer att bli publicerad i en månadstidning. Blir ett bra utropstecken på min avslutade karriär som tidningsbud, som om inget annat faktiskt fört det positiva med sig att jag genom åren fått ihop en skaplig samling gryningsbilder.

Apropå den avslutade karriären, så läste jag en artikel idag som tydliggjorde att det inte enbart är hälsan som mår bra av att jag slutat. Får arbetsgivarsidan som de vill i nästa löneförhandling, riskerar de som är kvar i branschen en rejäl lönesänkning!

Kvällen avrundades med lite arbete med min nyligen påbörjade fantasyroman som än så länge bär arbetsnamnet Kintara! Det handlar dock mest om att notera idéer och tankar! Det vet vi ju att det är viktigt!

Samarbete med JoelsgĂĄrden förlag

Nu går vi in i ett nytt och spännande skeende i livet, då vi blir samarbetspartners med Joelsgårdens förlag!
Vi ser fram emot en oerhört intressant och lärorik tid när vi nu ska bli en del av verksamheten.  Så mycket ny lärdom att ta del av från Christina Gustavson som varit med i svängarna länge.

Notering;
Upphört samarbete!
Läs även;
Slavkontrakt avslutat!

En vanlig dag, när teflonminnet ger upphov till idĂ©er!

En söndag har förflutit ganska stillsamt förbi. Har ägnat lite tid åt att försöka bringa lite ordning bland våra kläder, vilket jag blev färdig med idag. Fick med det också plats att förvara vårt lilla boklager med produktioner vi själva är en del av. Har planterat en liten stickling som jag tagit från en stickling! Faktiskt den stickling vi ”importerade” från Madeira. Ett blad lossnade från den för lite drygt en vecka sedan, så vi satte den i vatten och redan nu hade den fått rötter. I vanlig ordning har det även blivit en del skrivbordssysslor med bland annat lite hemsidesuppdateringar, och en stunds bokläsning på altanen i den nedgående solens sista värmande strålar.
Dagen avrundar jag med att konstatera att jag måste bli betydligt bättre på att notera alla tänkbara idéer och uppslag som någonsin seglar upp i mitt huvud. Att tro att en bra idé ska stanna kvar i mitt teflonminne är synnerligen naivt! Den 15 juni gjorde jag en notering apropå det här med att det är bra att läsa andras böcker, när man själv skriver. Jag satt bekvämt i trädgården den dagen och läste en av Terry Pratchetts romaner om Discworld, då jag fick en idé till innehåll till min egen fantasyroman Cornizendo! Men jag skrev aldrig vad den idén gick ut på! Eller!? Ha! Just som jag skrivit klart ovanstående text slog det mig! Jag har kollat i alla Word-filer som finns i mappen för det manuset, och även diverse andra dokument i min dator! Men ingenting! Jag hade faktiskt antecknat! Men för en gångs skull hade jag anammat Snezanas kloka ord att använda Anteckningar i mobilen! Men att jag var så klok den gången hade jag ju glömt.

Sammanskrivning enligt Word

Jag har skrivit om Microsoft Word stavnings- och grammatikverktyg vid flera tillfällen tidigare, och har slagit fast att det är ett bra och användbart verktyg. Det hjälper till att upptäcka stavfel, grammatiska fel och tappade bokstäver som ofta sker när man har lite bråttom då man skriver, liksom för många mellanslag mellan ord. Men kunskaper i rättstavning och grammatik är en absolut förutsättning för att slutresultatet ska bli godkänt. Skulle man helt förlita sig till MSWord stavningsverktyg skulle slutresultatet bli undermåligt! Ett ofta förekommande fel i det verktyget är alla sammanskrivna respektive särskrivna ord.
Från en korrekturläsning jag nyss avslutat har jag noterat en del exempel på just sammanskrivning.
Exempel 1; ”Hon tog en klunk kaffe…”. Enligt MSWord ska det skrivas ”klunkkaffe”.
Exempel 2; ”…som hon hoppades skulle väga upp den uppenbara bristen på intimitet makarna emellan…”. Enligt MSWord ska det skrivas ”intimitetmakarna”!
Exempel 3; ”…snappade åt sig en ask tändstickor…”. Enligt MSWord skriver man ”asktändstickor”!
Exempel 4; ”och författare till ett dussintal böcker i internationell rätt…”. Enligt MSWord ska det vara ”dussintalböcker”!
Listan kan göras ännu längre. Jag konstaterar att inget av de här ”orden” existerar i den formen i SAOL! Men om jag nu hade förlitat mig helt till MSWords rättningar, hade texten troligen blivit underkänd.
Kort och gott – använd gärna  stavnings- och grammatik-verktyget, men se helst till att ha bra kunskaper i svenska språket och förlita dig inte allt för mycket på vad ”MSWord anser”!

Hygglig fart


Med morgonens cykeltur har jag kört dagligen i två veckor, och hoppas på att fortsätta så. Den här turen blev dessutom till ett litet personligt hastighetsrekord. Turen gick som vanligt till Sövdesjön och tillbaka, och på återvägen kom jag upp i 31 km/h! När jag sen kollade lite närmare kan jag konstatera att det här rekordet bara gäller under de här två veckorna. Högsta hastighet jag någonsin uppnått var i augusti när jag nyligen hade köpt min cykel. I nerförsbacken i det som numera heter Tullesboallén på väg hem i Öved, kom jag upp i hela 50,6 km/h. Men det var som sagt i nerförsbacke, medvind och dessutom regn!
Det som ändĂĄ kanske gör dagens lilla rekord hyfsat bra är väl att det inte rör sig om nĂĄgon nerförsbacke, ingen vind, och kanske det faktum att jag är tjugo ĂĄr äldre! Dessutom var det en hastighet jag uppnĂĄdde utan att egentligen tänka sĂĄ mycket pĂĄ det. Jag trampade pĂĄ i lugn takt pĂĄ högsta växeln, och när jag kastade ett öga pĂĄ min ”cykelapp” noterade jag hastigheten!

Morgonturer pĂĄ cykel

Sen nästan tvĂĄ veckor tillbaka har vi försökt bli lite duktigare pĂĄ att röra oss. Snezana börjar dagen med en rask promenad, men för egen del föredrar jag att cykla. SĂĄ jag tar en tur i näromrĂĄdet pĂĄ cykel. Har valt att börja lite försiktigt. Det är ju bara dumt att ”gĂĄ ut starkt” och satsa hĂĄrt. DĂĄ finns risk att man tröttnar. För det mesta har jag valt att cykla till Sövdesjön och tillbaka, vilket blir en tur pĂĄ drygt fem kilometer. Tänker att jag sedan successivt kan utöka sträckan efterhand. Inga större svĂĄrigheter i det. Utmaningen ligger nog snarare i att verkligen vara duktig och fortsätta, även när vädret försöker motarbeta. SĂĄ även om det skulle vara storm eller ösregn eller nĂĄgot annat skitväder, fĂĄr det bli en tur ändĂĄ. Kanske inte alltid pĂĄ cykel förstĂĄs. Blir nog trots allt ”behagligare” med en rask promenad i sĂĄdant väder. Men det väsentliga är att man fortsätter dagligen oavsett väder.
Och så länge vädret är ok får även kameran följa med. Man vet ju aldrig vad som dyker upp.
Ett typexempel fick jag en morgon då en råbock lugnt gick över vägen ett tiotal meter framför mig! Den dagen låg kameran hemma på skrivbordet!