Andie Lindskog

Det har varit en lång resa! Allt började egentligen en snöig lördag i februari för tjugofem år sen! Det var då kompisen Göran och jag första gången började blanda ihop våra idéer till det som så småningom blev fantasyromanen Gudaspiran. I november det året betraktade vi romanen som färdig. Blev dock ganska snabbt varse att det där egentligen bara var början. Den har genomgått ett antal processer med korrekturarbete, omskrivningar och även samarbetsdiskussioner. Under resans gång föddes idén till Eilaths Hopp, romanen som redan från början var tänkt att bli en komisk fantasy.  Dessutom med något så ovanligt, åtminstone då, som inslag av HBTQ. Men även den romanen har genomgått en lång rad omarbetningar. Under långa tider har båda manusen legat orörda i datorn. Jag har gjort åtskilliga försök att återuppta arbetet, samtidigt som kompisens intresse att delta allt mer har svalnat. När jag till slut träffade min stora kärlek, idag för drygt åtta år sen, kom arbetet till slut äntligen igång på allvar. Men vid det laget hade tiden på sätt och vis sprungit iväg från Gudaspiran. Den kändes inte längre riktigt gångbar. Det har dock irriterat mig mycket, för jag tycker ändå själv att den idag är en väldigt tät och spännande historia. Därför är det med stor tillfredsställelse och massor med inspiration som jag efter idé från min kärlek nu ska omarbeta den romanen till en given del två i den trilogi som nu inleds med utgivningen av min första fantasyroman Eilaths hopp.
Det var därför också med stor tillfredsställelse jag idag för första gången kunde hålla ett prov-ex av min egen bok Eilaths Hopp i händerna. Bläddra igenom de drygt 400 sidorna, betrakta kartorna över de båda länderna Thiarien och Matrurien som allt är sprunget ur min fantasi. Dessutom vackert förpackat i Snezanas tjusiga omslag! Det är nu det känns på allvar att det är förbannat roligt att skriva!