Kalla mig Anna

---

Om en transperson på 70-talet och hennes strävan efter att få bli den hon innerst inne önskar. Sverige var först i världen med att tillåta byte av juridiskt kön efter utredning 1972. Samma år började även behandling med hormoner och kirurgi att erbjudas i Sverige. Men väntetiderna var långa. Det här är berättelsen om Anna, som lyckas samla styrkan och modet att gå emot vuxenvärldens missriktade ambitioner och om rätten att forma sitt eget liv. Den utspelar sig i första hand i sjuttiotalets Malmö, men även i Marockos huvudstad Casablanca.

---

Musiken i mina böcker

Musik har alltid varit viktigt för mig. Även om jag aldrig fick möjligheten att lära mig spela något instrument, har jag åtminstone kunnat lyssna på musik. Jag har också alltid älskat att sjunga, och behärskar nog den konsten ganska bra.
Därför är det naturligt att jag också tar med citat ur olika låttexter när jag skriver. Så har jag gjort både i min självbiografi ”Idag kan det kvitta” och i ”Kalla mig Anna”, och även den roman jag nyligen påbörjat som ska bli en uppföljare till Anna.
Här är en förteckning över de låtar jag anknyter till i mina böcker;

• Carpet Crawlers – Genesis
• I’m not in love – Ten CC
• That Certain smile – Midge Ure
• Wish you were here – Pink Floyd
• Walk on the wild side – Lou Reed
• Heroes – David Bowie
• Son of my father – Chicory Tip
• I trust – The Byrds
• In-A-Gadda-Da-Vida – Iron Butterfly
• Lookin’ out my backdoor – Creedence Clearwater Revival
• I love how you love – Bryan Ferry
• Can’t give you anything (but my love) – Stylistics
• Somethings been making me blue – Smokie
• If you think you know how to love me – Smokie
• Telephone line – Electric Light orchestra
• Samba Pa Ti – Santana

---

---

Recension (Anna Hallander)

Det är en fint skriven bok där man kommer nära alla känslor och stämningar. Jag tycker även det är en viktig bok. Trots alla svåra saker Anna går genom — föräldrarnas motstånd, mobbing i skolan, samhällets inställning — så är det en hoppfull bok som får mig att må bra. Annas kamp för att få vara den hon verkligen är engagerar, får mig att bli tårögd, skratta och bli helt mysigt glad.

Texten är lättläst, flyter bra och gör alla känslor och miljöer levande.

Boken avslutas med ett mycket bra hopknyt av säcken och sist kommer ett trevligt slutord. Jag ska absolut testa recepten och lyssna genom låtlistan.

Ett stort plus är de gamla Malmömiljöerna, jag är ju född, uppväxt och boende i Malmö ☺️

Tack för bra läsning!

---

Recension (av Li Nolin)

Detta är en bok som verkligen griper tag i en. Du kan inte och vill inte sluta läsa.
Det är en stark berättelse som är både sorglig och hoppfull. En berättelse med det där lilla extra!
Trots Annas motgångar i livet vet hon vad hon vill, och kämpar för det. Författaren har ett superbt språk och sidorna flyger förbi i allt snabbare takt.
En bok som jag tycker alla ska läsa. En bok som är mer än bara en bok, utan också en lärdom att vi alla är olika och att det är helt okej ❤

---

Artikel i QX 26 november 2023 – Om ”Kalla mig Anna”

---

2023-11-16
Besked idag! Preliminärt datum då boken skulle skickas från tryckeriet, var satt till den 20 november. Alltså måndag!
Men den är skickad redan idag!

---

Verklighetsbakgrund

Handlingen i den här romanen utspelar sig huvudsakligen i Malmö, men även i Casablanca i Marocko. Den tar sin början 1963 och sträcker sig fram till slutet av sjuttiotalet. Med undantag då av sista kapitlet. 
Jag är själv född och uppväxt i Malmö, och bodde där fram till året jag fyllt trettio.
Många beskrivningar om platser, adresser, restauranger, affärer och så vidare är tagna ur minnets verklighet, och i viss mån friserade. Alla gator och torg är autentiska.

Landbergs Livs

Landbergs Livs är inspirerad av delikatessbutiken Erik Lundbladhs Eftr. som låg i Arkaden-huset på hörnet av Kalendegatan och Baltzarsgatan. Under mina år på vaktmästeriet på AB Skånska Cementgjuteriet (1974-1978) körde jag i olika perioder ”bud på stan” med flakmoppe. Det handlade om en mängd olika ärenden, oftast på uppdrag av någon av alla de sekreterare som arbetade där. Jag hämtade flygbiljetter på SAS, tågbiljetter på SJ, lämnade och hämtade handlingar på olika konsulat och även Notarius Publicus och en mängd andra ställen. Ganska ofta handlade det också om att hämta olika påkostade delikatesskorgar just hos Erik Lundbladhs Eftr. Rent allmänt var det ett roligt jobb, och jag träffade många trevliga människor på mina turer. Dessutom tog jag mig då och då friheten att utnyttja flakmoppen för egna transporter. Exempelvis varje tillfälle då jag köpt någon ny hifi-utrustning, transporterade jag hem det till min lägenhet när jag ändå var ute och körde på stan. Ingen hade ändå koll på hur lång tid mina ärenden egentligen skulle ta.

Restaurang Canton vid Södertull

Detta var en av de tidigaste kinarestaurangerna i Malmö. Den låg vid Södertull. Jag har försökt ta reda på mer exakt under vilka år den fanns där, men har inte lyckats. Dock var jag själv där tillsammans med mina föräldrar och fick, precis som Janne/Anna i romanen, smaka kinamat för första gången i mitt liv. Vet inte exakt när, men det har varit någon gång mellan 1969 och 1971.

Restaurang Shanghai på Östra Förstadsgatan

Restaurang Shanghai på Östra Förstadsgatan var också en av de tidigaste kinarestaurangerna i Malmö. Den öppnade 1965 och var näst äldst faktiskt. Den gick i konkurs 2020 efter 54 år.
Restaurangen tillhörde mina absoluta favoriter.

Gondolen – Pub

Gondolen var en pub som låg på hörnet Fersens väg och Storgatan. Exakt vilka år den fanns vet jag inte, men den var ett favoritställe för mig och några av mina bästa vänner åren 1973 till 1975. Idag finns restaurangen Atmosfär på samma adress. Precis som i min berättelse, var det en dam som förestod puben. Jag vet inte med säkerhet om hon verkligen var ägare, eller bara anställd. Men jag tror faktiskt på det förstnämnda. Gertrud, som jag kallar henne i boken, kan förvisso ha varit hennes namn också. Men det vet jag ingenting om.

Mando på Skomakaregatan

Restaurang Mando på Skomakaregatan har ända sedan 1966 serverat grillad biff, lövbiff, grillkyckling med mera. Det var på den restaurangen jag för första gången fick smak på lökringar, någon gång på sjuttiotalet.
Väggarna i denna restaurang är klädda med kopparplåt, vilket finns kvar än idag.

Burger King på Gustav Adolfs torg

Burger King på Gustav Adolfs torg, som ju serverar bland annat Whopper, var den första Burger King-restaurangen som öppnade i Sverige, vilket skedde 1976. Det framgår inte i Wikipedia vilket datum, men jag kan åtminstone med säkerhet säga att det var före den 11 april det året. Det var nämligen första gången jag personligen besökte stället. Den restaurangen var dessutom den andra i Europa. Bara Madrid var före.

Annas lägenhet i Slottsstaden

Annas första lägenhet (farbror Dans gamla bostad) är baserad på min första bostad, dit jag flyttade i likhet med Anna när jag var sjutton år gammal. Den var däremot inte ett arv efter någon avliden farbror. Det var min syster som haft den, och när hon skulle flytta, fick jag överta den. Det var en genomgående etta på första våningen, med vardagsrummet mot gatan och köket inåt gården. Toaletten fanns i källaren. Den låg på Östra Ryttmästaregatan, och i romanen nämns busshållplatsen på Regementsgatan, vilket stämmer. Man gick tvärs över gården, genom trapphuset på den sidan och rakt ut till busshållplatsen. Men det var inte någon bostadsrätt, vilket jag däremot är tämligen säker på att det är idag. Numera existerar inte den lägenheten. Det är ganska många år sen man rev upp golvet och sänkte ner det till gatunivå, och byggde om utrymmet till tvättstuga!

Annas lägenhet på Ehrensvärdsgatan

Den lägenheten är påhittad. Jag är däremot bekant med gatan, då jag var aktiv i en djurskyddsförening som hade affärslokal på den gatan från 1979 (om jag minns rätt) och åtminstone en bit in på åttiotalet.

Clinique du Parc

Clinique du Parc finns, eller har funnits i verkligheten. Det är idag en gynekologklinik, vilket det även var under Dr. Georges Burous tid. Men om det utförs några könskorrigerande operationer där idag, är osäkert.
Clinique du Parc låg på den eleganta Avenue du Général d’Amade, mellan rådhuset och ett Citroën-garage, enligt uppgift. Det var en fem våningar hög byggnad med en så kallad art déco-fasad mot den lummiga Parc Lyautey, den centrala och vackraste parken i Casablanca. Många av klinikens patienter ville ha diskretion, och därför fanns även en enkel entré på parallellgatan Rue Labépie.
Byggnaden inrymde en stor lägenhet för familjen Burou på de två översta våningarna. Operationssalen låg på första våningen, och receptionen, läkarmottagningen, sekreterarens kontor och väntrummet låg på bottenvåningen.
Burous fru, Jeanne, döpte rummen på kliniken efter olika blommor, var och en handmålad på små ramar på dörrarna.

Könskorrigerande operationer i Casablanca

Under de första åren på nittiotalet fick jag höra mer än en gång att ”man kan ju alltid operera sig i Casablanca”. Är osäker på om det verkligen var så då. Dr Georges Burou avled i en drunkningsolycka 1987, så i så fall torde det ha funnits någon annan som fortsatt verksamheten vid kliniken. Det har jag inte lyckats hitta några uppgifter om.

Dr Georges Burou

Dr. Georges Burou har funnits i verkligheten, verksam på just Clinique du Parc i Casablanca. Född 6 september 1910 i Frankrike, och död i en drunkningsolycka 17 december 1987 i Marocko. Han utförde sin första könskorrigerande operation 1956.
Mellan åren 1956 och 1958 utvecklade Burou självständigt en operationsteknik, som sedermera blev ”guldstandard” för s k hudfodrad vaginoplastik hos transkvinnor. Han utförde långt över 800 bekräftade vaginoplastiker fram till 1974. Det året publicerade han sin teknik för första gången och presenterade den vid det andra tvärvetenskapliga symposiet om genusdysforisyndrom.

The girl from Casablanca

För att i möjligaste mån få in så mycket kunskap som möjligt om dr. Georges Burou och hela verksamheten vid Clinique du Parc, köpte jag även boken The girl from Casablanca av Juliette Jourdan. Den handlar om den första könskorrigerande operationen som genomfördes av dr. Burou 1956.
Det var till en början inte helt lätt att hitta boken, för det enda som dök upp var den franskspråkiga versionen. Och franska kan jag inte. Men jag fick faktiskt vänlig hjälp av författaren själv, och kunde hitta den på engelska hos Amazon Kindle.
Hennes berättelse gav intressanta inblickar i miljön, främst från tiden på femtiotalet, så jag fick använda min fantasi och försöka tänka hur det kan ha sett ut där under Annas vistelse. Men boken gav även en del ledtrådar som gjorde det lättare att veta vad jag skulle söka på när jag letade på Internet.

Flygbussarna till Kastrup

När man skulle resa utomlands med flyg, var det i de allra flesta fallen Kastrup som gällde för Malmöbon. Man kunde ganska smidigt ta sig dit via de så kallade Flygbussarna. De gick direkt från Malmö Centralstation via färja från Limhamn över till Dragör och därifrån den knappt tio minuter långa färden till Kastrups flygplats.
Idag är det oftast tåget över Öresundsbron som gäller när man ska till Kastrup.

Bulltofta flygplats

Under hela min uppväxt fanns Bulltofta flygplats inom tio minuters cykelväg hemifrån. Historien om hur Janne och Micke håller till där nere och öppnar dörrar åt stressade resenärer och hjälpte till att bära väskor, och genom det faktiskt tjänade några kronor, är hämtat från mina egna upplevelser. Det var precis vad jag och en kompis gjorde. Oftast handlade det om att vi kunde få ihop några kronor vardera. Men ibland fanns det resenärer som kunde ge till och med en femkrona. Det här handlade om andra hälften av sextiotalet, så fem kronor var ganska mycket pengar. Att sedan plocka fimpade cigaretter ur de stora sandfyllda askfaten var också ganska givande för oss smygrökande ynglingar. Och precis som jag skriver i romanen, var det vanligt att vi fick nästan hela cigaretter, som det enbart tagits några bloss på. I och med att de stacks i sand slocknade de ju direkt, och det var bara att stryka bort den slocknade askan och så var cigaretten återvunnen.
Bulltofta flygplats lades ner 1972 då den ersattes av flygplatsen vid Sturup. Från mitt barndomshem cyklade vi Långhällagatan ner till Riseberga och sedan följde vi Ringbergagatan till där den tog slut. Därifrån ledde en grusväg upp till en perfekt utsiktsplats, där vi unga höll till. Där befann man sig längst ut vid Bulltoftas landningsbana där flygplanen oftast stod och värmde upp motorerna innan de lyfte. Som ung har man upplevt många spännande händelser där.  

Maten i boken

De olika maträtterna som beskrivs i boken, när Anna och Robban har sina kvällar tillsammans, är för mig personliga favoriträtter från sjuttiotalet.

Tonfiskris

Mycket enkel, billig och väldigt god maträtt, som dessutom går snabbt att tillreda.

Cirka två – tre portioner

• Fräs en gul lök och två – tre vitlökar beroende på storlek, i antingen lite olja och Kalvfond.
• Tillsätt champinjoner – kan gärna vara hela. (1 burk)
• Blanda i tonfisk (2 burkar tonfisk i vatten)
• Smaksätt med soja (valfritt om man vill ha japansk eller kinesisk)
• Krydda – egentligen valfritt, men när vi tillagar det nu för tiden använder vi oftast Ćevapčići-krydda.
• Rör ner ris och blanda.
• På sjuttiotalet smaksatte vi det dessutom med ungefär en halv flaska lättöl (33cl)

Denna enkla goda maträtt avnjöt jag och två av mina närmaste kompisar vid ett antal tillfällen, främst som ”lyxig lördagsmat” under några år i mitten av sjuttiotalet. Därefter har den för min del faktiskt fallit i glömska, och det är först nu när jag arbetat med den här boken som rätten på nytt hamnat på vårt middagsbord.

Kinagryta

Kanske ett otydligt namn på en maträtt, och det blir förmodligen heller inte tydligare om jag skulle kalla det ”Min kinagryta” även om mina närmaste vänner kanske skulle nicka igenkännande. En bekant frågade mig en gång efter receptet. Mitt svar – tja, ta lite vad du har hemma och vad du tycker är gott. Kanske jag kan drista mig till att kalla det en osvensk pytt-i-panna.

Men ursprunget kom faktiskt av att några vänner i slutet av sjuttiotalet bjöd på ett slags hemmagjord mix gjord med ungefär de ingredienser som man normalt har i en vårrulle. Alltså böngroddar, lite köttfärs, morötter och kanske lite champinjoner. Till det naturligtvis ris.

Jag började direkt fundera på om man inte skulle kunna utveckla det.

Genom årens lopp har jag gjort en mängd olika varianter på detta, och den vanligaste är nog följande;

• Stek köttfärs i en wokpanna
• Blanda i vitlök, champinjoner, bambuskott
• Slå i soja så det får dra in ordentligt i blandningen. Kan även tillsätta lite ketchup som ett extra smaktillskott.
• Blanda i purjolök – den kan gärna komma i när färsen är uppstekt, så den mest blir varm. Men det är förvisso helt upp till var och en hur man föredrar. Man kan också byta ut purjolök mot gul lök. Eller röd lök. Eller ha i alla sorterna!
• Krydda – jag föredrar curry, citronpeppar och gärna dragon eller någon annan örtkrydda.
• Strax före servering blandar man i cashewnötter. De ska också bara bli lite varma. Alternativ jordnötter.

Utöver denna blandning kan man i princip blanda ihop nästan vad som helst. Förutom köttfärs kan man ha kyckling och bacon. Man kan också göra en helt vegetarisk version med exempelvis Corn grytbitar. Man kan ha räkor, men de ska i så fall också blandas i strax före servering. Böngroddar, wokgrönsaker, paprika, morötter. Ananas är också väldigt gott.

Hur många portioner det blir är nästan omöjligt att säga. Beror ju på hur stor mängd av de olika ingredienserna man väljer att använda. Men det spelar ingen roll. Det som blir över kan enkelt frysas och sen tas fram och värmas i mikron, snabbt och lätt. Men i så fall är det lämpligt att man inte slår i cashewnötterna förrän maten ligger på tallriken. De blir lite tråkiga annars om de får följa med in i frysen.

Allt ska bara röras ihop och bli varmt i wokpannan, och sedan serveras med ris.

Musik i boken

Det förekommer ett antal låtar i boken också, som på olika sätt knyter an till berättelsen. Dessa låtar har jag även samlat i en spellista på Spotify, för den som är nyfiken. I den listan har jag även lagt till de låtar som förekommer i min självbiografi Idag kan det kvitta.
Sök i Spotify på ”Kalla mig Anna”.

Låtlistan

• Wish you were here – Pink Floyd
• Walk on the wild side – Lou Reed
• Heroes – David Bowie
• Son of my father – Chicory Tip
• I trust – The Byrds
• In-A-Gadda-Da-Vida – Iron Butterfly
• Lookin’ out my backdoor – Creedence Clearwater Revival
• I love how you love – Bryan Ferry
• Can’t give you anything (but my love) – Stylistics
• Somethings been making me blue – Smokie
• If you think you know how to love me – Smokie
• Telephone line – Electric Light orchestra
• Samba Pa Ti – Santana

Mitt & Ditt skivavdelning

Mitt & Ditt Skivavdelning

Mitt & Ditt på Södra Förstadsgatan var en klädesaffär, som fanns där såvitt jag vet från kanske mitten av sjuttiotalet till 1987. Möjligt att det var längre, men jag har inte lyckats hitta några uppgifter om det. På bottenplanet fanns en ganska välsorterad skivavdelning, där jag handlade en hel del LP-skivor under åren från 1976 och en bit in på åttiotalet. De hade en väldigt trevlig och serviceminded personal, som hade perfekt koll på min musiksmak. Nästan varje gång jag dök upp i butiken kunde de utbrista; ”Halloj! Här är en ny platta du absolut kommer att gilla!”

I de flesta fallen hade de rätt.

Smart försäljningstaktik absolut. De bidrog till att jag hittade skivor som jag kanske annars inte ens funderat på. Samtidigt fick deras förmåga att veta vad jag gillade att få mig att känna mig på nåt vis mer betydelsefull, och defintivt välkommen.

Hur som helst uppskattade jag Mitt & Ditt personalens försäljningstaktik, och valde därför att ta med det i den här berättelsen om Anna, som en hyllning till deras kundvänliga agerande.

---

Boken på gång!

2023-10-26

Igår kväll blev jag klar med den senaste genomgången av ”Kalla mig Anna”. Med det arbetet har jag dels försökt förbättra och utveckla berättelsen, och dels har jag anammat några tips från testläsare för att förbättra manuset. Nu ligger den hos kärleken, som ska gå igenom manuset. Därefter får vi se om den kan anses klar, eller behöver bearbetas ytterligare.

Sagt av en testläsare!