Burning bridges

I hela mitt liv har jag anpassat mig och följt minsta motståndets lag, och därmed i allt för stor utsträckning anpassat mitt leverne till familj och vänner, och det jag trott var vad som förväntades av mig. Men sen kanske tio års tid tillbaka är det annat som gäller. Numera är det min och min kärleks väg som gäller. Utan undantag. Nu väljer vi enbart det som är bäst för oss. Att det kan innebära en och annan bränd bro på vägen, får vi antagligen leva med.

Familjebesök, obefogad oro och en granat!

Inledde veckan, eller avslutade föregående, med att äntligen få klart konstruktion av e-böckerna av mina två hittills utgivna fantasyromaner ”Eilaths hopp” och ”Gudarnas spira”! Det innebär att de dels finns inlagda hos Bokinfo, och dels även hos Fantastikbokklubben. Till att börja med.

Mina fyra uppslitna nackkotor stökar till tillvaron ibland, och orsakar faktiskt en del omotiverad oro. Hade en hel natt med orolig nattsömn på grund av något som kändes som tryck mot bröstet, och därmed en viss oro för något hjärtproblem, eller kanske högst oönskad följd av nyligen inledd behandling. Natten präglades av en dröm som i korthet gick ut på att jag försökte publicera ett inlägg på Instagram, helt utan framgång. Jag publicerade, kontrollerade och konstaterade att det inte kommit in. Publicerade på nytt men med samma resultat. Höll på så hela natten. När jag väl steg upp på morgonen, knappast utvilad, och fick tagit min medicin, kunde jag ganska snart konstatera att besvären var förknippade med mina nackproblem! Precis som det förhöll sig några nätter i februari i år. Den gången var jag även på Vårdcentralen för EKG och diverse annan provtagning. Som dock i slutänden gav det lugnande beskedet att det hela var, även då, förknippat med mina nackbesvär.

Under veckans första dagar hade vi besök av familjen. Det blev några gemensamma utflykter. Bland annat till Skrylle mellan Dalby och Södra Sandby, och även en promenad till Sövdesjön där barnen kunde bada.

Fram emot mitten av veckan fick vi gjort ett litet ryck och kastade ut några prylar från garaget, för vidare transport till tippen. Men än återstår mycket utrensning där för att det ska kännas tillfredsställande.

Så har vi även försökt avyttra en form av ammunition till ett raketvapen troligen från andra världskriget, som ursprungligen varit ett fynd på vinden i Snezanas tidigare boende. Men militärmuseum i Ystad ville inte befatta sig med det. Polisen, som rimligen borde vara de som tog hand om diverse vapen, har också varit tämligen ointresserade. Det leder oss ohjälpligt in på tanken vad om skulle hända om vi körde in exempelvis till Sjöbo tätort och bara la ner den exempelvis på torget. Kanske intresset hade blivit betydligt större då.

Badgäster – eller nåt

Idag blev det en promenad på totalt drygt sex kilometer till Sövdes badplats och tillbaka. Trots värmen var det inte direkt nerlusat med strandgäster. Tills jag insåg, igen, att det faktiskt är onsdag. Har av någon anledning fått för mig att idag var en söndag.
En badgäst som märktes lite mer än alla andra var en liten charmig kattfröken som nyfiket och lite stolt vandrade omkring på stranden. Oklart om hon var med någon av strandens besökare, eller om hon faktiskt bodde i något av de närliggande husen. Hon var i alla fall försedd med halsband, så någon bryr sig om henne.
Promenaden behövdes också för att motverka de senaste dagarnas ”frosserier” när familjen varit på besök.

Spännande släktband

Det ska erkännas att jag är rätt dålig på det här med släktforskning, samtidigt som jag tycker att det är oerhört spännande! Min far ägnade väldigt mycket tid åt detta, och har tillsammans med sin äldste bror Yngve kartlagt en väldigt stor del av vår stora släkt. Detta har bland annat utmynnat i att jag, genom far, fått kontakt med en ”kusin” som bor i Galvestone, Texas, USA. David, en man med värderingar och åsikter som går helt i linje med mina, så släktskapet känns extra positivt. Jag har försökt fördjupa mig i det digra underlag som skapats av min far och hans bror, och som på senare år på föredömligt vis hanterats vidare av min jämngamla kusin Lena. Till min oförställda förtjusning kan jag konstatera att kopplingen mellan David och mig går via gården Skotthusa, på gränsen mellan Färs och Frosta härad på 1600-talet. Det betyder i klartext att vi båda har släktingar som var direkt berörda av slaget vid Borstbäcken 1644! Detta eftersom gården Skotthusa låg ganska exakt mitt i slagfältet!  

Coronajul

Så var vi där igen! Julafton. Den sextiofjärde i raden för min del! Och en lite annorlunda julafton! Jag har förvisso haft några sådana aftnar i mer eller mindre ensamhet tidigare. Så länge mor och far levde brukade jag vara hos dem på julaftonskvällen, och äta middag typ nyårsmeny och samtidigt ta del av mors besvikelse över fars återhållsamma julklapp till henne. Uttjatat! Det fanns ju också några år som jag spenderade mer eller mindre i ensamhet, eftersom min dåvarande sambo tidigt på kvällen försvann in i berusningens dimma, och runt niotiden var bortkopplad från omvärlden och allt socialt liv. Kvar brukade jag sitta med en öl och någon go film på datorn. Bästa tidpunkten på de kvällarna. Efter tre jular försvann hon lyckligtvis för gott ur mitt liv, och in kom istället min stora kärlek! Sen dess har jularna varit fyllda med kärlek, familj och till och med bonusbarnbarn, god mat, och till och med sällskapsspel. Något som aldrig existerat tidigare. Inte ens i min barndom, trots att mor envisades med att ge mig sådana julklappar.
Men i år är ingenting sig likt! Coronan har vänt upp och ner på allt. Men jag har min kärlek vid min sida, precis som alltid, och det är egentligen det enda som är riktigt viktigt!

Mors dag

Så var det den dagen igen! En dag vi absolut inte fick glömma så länge mor levde. Men det finns säkert andra som fortfarande minns hennes dag. Själv har jag släppt firandet sedan många år tillbaka. Liksom hon släppte satsen den 7 oktober 1955.

Kusinträff 2018

Idag var det dags för kusinträff igen, i Rövarkulan utanför Löberöd. Förra årets kusinträff var planerad till den 9 september, men på grund av ett envist regnande valde vi att ställa in den gången.
Men idag blev det av och vi kunde åter träffas i ett Rövarkulan som badade i solsken. Tyvärr var det flera kusiner, kusinbarn och kusinbarnbarn som inte kunde vara med den här gången. Men så är det ju. Vi är ganska många, och det är väl omöjligt att pricka in en dag som passar för alla. Idag var vi 23 närvarande. Tror ändå att våra föräldrar och även farmor och farfar (mormor och morfar) skulle vara glada om de visste att vi fortsätter hålla kontakten!

För ett halvt år sedan tog jag initiativ till en kusinträff. Det hade då gått sex år sedan vi träffades senast. Problemet är ju att med kusiner, kusinbarn och kusinbarnbarn så är vi ganska många.
Men för ändamålet skapade jag en sluten grupp på Facebook, eftersom en stor del av kusinerna redan fanns där. Och de som inte fanns där kunde ju få besked av de andra. Med hjälp av gruppsidan kunde vi alla samlas kring ett lämpligt datum, och idag kunde träffen genomföras. Det blev därmed vår åttonde träff.
Från början var det våra föräldrar som drog ihop kusinträffarna, som nästan alltid hållits i Rövarkulan. Valet av den platsen hänger ihop med att de som unga och som boende i Löberöd åkte och dansade där då det var ett välkänt dansställe.
Dansstället upphörde på 60-talet, och byggnaderna revs i början av 70-talet.
Idag är det ett fint naturreservat och perfekt ställe för våra kusinträffar.
Det är ju dock svårt att få ihop en tid som passar alla, men vi blev trots allt 27 personer som träffades i Rövarkulan idag. Och dessutom fick vi redan idag preliminärbokat datum för en ny träff redan om ett år.
Med den uppslutningen känns det alldeles extra roligt att ha tagit ett sådant initiativ, och det är alltid lika roligt att träffa alla kusiner, kusinbarn och kusinbarnbarn!
Och jag tror våra föräldrar hade gillat att vi fortsätter hålla kontakten och hålla ihop släkten!
Omslag-2015 3

KUSINTRÄFFEN

Så hade vi vår kusinträff. Några hade tyvärr förhinder, men de flesta var här.
Och det var som alltid trevligt att träffa alla kusinerna. Och vi hade faktiskt även riktigt fint väder.
Det går bara lite för lång tid mellan gångerna. Senast var för nästan exakt två år sedan, den 15 september 2007. Och förvisso går ju tiden fort, alldeles för fort.

IMG_9988

KUSINTRÄFF

Nu är de flesta förberedelser klara!
Ska bara invänta en kund som ska hämta 3 kg kräftor, sedan ska jag i väg och handla inför morgondagen. Under förmiddagen har P slitit med städningen, då hon började sent på jobbet idag.

Och i morgon är det dags – KUSINTRÄFF HÄR HEMMA!

Det ska bli riktigt roligt!