Vädret var soligt idag, så efter frukost valde vi att ta en promenad i Snogeholm, och hade även fika med oss. Det blev en vandring längs en av favoritslingorna som vi gick under sommaren 2021. Än är det faktiskt ganska grönt i naturen, och de där riktiga höstfärgerna har inte kommit igång riktigt ännu.
Än en gång besökte vi Frualid, med en liten svag förhoppning av att hitta ätlig svamp. Det gjorde vi inte. Bara några få oätliga att fotografera. På vägen hem var vi en sväng in till ICA Kvantum. Där fanns lite mer ätlig svamp, så det blev ändå en ljuvligt god måltid med pasta, champinjoner, ostronskivling, portabello, kantareller och champinjoner, samt även färsk spenat och bredbladig persilja! Nästan vegetariskt och så otroligt gott. Och inte minst en härlig påminnelse om våra första veckor tillsammans för så där tretton år sedan.
Idag blev det en liten runda till skogen kring Omma. En liten promenad för att kolla in ett kulturminne – en varggrop, som egentligen inte var så särskilt upplyftande. Mest bara en påminnelse, igen, om hur grym människan är. När vi sen ändå körde förbi (vilket vi i och för sig gör nästan varje gång vi kör till eller från byn) passade vi på att kika lite närmare på den lilla kyrkan i Ilstorp. Det var ännu en varm sommardag i september, som trots allt inleddes lite höstigt med en gräsmatta och buskar fulla av dagglittrande spindelnät, och kvällens hemmagjorda räkmacka avnjöts på altanen.
Vi tog en skön promenad längs sjön i eftermiddags, och passade även på att inta vår fika på vägen. Det blev drygt 7,5 km bort mot badstranden och tillbaka, och sedan följde vi Klingavälsån en bit och vek därefter av in mot Karup.
Stigarna längs sjön var de som till stora delar var oframkomliga tidigt i våras, på grund av översvämning.
Senaste dagarna har det varit fullt ös … ungefär som vanligt. Det är stressigt att vara pensionär. En klyscha kanske, men det är så det ser ut. Och jag klagar inte. Det känns onekligen som att vi kommit igång riktigt bra med vårt förlag. Så pass att våra ”frukostmöten” rentav nästan blivit nödvändiga för planeringen av vår verksamhet. Mycket publicerat, och mer på gång. Och nästa vecka, en av årets absoluta höjdpunkter – Malmö Pride – med bokförsäljning, föredrag och chans att visa upp oss på riktigt som HBTQ-förlag.
Men nu lunkar vi lite långsamt i värmen, avvaktar det utlovade regnet och laddar batterierna. Dels med besök hos våra fina grannar, och sen en tur i Frualid, där känslan att befinna sig bland kaldiniernas skyddande skrytblad i Thiramaar känns särskilt påtagligt.
Tror att vi håller semesterstängt ett tag efter Malmö Pride. I alla fall till Sjöbo Marknad.
För övrigt har veckan inneburit ännu en tur till Slottstaden i Malmö, ett besök för önskad spruta på Vårdcentralen i hemkommunen, fika på lite olika ställen, och så då naturligtvis det stora i att min fjärde roman i serien Legender från Thiramaar har anlänt från tryckeriet.
Det hördes ett intensivt surrande på andra sidan vindskyddet på vår altan i morse. Det visade sig vara ett större antal flitiga bin och även andra insekter som härjade i våra kungsljus. Känns bra att vi inte har rensat bort de växterna, utan låtit dem stå kvar. Till binas oförställda glädje.
Idag hade vi vår årliga grillträff med fotoklubben, som den här gången hölls, åter igen, i Snogeholm. Vår stora härliga skog som vi har inom nära räckhåll från där vi bor. Den här gången hade vi dessutom gäster från vår samarbetsklubb Lunds Fotoklubb. Förutom grillningen hade vår medlem Gert förberett ett litet fotomaraton med några fotografiska uppdrag åt oss alla närvarande. Det hela blev till en trevlig sammankomst i vår fina skog, med många givande och trevliga fotosamtal. Och nu ser vi fram emot vårt möte i september, efter sommaruppehållet, när vi alla ska träffas och gå igenom dagens bildprestationer.
Idag blev det promenad på nästan elva kilometer i Snogeholm, i soligt men kallt och stundvis lite blåsigt väder.
En tidig morgonpromenad i Snogeholm i mitten av augusti 2020 gav bland annat den fridfulla bilden på korna. Som sedan placerade sig som nummer ett i kategorin Färg i fotoklubbens årstävling i år. Något som uppmärksammades i Ystads Allehanda, vilket i sin tur ledde till att en för mig helt okänd person hörde av sig och ville köpa bilden för att ha som förstoring i sitt sommarhus. Och nu har den kommit med i RSF:s årsbok 2022-23! Jag är allt lite stolt!
Andie Lindskog 