Var tillbaka i ett blåsigt och bitande kallt Västra Hamnen i Malmö idag, för konsultation och återupptagen ”behandling”. Senast jag var här var i augusti 2023. Min vana trogen var jag på plats i god tid, och tyckte att det kunde passa bra med en promenad före besöket. Men den promenaden blev kort. Den isiga havsluften gjorde att det kändes som kanske tio minus, och det var helt omöjligt att hitta någon form av njutning av den promenaden. Det blev en mycket rask sådan runt kvarteret, och sedan fick jag sitta i väntrummet och läsa Ystads Allehanda istället. Tror inte att jag skulle vilja bo i detta blåshål. Det blir hur som helst fler turer hit framöver.
kom med storm och snö. Ett gammalt intresse vaknade till liv, och vi satt i uterummet och tecknade och målade medan vi lyssnade på ljudböcker. Viktigaste händelsen den här månaden var dock när Ystads Allehanda åter skrev en artikel som var tänkt att handla om vårt skrivande, men som dessutom väldigt öppet berättade om mig som transperson. En artikel som dessutom hamnade på förstasidan!
Februari
gav vi ut min självbiografi ”Idag kan det kvitta” som ljudbok, som jag själv har läst in. Köpte och bytte ut hårddisken i min dator, eftersom den befintliga egentligen var för liten, redan när jag köpte datorn 2018. Men det blev en del strul med det hela, då pappskallarna på El-Giganten som skulle fixa installation, gjorde fel flera gånger! Därtill visade upp ett arrogant och kundovänligt beteende!
Mars
fick lite oväntat härlig och inspirerande respons på min självbiografi från ett av mina kusinbarn. Med det följde även en kontakt som framgent lett till flera givande och trevliga engagemang inom äldreomsorgen i Lunds kommun. Sista helgen den här månaden deltog vi på en kylig så kallad vårmarknad i Sjöbo. Hygglig försäljning första dagen, men enbart regn och kyla och ingen försäljning andra dagen.
April
Reste med SJ:s X2000 för en dagstur till TS-mottagningen vid Linköpings Universitetssjukhus, för så kallat konsultation. Själva mötet varade kanske en halvtimme, och i övrigt spenderade jag kanske totalt sex eller sju timmar med skrivande i sjukhusets cafeteria respektive Coffee house på Centralstationen, innan tåget gick tillbaka till Skåne.
Maj
innebar deltagande dels vid Litteraturrundan i Skurup, och dels Skurups Pride. Här föddes dessutom idén till den som senare i år blivit till Litteratur Skurup. Men viktigaste händelsen den här månaden var trots allt att jag äntligen fick klart med mitt nya personnummer!
Juni
Vi höll föredrag för personal inom äldreomsorgen i Lunds kommun, om vårt gemensamma skrivliv och framför allt mitt liv som transkvinna och oönskat barn. Sommarmarknad i Skurup, och Midsommar tillbringade vi på Limhamns Marknad. Den här månaden kom vår fantasy novellantologi Löftet ut! Av en ren tillfällighet blev jag varse den här månaden att det som varit mitt hem åren 1986 – 2007 blivit sålt!
Juli
På en av den här sommarens absolut varmaste dagar, var jag på min sista epilering hos de duktiga tjejerna på Elisabetkliniken i Slottstaden i Malmö. I drygt tre år har jag regelbundet besökt dem. Två av sommarens kanske viktigaste marknader var den här månaden – Sjöbo marknad och Maria Magdalenas marknad i Rinkaby. Viktiga åtminstone för vår del.
Augusti
inleddes med ännu en marknad – Gislövs marknad. Vi hade även vårt traditionella Ja-Må-Vi-Leva-arrangemang med kompisarna Ingrid & Per, som i år inleddes med mat hos Brösarps Gästis. Därefter lite sight-seeing på Österlen.
I augusti blev det även ett besök på Skissernas Museum i Lund, främst för att få ta del av den fascinerande minityrvärlden Anonymouse.
September
med kvardröjande sommarvärme deltog vi vid Lunda Pride inbjudna av HBTQ-seniorer i Lund. Det blev även deltagande på Hantverksmarknad i Kiviks hamn som gick samtidigt med den traditionella äpplemarknaden.
Veckan därefter var vi i Göteborg och medverkade på Bokmässan 2025. Så härligt att äntligen få träffa många av alla trevliga människor vi fått kontakt med genom åren med vårt förlag!
Oktober – Farväl till Mogwai
Vår älskade Mogwai somnade in femton år gammal, och skapade ett plågsamt tomrum efter sig. För första gången på femtio finns det inga djur i mitt hem!
Oktober
Vi inledde vår marknadsvistelse i Gårdshuset vid Köpmansmagasinet i Smygehuk. Den här månaden blev äntligen resan av till TS-mottagningen i Linköping, för att slutligen hamna på rätt sida om min livsroll.
November (1)
innebar en annan stor händelse i vår skrivande tillvaro, då vi deltog på Bokens Dag på Malmö live. Hade vårt hittills nästbästa försäljningstillfälle dessutom. Den här månaden köpte jag dessutom ny cykel – en Crescent sjuväxlad damcykel, för att kunna ta mig på och av trots min besvärliga höft.
November (2)
Vi fullföljde vår medverkan vid Köpmansmagasinet, och det blev totalt 16 tillfällen. Rent ekonomiskt inte direkt de allra bästa engagemangen, men ändå trevligt.
December
bjöd på ytterligare fyra olika försäljningstillfällen för Belvida Bell. Två julbasarer inom äldreomsorgen i Lund, Bokmässan i Lund och Julbokmarknaden på Victoria i Malmö. Även den numera traditionella utflykten till ett julsmyckat Malmö som jag drar igång i fotoklubben varje år. Årets julfirande blev helt annorlunda mot vad det varit de senaste tio åren, då det firades i Blekinge.
Nu är ljudfilerna äntligen färdigmixade, och Kalla mig Anna är klar! Uppladdad och redo för läsare. Berättelsen om Anna, en transtjej i sjuttiotalets Malmö – berättelsen som till vissa delar kan ses som något av en fri fantasi om hur mitt liv kunde ha blivit.
Avrundar denna genomgående ganska gråmulna vecka med ännu en helg i Gårdshuset vid Köpmansmagasinet i Smygehuk. Den här helgen kändes det dock lite överambitiöst egentligen. Inte många som orkar ge sig ut i blåsten. Möjligen besöker man Köpmansmagasinet och av ren nyfikenhet kikar man även in i Gårdshuset. Men allmänt känns det inte riktigt som vår kundkrets. Men vi lever på hoppet. Förra lördagen sålde vi riktigt bra.
Annars handlar tillvaron mest om att återhämta sig från veckans resa till Linköping, och trots allt belåtet luta sig tillbaka och med stor tillfredsställelse notera att jag äntligen är i mål.
Har arbetat i verkstan idag, för att renovera ett av fågelborden, för att, åtminstone tillfälligt, bygga ut Restaurang Kvidevitt. Meningen är att det hela ska göras mer permanent framöver, men just nu fick det bli en provisorisk lösning. Behöver liksom större lokaler … Och så lite packning på det …
Idag var vi åter i Smygehuk och Köpmansmagasinet. Dagens försäljning var över förväntan. Nu har vi dessutom bokat upp alla helger fram till och med den 29 – 30 november. Sådana här arrangemang är alltid ett lotteri. Man kan aldrig i förväg veta hur stor försäljningen kommer att bli. I viss mån kan man gissa, men man vet aldrig. Å andra sidan fungerar detta konceptet bra, då vi kan ha våra laptops med oss och sitta och skriva under tiden.
Det var en ganska stillsam lördagskväll, som snart skulle glida över till söndag. Vi hade ägnat eftermiddan och en del av kvällen åt att röja i källaren, med syftet att bereda plats i vår lilla enrummares garderob. På kvällen sorterade vi och hängde in kläder. Sambon hade en hel del egendesignade kläder, och allt skulle sorteras noga i färgordning. Vi sysslade med det här hela lördagskvällen, och när tiden runnit över i natt mot söndag, höll hon fram en svart knälång kjol i sammetsliknande tyg.
”Vill du prova?”
Det kändes märkligt, men samtidigt på något vis ganska naturligt, då vi fram till nyligen i kompisgänget i stor utsträckning anammat glamrockens glittriga attribut i klädstil, bijouterier och sminkning i bästa Bowie-stil. Och visst var jag frestad.
Efter det avstannade vårt sorteringsarbete, och kvällen blev istället en fest i provande av kvinnliga kläder, medan sambon fotograferade. Hon insisterade på att det skulle vara fullständigt. Kjol, blus, nylonstrumpor högklackade skor. Och självklart en välgjord sminkning också.
Det var en spännande och oskyldig lek, men jag förstod det nog inte då – men inom mig hade någonting väckts upp som inte gick att stoppa. Även om det tagit decennier att till fullo komma underfund med och acceptera och förstå, så var den händelsen det som på riktigt fick mig att inse vem jag egentligen var.
Det är femtio år sen idag!
Vägen har varit krokig och besvärlig, men nu är jag äntligen hemma!
I drygt tre år har jag besökt Elisabetkliniken för behandling. Första gången var den 16 juni 2022, och nu efter den sjuttiofjärde gången är det slut. Förutom behandlingarna, har dessa turer till mina gamla hemtrakter känts väldigt givande. Det har blivit många fikastunder på St Jakobs glass på Regementsgatan, som snabbt blev ett favoritställe. Flera dessutom i trevligt möte med kusin Bo. Det har varit spännade och intressant att ta del av området, som i mitt tycke bara har blivit bättre med åren. På ”min tid” de åtta åren Slottstaden var min fasta bostadsadress, trivdes jag väldigt bra. Men då fanns det bara ett fåtal affärer, pizzerian Pompei öppnade 1976, men då var de ganska ensamma. Idag finns det ett antal varierande restauranger och kaffebarer. Förutom ett ganska rikt utbud av butiker. Och pizzerian finns fortfarande kvar.
Kort och gott är det en fridfull och trivsam stadsdel, precis som det var då.
Denna extremt varma sommardag var det dags för ännu en tur till Malmö, och i första hand Slottstaden. Där för som det ser ut nu, den allra sista behandlingsrundan hos duktiga Elisabetkliniken. Körde hemifrån lite tidigare, för att hinna med frukost på favoritstället St Jakob. Efter behandlingen körde jag direkt till Triangelen och en fikaträff med en av mina äldsta vänner. Kvällen landade jag i halvliggande ställning utanför huset med en bok – men ganska snart gjorde jag som Mogwai – dåsade i värmen!
Det här har i stora drag varit en dag som alla andra. Och ändå inte! Det här är dagen då min vackra kärlek och jag firar vår bröllopsdag – tretton år i juridiskt noterade band! Band som finns mellan oss alldeles oavsett egentligen. Vi hör ihop – på alla sätt och vis! Den här dagen har dock bjudit på en annan särskilt minnesvärd händelse. Jag har fått mitt förnyade körkort. Inget märkvärdigt i det i och för sig, men för mig handlar det ändå om mitt livs viktigaste förnyade körkort! Det är det som definitivt bekräftar att Kaj numer bara har en syster.
Andie Lindskog 