Jag lever mina memoarer … eller nåt!

Den här veckan har egentligen handlat en hel del om detaljer som på olika vis knyter an till mina memoarer. Nu är kanske inte det i sig något konstigt, eftersom memoarerna ju handlar om mitt liv. Men ändå! Först och främst handlar det om arbetet med min novell, som ursprungligen fick titeln Förlorade år, under vilken den blev publicerad i boken Transvoices förra året. Har bearbetat den och nu idag har jag publicerat den som e-bok-novell under titeln Vad ska jag kalla dig? Kommer att finnas i internethandeln senast på måndag. Men det stannar inte där. Denna novell kommer så småningom att vidareutvecklas till en roman, som blir en blandning av fiction och självbiografi. Mer om detta följer!
Lite indirekt anknytning till mina memoarer, eller kanske snarare vad det handlar om, har även min tur till Malmö den här veckan. Har varit på min tjugosjunde epilering, och dessutom första besöket hos logoped. Fler kommer och det här kan bli spännande.
Och under veckan har vi också glädjande kunnat konstatera att vår lille Mogwai återhämtat sig helt från sitt allvarliga sjuktillstånd för så där två veckor sedan. Nu är det åter återkommande konfrontationer med grannskapets katter som gäller. Mogwai jagar dem gärna hela vägen in i skogen!
Fortfarande väntar jag med spänning på fortsättningen av det som satts i rullning av tidigare inlägg – ifall jag kunde berätta, eller inte …
Efter dagens goda currygryta, ägnas resten av kvällen åt att vidareutveckla romanversionen av Förlorade år, och jag smider medan järnet är varmt.

Älskade katt, bokleverans, reaktioner och så flyger vi igen …

Första halvan av den här veckan har dominerats av vård av sjuk katt! Någonting hände i slutet av förra veckan med Mogwai som gjorde honom magsjuk med snabb uttorkning som följd. På det har vi gett honom flytande extra näringsrik föda och vätskeersättning, och nätterna söndag, måndag och tisdag gick vi upp varannan timme för detta. Och han har hämtat sig! Han är stadigt på väg tillbaka och i det närmaste återställd nu!

Vi väntar just nu på leverans av den nytryckta boken Skarvkvinnan, som har officiell utgivningsdag på Internationella Kvinnodagen! Den hinner förhoppningsvis precis komma fram i tid.

Förra veckan ställde jag frågan om jag kunde berättat? Det väckte uppenbart reaktioner, och jag fick en hel del positivt bemötande från nära vänner. Sen finns det fortfarande några jag lite försiktigt väntar och hoppas på, men det blir vad det blir antar jag.
Och idag har jag, allt enligt Adidas Runtastic App i telefonen åter tagit en flygtur över Slottstaden, i samband med att jag varit där på min tjugofemte epilering. Jay! Kvällen avrundade vi med ännu ett avkopplande och inspirerande SPA-bad.

Lite vårluft i nosen

Mogwai ville lukta på våren … trots att det fortfarande var kyligt.

Förnyelsens vindar

Medan hårda stormvindar svepte runt huset, arbetade vi vidare med att färdigställa vårt nya arbetsrum och även hobbyrummet. Än återstår en del detaljer i det sistnämnda, men vi börjar absolut se slutet av detta väldigt positiva och faktiskt mycket kreativa projekt. Ett projekt som dessutom inspirerar och föder idéer till ytterligare förändringsprojekt. En tur till Ystad nästa vecka är inplanerad av det skälet. Ytterligare en tur till Slottstaden i Malmö har också avverkats den här veckan, och med den också konstaterat att det är klart med en fortsättning åtminstone framöver under den kommande våren. Veckan har innefattat en del ekonomiskt arbete, i form av fakturering, deklaration som äntligen lett till ett något vettigare skatteavdrag och på det har jag också kunnat notera att jag från och med detta året har fått höjd pension! Kanske inte mycket att jubla över, eftersom alla ökade omkostnader sedan länge ätit upp alla eventuella inkomsthöjningar.
Den här veckan har vi äntligen kunnat låta Mogwai åter igen gå ut, så han har kunnat förnya ”staketstolparna” kring vår trädgård / hans domäner så grannskapets katter kan fatta att de beträder vår mark utan giltigt tillstånd. Veckan avrundades med ett gästbesök som ställdes in i sista stund. Alltid lika frustrerande, men vi fick en god måltid tillsammans. Fast den situationen har vi egentligen varje dag.
Vi avrundar veckan som sagt med nya planer för upplyftande åtgärder i vårt sedan ganska exakt elva år gemensamma hem. Något vi får anledning att återkomma till.

Mogwai till veterinär – med mera!

Åter igen har Mogwai fått ett sår på kinden som orsakat en svullnad. Åter igen har vi fått ta honom till veterinär, där han fått dränage och antibiotika. Troligen handlar det om en konfrontation med någon katt i grannskapet. Precis som det gjorde i mars. Samma behandling med X antal dagar med tratt, och utegångsförbud. Vi passade på att handla inför nyår, som planerna i sista stund blivit oväntat förändrade inför. Och så har jag varit på Vårdcentralen för en femte injektion. Avbokad tid i Malmö har också blivit ombokad, så det blir en ny tur dit i början av året. Life goes on, after all.

Midsommar på vårt vis!

Det blev till den varmaste dagen hittills den här sommaren – självaste midsommarafton! Så naturligtvis kunde vi spendera kvällen på altanen, med lite lagom avspänd musik via Bluetooth till Marshall! Perfekt lösning. Så slipper man höra eventuellt fylleskrål från grannarna. Midsommarmat för vår del var den numera självklara matjestårtan som har fått ersätta vanliga sillvarianter. De avnjuter vi lite till vardags istället.
Traditionell midsommarstång har vi dessutom inom synhåll hos våra tyska grannar. Bättre kan det inte bli.
Stillheten i sommarvärmen njuter vi för fullt av, i en tillvaro som faktiskt känns bra på väldigt många vis just nu. Semester … eller nåt, ligger framför oss. Inledda behandlingar går oförändrat vidare. Aktiviteter under Malmö Pride väntar oss. Liksom ett spännande dansant fotouppdrag. Visst är det härligt med semester.

Boktryck, klippning, memoarer och lite annat

Den här veckan inleddes med något så ovanligt som ett besök hos Krattan. Alltså vår duktiga frisörska för första gången på två år och nio månader. Men till alla er som nu börjar mumla att det ”var väl på tiden att du blev klippt”, kan jag bara säga – sorry! Det enda jag gjort är att jag fått klippt topparna.
Husets varmvattenberedare valde till slut att ge upp, och tvingade oss installera en ny. En rätt dyrbar affär, men förhoppningsvis ska den här hålla resten av vår tid i huset. Och vi kan tryggt ha fler SPA/Planerings-bad framöver.
Den här veckan har jag äntligen åter igen kunnat delta i Blodomloppet. Två år sen sist.
Vårt gemensamma projekt, feelgood/HBTQ-romanen Vi badade i Skärsjön som är första delen av tre böcker, har vi äntligen kunnat lämnat till tryckeri. Och spännande planering och förberedelser pågår för ett deltagande i Malmö Pride!
Veckan avrundades med ett digitalt deltagande för min del i egenskap av delegat för Sjöbo Fotoklubb i Riksförbundet Svensk Fotografis årsstämma.
Så har vi beslutat att fortsättningsvis ge Mogwai full frihet att gå ut närhelst han vill under dag- och kvällstid. Hans två månader långa frånvaro från bygden, har gjort att han blivit rastlös och väldigt krävande, och vi känner att det här nog är en förutsättning för att det ska kunna fungera friktionsfritt även fortsättningsvis.
Och vår julstjärna bara fortsätter att växa!
För övrigt har hela veckan kretsat en hel del kring memoarerna, och mycket av det arbetet har kunnat skötas i solens värme på altanen. Nån nytta ska man väl ha av att vara pensionär!

I media, musiknovell, god pizza och vaccin …

Den här veckans viktigaste händelse var ju helt klart att bästa lokaltidningen Ystads Allehanda skrev om våra böcker och vårt skrivande. Förutom att det alltid känns positivt att bli omnämnd i media, så är det kanske alldeles extra betydelsefullt nu när vi snart står i begrepp att ge ut första delen i vårt gemensamma projekt ”Det hände vid Skärsjön”. Vi har en hel del planering på gång kring den snart aktuella releasen, med sikte på Litteraturrundan, Café Borgstugan och Pride i Malmö. Bland annat.
Så kom också äntligen novellantologin ”Minnenas Musik” där jag medverkar med novellen ”Bara en mistel”. Veckan avrundades med besök på restaurang VED i Lund, och annorlunda och riktigt god pizza.
Så har jag fått min fjärde Covidspruta, och gör alltså fortsatt vad jag kan för att hålla influensan borta, eller åtminstone göra eventuella effekter mildare ifall jag skulle drabbas igen.
Vår lille Mogwai har tydligt hämtat sig, och håller dessutom på att bli en allt mer social katt. Har till och med självmant lagt sig i sängen hos oss. Något som aldrig hänt tidigare.
Söndagen så som det sägs ska vara vilodag – så det var full aktivitet vid skrivbordet. Bra vila med andra ord.

Tillfrisknande med flitens lampa i framskjuten tid

Tiden lunkar på som vanligt, sen den gångna helgen dessutom framskjuten en timme, med längre ljusa kvällar som vinst. Så trots att flitens lampa lyser för fullt på skrivarområdet, kan det fysiskt, eller nåt, ändå vara släckt längre tid. På skrivfronten har vi haft fullt upp, med e-boks-produktion, korrekturarbete, reklambilder, bokomslag och även fotouppdrag. Belvida Bell går med andra ord ganska bra just nu.
Vår lille Mogwai fick inte hamna på svenska frimärken. Men det viktiga är ändå att han raskt tillfrisknat, och nu tjatar högljutt om att få komma ut på kvällarna. Något han dock får vänta ett tag till med.
Även jag själv har tillfrisknat helt, tror jag, efter nästan två månaders lunginflammation. Var på uppföljande skiktröntgen igår, så vi får väl avvakta det förhoppningsvis positiva beskedet. Har den senaste månaden dessutom besökt andra vårdinrättningar i för mig nog så viktiga behandlingar. Dessutom har jag idag fått veta att den senaste ”Fläck väck”-operationen lyckats avlägsna allt, och att det inte finns någon ”kvarvarande lentigo maligna.”
Restaurang Kvidevitt ska snart stängas för säsongen. Som det varit på sistone är det nästan bara duvorna som besökt den. Faktiskt också vid två tillfällen hackspetten. Och vår långlivade julstjärna tycks starta om nu, med små nya röda blad.

Nästan fullt frisk

I onsdags fick vi tagit dränaget. Såren har läkt väl, och dagen efter fick han slippa kragen. Men redan på onsdagskvällen visade han tydligt att han var i det närmaste frisk. Med stark stämma har han klagat högljutt över att han inte fått gå ut. Efter många om och men finner han sig dock till slut i att åtminstone få sitta vid öppet fönster, eller ännu bättre altandörr med nät. Det är ju bättre än inget.
Men från att jag från lite drygt en vecka sedan i det närmaste trodde han var döende, har han tillfrisknat väldigt snabbt. Nu ska bara pälsen växa ut. Vår fina katt.