Liksom förra året, besökte vi Gudahagens vikingamarknad utanför Näsum idag. Förvisso inte riktigt lika varm som förra året, men lika full strålande solsken hela dagen. Mina hettande kinder under kvällen talade sitt tydliga språk. Den här marknaden är egentligen intressantare än Foteviken, eftersom den inte enbart handlar om vikingatiden, utan även medeltiden. Onekligen en del som triggar fantasin för fortsatt skrivande i min fantasyvärld. Den utspelar förvisso i en helt egen tid, men mycket inspiration är hämtad för dessa tidsepoker. Bortsett från det är det en allmänt väldigt trevlig utflyktsform.
Självklart besökte vi marknaden i autentisk klädsel, och gick in för halva priset.
Sen januari 2023 har vi kunnat följa Bowiepodden (i mitt fall via Spotify) i 27 mycket intressanta avsnitt. Sebastian Borg har tillsammans med en rad sakkunniga Bowienördar som gäster gett oss lyssnare en ordentlig inblick i David Bowies imponerande skivkatalog. Det är väl klart att det blivit en del personliga åsikter, men det har serverats i en härlig mix med intressanta fakta kring varje enskilt album. Väldigt mycket som åtminstone jag inte ens haft en aning om.
För min egen del var Bowie som allra störst från The man who sold the world till Diamond Dogs. Alltså åren sent sextiotal till mitten av sjuttiotalet. Det lite märkliga är att den allra första låten jag hörde av Bowie, var Starman – men det var inte hans version. Den fanns med på Top of the Pops volym 25 från 1972, en skivserie som gavs ut av Hallmark records med coverversioner av diverse aktuella låtar. Det var den jag hörde först, och jag gillade den. Sen fick jag höra Bowies originalversion – sen var jag fast. The rise and fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars blev det första Bowie-albumet jag köpte. Än idag är den min absolut största favorit, även om övriga album från den här perioden också står högt i kurs.
Top of the pops-plattan spelade jag dock aldrig mer.
Hans musik har fortsatt följt med mig under alla åren, men kanske inte i samma omfattning. Bowiepodden har bidragit till att jag rentav har ”upptäckt” album som tidigare har gått mig lite förbi.
Ett stort tack till Sebastian Borg och alla ”gästtyckare” som gett oss övriga Bowie-nördar så mycket inblick i mästarens skivkatalog, och starkt bidragit till att han lever vidare under lång tid framåt.
Än finns möjlighet att lyssna på alla avsnitten – vilket är ett måste om man gillar / gillat David Bowies musik! Bowiepodden finns kort och gott där poddar finns.
(Intressant att kunna notera att till och med Top of the Pops-plattorna faktiskt finns på Spotify)
Kan med viss stolthet konstatera att vårt gamla skrivbord fått nytt liv – igen! Då mitt skrivbord byttes ut på mitt dåvarande arbete på Skanska i Malmö, fick jag köpa det gamla möblemanget för en billig peng. Det har sedan hängt med. För många år sedan plockade jag av benställningen till ett avlastningsbord, som hörde till möblemanget. Den bordsskivan har jag sedan många år tillbaka som arbetsbänk i verkstan. Så småningom gick skrivbordet samma öde till mötes. Vi köpte benställning på Ikea för kanske tio år sedan, och monterade skivan på, och dessutom skruvade vi på utdragsskivor för tangentbord. Förra året bytte vi benställningen mot en höj- och sänkbar istället. Nu har jag dessutom monterat ett hyllplan längs hela skrivbordets längd, för att få plats med fyra datorskärmar. Till hyllplanet har jag använt ovandelen av en gammal köpmansdisk.
Skrivbordet är ursprungligen från någon gång på 70-talet. Jag tog hem det i november 1985. Det här är med andra ord ingen slit- och släng-möbel. Återvunnet och fullt fungerande fortfarande, efter mer än fyrtio år!
Nio dagar för sent inser jag att jag totalt missat ett egentligen ganska betydelsefullt jubileum! Den 29 september var det exakt femtio år sedan jag som sjuttonåring flyttade hemifrån! Det var den dagen min mor med största sannolikhet drog en suck av lättnad. När jag under den tidiga hösten 1973 packade ihop mina tillhörigheter för att kunna flytta till mitt livs första egna lägenhet, hade jag på sätt och vis också påbörjat ett helt nytt liv. På skivspelaren snurrade Aladdin Sane med David Bowie på hög volym, och medan jag sjöng med i Time, förundrades jag över att min mor inte klagade över att jag spelade högt. Förmodligen för att hon inom sig jublade över att det var sista gången, antagligen någonsin, som hon behövde vara störd av mig. Från den dagen skulle hon kunna sitta i hemliga hörnan, med teckningsblocket i knät och ett glas vin diskret placerat på sidobordet, helt ostörd av sitt oönskade barn.
Det ska erkännas att jag är rätt dålig på det här med släktforskning, samtidigt som jag tycker att det är oerhört spännande! Min far ägnade väldigt mycket tid åt detta, och har tillsammans med sin äldste bror Yngve kartlagt en väldigt stor del av vår stora släkt. Detta har bland annat utmynnat i att jag, genom far, fått kontakt med en ”kusin” som bor i Galvestone, Texas, USA. David, en man med värderingar och åsikter som går helt i linje med mina, så släktskapet känns extra positivt. Jag har försökt fördjupa mig i det digra underlag som skapats av min far och hans bror, och som på senare år på föredömligt vis hanterats vidare av min jämngamla kusin Lena. Till min oförställda förtjusning kan jag konstatera att kopplingen mellan David och mig går via gården Skotthusa, på gränsen mellan Färs och Frosta härad på 1600-talet. Det betyder i klartext att vi båda har släktingar som var direkt berörda av slaget vid Borstbäcken 1644! Detta eftersom gården Skotthusa låg ganska exakt mitt i slagfältet!
På dagen fyra år efter förra gången, besökte vi åter igen Fotevikens Vikingamarknad. Då 2014 var det ganska regnigt och betydligt mer besökare. Båda delarna är nackdel när man vill fotografera. Allt blir vått i regn, och sen är det nästan omöjligt att få bild på tidsenligt klädda vikingar utan att få någon lönnfet turist shorts och kritvita ben eller någon annan ”obehörig” med i bakgrunden.
Jag köpte ny cd-spelare 2010! Den blev dock inte använd särskilt mycket då jag alltmer digitaliserat hela mitt musikarkiv, och cd-skivorna stod bara och samlade damm på hyllan tills vi började med bakluckeloppis förra året.
Under helgens besök i Fristad plockades det fram en gammal vevgrammofon modell A77 uppskattningsvis från någon gång på 1930-talet som stått oanvänd på vinden i många år. Provspelning, och den fungerade felfritt! ”Bristerna” som förekom berodde helt på vår okunnighet om dessa grammofonbranchens gamla under.
Men jag undrar… kommer min cd-spelare att fungera lika felfritt om någon efterlevande till mig tar fram den om runt år 2090!?
Vi var med på ännu en utflykt med fotoklubben idag, vilken först gick till dockmuséet i Klågerup och därefter till Statarmuséet i Torup. Det sistnämnda besökte jag senast i juli 1999.
Andie Lindskog 