Några pilfinkar besökte restaurangen idag, och även ekorren hittade dit. Men den var lite försiktig. Försvann ganska raskt upp i trädet, där den sen satt och avvaktade.
Ska försöka få fart på renoveringen de närmaste dagarna.
Tisdagen blev inte helt som jag hade tänkt mig. Lite återställningsarbete och golvlister som skulle på plats efter golvläggningen. Sedan några ärenden till Sjöbo för att bland annat handla några olika typer av skruv som jag behöver – till några av golvlisterna och även till Restaurang Kvidevitt. Märkligt egentligen. Jag har en ganska välutrustad hobbyverkstad med ett stort sortiment med olika sorters skruvar. Ändå händer det ganska ofta att jag saknar just den sort jag för stunden behöver.
Kvällen var sedan tänkt att användas till en del skrivbordsarbete som blivit eftersom på grund av golvläggningen. Men det blev inget med det. När klockan var ungefär kvart över åtta blev det strömavbrott. Eftersom vi var ganska trötta valde vi att istället gå och lägga oss tidigt, och ligga och läsa!
Strömmen kom tillbaka kl. 21.50, men då var det inte lönt att stiga upp igen.
Hela den här dagen har handlat om att plåga knäna, krypande med en hopfluffad kudde längs vardagsrumsgolvet för att få de återstående golvbrädorna klickande på plats! Mot alla odds blev det klart också. Återstår att få en del lister på plats. Så i veckan ska vi kunna ställa tillbaka våra möbler och därmed åter igen få liv i vårt vardagsrum.
Att kunna avrunda med ett härligt avkopplande spa-bad tillsammans med kärleken, var perfekt balsam för själen, och självklart också mina påfrestade leder.
Med vardagsrummet ihopstuvat i uterummet, kunde vi ta itu med veckans renoveringsprojekt idag. Att lägga nytt golv i vardagsrummet! Fanns en del förberedelser att klara av först, som till exempel att koppla ner stereo och tv, och flytta hela möblemanget. Så nu är uterummet fullsatt, så vi har fått inrätta en provisorisk matplats i kontoret. Sen är det bara att konstatera att man inte är världens mest vältränade figur. Att ligga en hel dag och krypa på golv känns onekligen i både knän och rygg. Och i morgon ska andra halvan läggas.
Efter dagens trevliga sammankomst hade vi naturligtvis en del att röja undan. Tio personer hör inte direkt till vanligheterna i vårt hem. Diskmaskinen skulle fyllas. Möblerna ställas i ordning. Stolarna vi lånat av grannarna skulle bäras tillbaka. Och så vidare. Men vi stannade inte vid det. Soffan och all övrig möblering åkte bort från vardagsrummet. Men givetvis ingick det i planen. Nu är det förberett för kommande projekt. Bara tv- & stereobänken som ska flyttas också. Men det tar vi i morgon.
Vi hängde på släpet och körde till Ystad för handel på Bygg-Max, och det blev förvisso även XL bygg. Redo för renoveringsprojekt som ska igång så snart som möjligt. Även köpt ny låsbar brevlåda, eftersom låset på vår gamla gått sönder. Sorgligt bara att man ska behöva ha lås på allting.
Blev även storhandel på Willys bland annat inför veckans event.
Har ägnat eftermiddagen åt att röja och städa en del. Mer behövs!
Därefter publicering av E-bok och ljudbok, men det blev strul med ljudboken. Någonting fungerar inte hos distributören.
Resten av kvällen ägnas åt fortsatt inlagearbete av Berättelser från Thiramaar. (to be continued)
Den 29 september 1973 flyttade jag hemifrån som sjuttonåring, till Östra Ryttmästaregatan i Slottstaden i Malmö. Två år senare, den 7 september 1975, blev jag för första gången på riktigt varse mitt rätta jag. Jag visste inte då hur avgörande den insikten skulle bli, men jag bar den med mig när livet fortsatte att förändras.
Tre år efter den första flytten, den 2 september 1976, gick flytten tre våningar upp i samma hus, till en trerummare. När jag lämnade den lägenheten i februari 1982 hade hyran just passerat tusen kronor i månaden. Då var det hyresrätt. Idag kostar bostadsrätterna där omkring 60 000 kr per kvadratmeter. Och min allra första lägenhet är numera … en tvättstuga.
Nästa septemberflytt kom den 3 september 1983, då jag tog mig vidare till en ateljetakvåning på Finlandsgatan. En liten, mysig lägenhet på 37 kvm, och mitt mål var att få ner månadskostnaderna och få ordning på ekonomin. Efter det bodde jag två år i en tvårummare på samma gata, innan jag bestämde mig för att lämna stan och prova livet på landet.
I december 1986 flyttade jag till Övedskloster, och där blev jag kvar i Skomakarehuset tills den 28 september tjugoett år senare, då jag packade ihop och flyttade till ett hus i skogen i Omma, fem kilometer från Sjöbo. Ett misslyckat förhållande gjorde att jag inte kunde bo kvar där, och till slut gick flyttlasset igen.
Den 15 september 2011 kom nästa septemberflytt. Den här gången till Karup, på promenadavstånd från Sövdesjön. Ännu ett boende i skogen, med rådjur som lugnt strosar genom trädgården och en ekorre som troget besöker vårt fågelbord.
Och parallellt med dessa flyttar har september fortsatt att forma mitt liv. Det var i september 2021 jag bytte namn, och ett år senare kom min självbiografi ”Idag kan det kvitta” – och jag – ut!
När jag idag firar att det är 15 år sedan vi flyttade hit till Karup, firar jag egentligen mer än ett boende. Jag firar en månad som gång på gång har hjälpt mig att börja om, hitta hem och bli mig själv.
Här bor jag fortfarande. Här bor vi, jag och min kärlek.
Efter frukost fick vi äntligen loss tummarna, och skruvade upp ett skåp, som vi köpte på Ikea i början av november förra året. Behovet har funnits länge, men arbetet har prioriterats ner hela tiden. Eftersom det dessutom handlade om lite felköp, krävdes egna patentlösningar för att överhuvudtaget kunna få det på plats. Men nu är det uppe!
När vi steg upp denna måndag, var det endast torsdagen som var bokad – sotning och medlemsmöte med fotoklubben på kvällen – men i övrigt ingenting bokat. Ja, förutom de kunduppdrag vi har att arbeta med just nu. Men ibland ändras saker snabbt. Innan det ens var dags för eftermiddagsfikan hade vi bokat en tandläkartid under tisdagen, och möjlighet till bokförsäljning på Lunds Stadsbibliotek under tisdagskvällen. Samt ett zoommöte på onsdags eftermiddagen. Så min tanke var att jag skulle jobba på extra effektivt med de förlagsuppgifter som ligger framför mig. Det gick sådär, eftersom jag fastnade i tekniska problem med datorn, som i slutänden ledde fram till att det är dags för en fullständig datoråterställning! Så då får jag planera in det i kalendern!
Och så kom det där nervösa brevet i Kivra från Skatteverket – även i år kan jag nynna på melodin ”I owe you nothing”!
Men nu ska resten av kvällen ägnas åt mitt försummade skrivande!
Två siffror bekräftade redan i morse att det var skönt att vi inte behövde lämna huset idag. Drygt sjutton minusgrader sa termometern. Så bra då att vi har att göra här hemma. För egen del har jag ägnat större delen av dagen åt korrekturläsning av en intressant självbiogafi, och dessutom har vi börjat kika närmare på prissättningen på våra publicerade titlar. Måhända några behöver sänkas en aning, men det finns nog även de som kanske behöver höjas. Man får vara försiktig, och inte bli för girig.
Våra gäster i Restaurang Kvidevitt är nog tacksamma över att vi håller öppet, nu när det är så kallt. Bergfinken tycks på allvar ha fastnat för vår servering. De kommer numera i stora mängder. Amaryllisen har visat sig vara en ”late bloomer” som missade julen, och så har en liten byggmästare flyttat in i vår direktimporterade grekiska aloe vera. En tämligen vanlig januaridag alltså.
