Rikligt med god julmat, en liten enkel julklappsutdelning med lite annorlunda grepp där AI fick hjälpa till att skapa julklappsrim.
Självklart sällskapsspel och många trevliga samtal.
Ännu en trivsam jul och avkopplande jul.
Julafton
Julaftons Dag
Glögg och grillad korv över öppen eld i en jordgrop i trädgården. En mysig stund med en dos av frisk luft inför den stundande aftonen.
Vår jul
Egentligen var tanken nog att ljusen skulle upp till första advent, men det var ju sista helgen i Smygehuk. Och sen är vi egentligen inte så noga med de där jultraditionerna. Dekorativa ljusslingor, kanske vår lilla svarta julgran och lite stearinljus, är ju förvisso mysigt. Det hör liksom till och bidrar till att göra den här mörka årstiden lite ljusare. Men å andra sidan sitter vår julbelysning ofta uppe fram till Earth Hour sista helgen i mars. Nu är i alla fall juleljusen uppe, och det har till och med blivit lite mer än vanligt. Återstår stjärnljusen i uterummet. Men det tar vi på söndag.
Och så firar vi fredag med Räksmörgås De Luxe!
Från tågresa till Frihetens flykt
Inledde denna aprilvecka med en morgontidig tågresa till Linköping, och en efterlängtad konsultation på Universitetssjukhuset där. Kombinerat med sammantaget cirka sex produktiva skrivtimmar däremellan på caféer. Även resten av veckan har mest handlat om skrivande, precis som vanligt. Har handlat en del om vår kommande fantasy novellantologi, där vi nu närmar oss det där roliga arbetet när inlagan ska skapas, och allt ska förberedas för tryckningen. Påsken har vi firat lite stillsamt med en kort konstrunda, faktiskt. Och naturligtvis god mat i Casa de Bosque de Tilos. Men det har vi ju alltid.
Passar nog rätt bra att avrunda veckan med att få färdigt råmanuset till den nionde Thiramaar-novellen – Frihetens flykt!
Vårt Nyårsfirande
En för oss ganska traditionsenlig nyårsafton, med en dag som mest innehöll lite kreativa sysslor. Lite så är det ju mer eller mindre varje dag. Nyårsmenyn i år blev lite av en favorit i repris. Ångstekt kotlett med mozarella och cheesy potatisgratiner. Dessert glass gold caramel med nötblandning.
Medan stormbyarna stökade runt utanför huset, satt vi i soffan med en sprakande brasa i kaminen och vårt egna filmmaraton som pågick några timmar in på det nya året, precis som vanligt!
Ännu ett år har därmed inletts, och det är vårt fjortonde år tillsammans.
Julen 2024
Så har vi firat traditionsenlig jul igen. Men … jul?! Känns som om det bara var några veckor sen vi satt på altanen och åt midsommarsill. Ja, tiden rusar verkligen fram. Men traditionsenligt blev det. Uppesittarkväll med Bingo-Lotto, och även om det förvisso är ett nöje jag både kan ha och mista, så är köpet och förvisso deltagandet för en god, då vi är med och stödjer idrotten, och i det här fallet dessutom lite stöd till barnbarnets basketklubb. Julafton blev det god och likaledes traditionsenligt julbord, en stund med Kalle Anka, julklappsspel och sen en kväll med sällskapsspel och trivsamt umgänge.
Eftersom julhelgen alltid är kombinerad med långkörning, är jag tacksam när vi slipper snö och halka. Men det blev ändå en ”vit jul” … eller nåt! Ja, marken var faktiskt lite lätt pudrad av något som åtminstone liknade snö när vi steg upp på julaftonsmorgonen. Eller om det var frost! Som dock försvann uppåt dan. Och som vanligt rusar tiden fram, och idag var det dags att återvända hem igen.
Och nu blir det inte mer julmusik förrän tidigast den 30 november nästa år.
Adviento de Bosque de Tilos
Jaha, på söndag är det alltså Första Advent – från latinets adventus (Domini) som betyder ”Herrens ankomst. Fast här förväntas ingen herre ankomma till vårt hem … vem nu denne herre är. Men jag gillar det här med julljus och levande ljus. Det blir ett positivt lyft på det annars så grå och trista november och mesta av december. Och idag har vi dessutom satt upp vårt eget julljus, även om de ihopsnärjade ljusslingorna nära nog riskerade att förpassas till soptunnan. Men det löste sig till slut, och nu får ljuset förgylla tillvaron ända fram till Earth Hour sista helgen i mars. Då när vi dessutom äntligen skruvar fram klockan en timme för ett varmt välkomnande av sommartiden. Behövs ingen herre i det här huset!
Det blev jul ändå!
I fjol blev julfirandet kantstött! Efter att vi förlorat vår kära Scrollan, Mogwai hade ett sår i ansiktet som krävde daglig vård, och Snezana dessutom drabbats av covid, fick vi fira julen hemma bara vi två. Inget fel i det i och för sig – vi har det alltid bra tillsammans! Men det blir ju inte riktigt jul om man tvingas avvika från traditionerna.
Det här året blev julfirandet också en aning begränsat, och historien upprepar sig lite. I år har oron kring älskade Mogwais hälsa begränsat julefröjden. Så det blev en i tid räknat något kortare tripp till Fristad, än vanligt. Sen kändes det osäkert även när det gällde väglaget. Men där klarade vi oss faktiskt bättre än väntat. Väderkartan visade hårt och snöigt väder i breda fält både i väster och i öster. Men däremellan fanns ett stråk med betydligt bättre förhållanden, och det var där vi skulle köra! Men på hemvägen fick jag hålla ordentligt i ratten, för det blåste rejält hårda vindar.
Så det blev jul ändå.
En lite rolig notering när vi tankade vid hemkomsten; Full tank – 666kr Mätarställning 171717. (för avdelningen för onödiga noteringar)
Jul och glädje … eller nåt
Julen ska ju vara glädjens tid, men ibland kan man tvivla. Förra julen förlorade vi vår fina Scrollan, och på det var vi dessutom drabbade av covid, så hela julfirandet fick styras om helt och hållet.
I år är det vår älskade Mogwais hälsa som känns osäker.
Försöker ändå lite grann fortsätta som vanligt. Det är ju så att livet ändå går vidare, eller måste ju göra det. Arbetet med Ashas sten är, i alla fall stundvis, ett bra sätt att skingra tankarna. Har ju äntligen lyckats få till ett bra underlag som känns tillräckligt gediget för att kanske rentav kunna leda ända in i mål. I samband med det har jag också lyckats få allt bättre kläm på det där med att skapa AI-bilder, vilket faktiskt är ett utmärkt sätt att få inspiration till fortsatt berättande text. Man får en bild av hur karaktärerna, och även miljöerna kan se ut, utifrån mina egna beskrivningar. Ibland stämmer det, ibland inte alls.
Denna dag har annars gått åt till en del handel, besök för lite efterkontroll hos Folktandvården, och en ny ”testobroms” hos Vårdcentralen.
Hoppas nu julen blir glädjefylld trots allt, och att inte ”Pia” blåser bort den möjligheten.
Stillsam midsommar
Det blev en rätt stillsam midsommar, med vår numera obligatoriska matjestårta … eller nåt. Den här gången var det mer laxtårta. Ibland har det varit mer räktårta! Men strunt samma … det är väldans gott vilket som, och klart överlägset allt vad sill och potatis heter. Det tar vi andra dagar istället.
Annars har veckan som gått till stor del handlat om böcker och skrivande. Hmm … det var väl kanske inget ovanligt i det här huset. Inledningsvis deltog vi under söndagen på Hälso- & Shamanmässan i Sjöbo och sålde böcker. Det gick sådär. Samma dag firade vi båda att jag haft privilegiet av att få ha min fina kärlek i tolv år! Ja, hon har ju självklart haft mig i samma omfattning, men hur stort priviligie det varit för henne vore ju kanske lite väl egotrippat av mig att uttala mig om. Men jag hoppas och tror att det ligger på samma nivå. Enligt tämligen säker källa förhåller det sig glädjande nog faktiskt så.
Apropå privilegium så har Sveriges mest kostbara socialbidragstagare varit på besök i Skåne den här veckan, och folk har stått på gator och torg och viftat med flaggor. Jag kan tänka en lång rad olika områden i vår välfärd som kunde haft större nytta av de pengarna det spektaklet kostar skattebetalarna. Ja, jag vet … det kallas apanage i de här sammanhangen.
Jaja … man får glädjas åt sina egna små milstolpar. Som idag denna midsommarafton, då jag noterar att det gått precis två år sen jag fick ett positivt slutbesked hos läkare på vuxenpsyk, vilket faktiskt innebar en stor förändring i mitt liv.
Och nu går vi, som en del Dysterkvistar gärna vill påpeka, åter mot mörkare tider igen.
Andie Lindskog 