En intensiv vecka – det är så här det är att vara pensionär!

Vi har av och till ett väldigt morgontrött fiber. Vissa morgnar är det väldigt segt, och hastigheten för nerladdning är långt under vad vi betalar för. Men efter sådär uppemot en halvtimme kommer det igång, och det känns liksom ändå som att man behöver vara lite accepterande. Jag menar, jag är inte precis världens mest alerta tiden efter att jag just stigit upp. Hur som helst är det ju tur att det rättar till sig. Med tanke på att jag haft att göra under dagen, med publicering av nya E-böcker, bokföring av royalties, uppdatering av författarpresentationer på Belvida Bells hemsida, samtidigt som datorn arbetat för fullt med backup av alla mina filer i bakgrunden, man vet aldrig vad den där jävla Putin hittar på, så behövs onekligen all kraft vi kan få ut av fibernätet.
Jag lämnar en intensiv vecka bakom mig, med några riktigt fullspäckade arbetsdagar, med bland annat filminspelning till ett spännande projekt, och ett flertal nya spännande författarsamarbeten för Belvida Bell,
och ägnar kvällen åt att koppla av med lite mer arbete med Dödsgudinnans sten. Det betyder att resten av kvällen ägnas, självklart, åt aktiviteter som ligger långt bort från det där de kallar Mello! Samtidigt som jag laddar för den kommande veckans väldigt viktiga och spännande händelser.

Avkoppling bland liv och rörelse

Vi åt en god soppa igår kväll. Inget ovanligt i det. Med min fina kärlek är jag bortskämd med god mat varje dag. Idag landade jag på Espresso House vid Kvinnokliniken i Malmö, för en hett efterlängtad frukost. Detta eftersom jag inte ätit något sedan gårdagens soppa, vilket var påbjudet då jag skulle lämna blodprover med krav på fastande nu under förmiddagen. Eftersom jag sen hade en tid på Hudkliniken tvärs över gatan på eftermiddagen, fick jag några timmars lugn att skriva. Kändes välbehövligt efter de två senaste dagarnas intensiva arbetssituation. Eller vad man ska kalla det. Som snart fyra år som pensionär vet jag mer än väl att resonemanget att man har mer att göra som pensionär än man någonsin haft under alla åren man arbetat, absolut inte är en klyscha.

Det har handlat om författaravtal att administrera, E-böcker att producera och publicera, uppdatering av Belvida Bells, fotoklubbens och samfällighetens hemsidor och slutfasen av månadens ekonomi. Bland annat.

Sen är det ibland en utmaning att sitta på offentliga fik och skriva. En del människor är väldigt högljudda i sina samtal. Och så finns ju de där som aldrig kan släppa sin mobiltelefon, och på fullt allvar tycks tro att alla runt omkring inget hellre vill än att få höra deras högljudda och långvariga telefonsamtal. Till råga på allt med högtalaren påslagen, så man får ta del av rösten i andra änden också. Försökte med lurar i öronen lyssna på ”egen musik”. Men det fungerade inte, eftersom Coffee house spelar musik i högtalare och en av dem hängde rakt över mig, och telefonisten satt vid bordet bredvid. Det blev faktiskt mest rörigt. Men – han lämnade ju fiket till slut.

Fick trots allt ändå gjort en hel del med Dödsgudinnans sten, då jag kanske ändå har rätt god förmåga och koppla bort en del störande ljud.

Onödigt vetande som sätter färg

Fortsatte korrekturarbetet med Dödsgudinnans sten under kvällen. Förutom rent korrekturarbete handlar det nu också om att försöka få till lite mer ”färg” i berättelsen. Det kan handla om tillägg som beskriver hur det gamla fyrtornet som trollkarlen Cornizendo och hans älskade Belvida Bell bor i tillsammans med kattan Olivia och hennes små busiga ungar, en gång kring förra sekelskiftet blev ledigt. Även några ord om trollkarlens utbildning vid fakulteten för elementarmagi vid Camyrlins Magiska Akademi.

Eller hur dödsgudinnan Ashas hjälpreda Hano slarvat och råkat tappa den viktiga stenen Klash Nema.

Eller hur Kawokfloden strax innan den når ut till västkusten där landskapet planar ut så att floden tappar fart, och till sist med knapp nöd orkar rinna ut i den lilla sjön. Med resultatet att det blir sumpig illaluktande träskmark.

Allt typ onödigt men intressant vetande, som onekligen fyller en färgläggande funktion för själva berättelsen. Och det är ju det som räknas.

En dag med telefonmöte, klippning och mer av Asha

Inlett dagen med ett konstituerande styrelsemöte via telefon efter gårdagens årsmöte med fotoklubben. Inget komplicerat. Vi har redan klart vem som gör vad. Det handlar egentligen mest om att få sammanställt de handlingar som krävs till kommunens föreningsregister, för att vi ska vara fortsatt bidragsberättigade.

Har i övrigt inte hänt så mycket annat, förutom att vi varit hos Krattan för klippning. På hemvägen noterade vi att Sövdesjön fortfarande är ”större” än normalt. Nästan så att man kan ro båt ända fram till kiosken.

Kvällen ägnas åt fortsatt korrekturgenomgång (den andra) av Dödsgudinnans sten.

Legender från Thiramaar – Trettio år!

I berättelserna har världen Thiramaar funnits i evighet … eller nåt. Vi har ju sett berättelser som sträcker sig åtminstone mer än tvåtusen år tillbaka i tid. Men det handlar ju egentligen bara om när människorna dök upp där. Det vet ju alla att kaldinierna funnits där i alla tider. Men oavsett hur det nu än är med det, så är i alla fall berättelserna om den här världen yngre än så. Trots att de nu faktiskt fyller hela trettio år!

Den 19 februari 1994 skrevs de första berättande raderna om Thiarien, som ju är ett av länderna i den här världen. Då i form av första kapitlet till Gudarnas spira, boken som skrevs först, men vid utgivningen ändå blev bok nummer två.

Och tro mig – du har ingalunda läst sista legenden om Thiramaar ännu! Det kommer mer!

Detta jubileum firas med ett erbjudande som inte går att missa!

Korrektur, hårfärg, tandläkare och bästa vänner

Idag blev jag klar med korrekturgenomläsningen av Dödsgudinnans sten! I klartext betyder det att jag nu ska påbörja andra korrekturomgången, som främst handlar om att färglägga och inte minst tillfoga mer humor och lite fylligare berättelse. Därefter är det dags för Snezana att ta över. I nuläget motsvarar boken cirka 265 sidor. Egentligen i minsta laget, men den är ju som sagt inte färdig.

För övrigt avrundar vi en relativt stillsam vecka som mest handlat om skrivande, färgat hår, tandläkarbesök och träff med några av våra bästa vänner. Och nu går vi in i en vecka med mer skrivande, epilering och dessutom årsmöte med fotoklubben. Och så ska vi klippas.

ERBJUDANDE – Legender från Thiramaar

Thiramaar föddes för trettio år sedan! Vid Faibors kluvna tunga!
Den 19 februari 1994 skrevs de första raderna om världsdelen Thiramaar!

Det här vill vi fira med ett erbjudande som du inte vill missa!

Gudarnas spira (första upplagan) – 75 kr
eller
Alla tre – Eilaths hopp / Gudarnas spira / Regntider – 260 kr
eller
Eilaths hopp eller Regntider – 120 kr/st

Samtliga priser inkl. porto (svensk adress krävs).
Beställ via E-post : BelvidaBell@outlook.com

Erbjudandet gäller t o m fredag 23 februari 2024.

LÄS MER;
Legender från Thiramaar
Varför det tog tjugosex år att få klart Gudarnas Spira

Mer skrivande …

På temat annorlunda skrivplatser, blev det idag Möllans Café i Sjöbo i sällskap med en räkmacka. Det var lite mer liv och rörelse här, men med favoritmusik i öronen, gick det bra att försvinna in i den thiramaariska världen, och arbeta ostört vidare med några av mina favoritkaraktärer trollkarlen Cornizendo, Belvida Bell och kaldinierna. Det rör sig sakta men säkert mot slutet av manuset – igen – innan det sen är dags att börja om igen med den tredje genomgången.

Nytt skrivställe i morgon.

Mello?! Nä … hellre Ogda och hennes katt …

Igår gick det trögt med skrivandet. Fick bara åstadkommit ett enda kort avsnitt, och heller inte mycket korrekturläsning. Idag tycks det dock fungera betydligt bättre. Men så har också ett av avsnittet handlat om en av min favoritkaraktärer – medicinkvinnan Ogda – som fortfarande lever – och inte minst hennes busige kattunge Oliver. Det är onekligen också så att jag blir lite inspirerad att kanske framöver återuppta de där katthistorierna jag skrev på åttiotalet, och försöka göra något nytt och bättre av dem.
Men – inte nu! Nu är det Asha, Ogda, Belvida Bell, Cornizendo och kaldinierna Robia och Neibi som gäller. Nu är det Dödsgudinnans sten som ska bli klar!
Härligt lördagsnöje, med kärleken hela tiden vid min sida!
Va?! Sa nån Mello? Varför det?

Thiramaar, Mogwai, Malmö & Steg Tre …

Arbetet går vidare med korrekturarbetet av Dödsgudinnans sten, och parallellt med det fortsätter jag även söka AI-bilder för att få en bild som typ ”underlag” för hur det ser ut i min Thiramaar-värld, och likaså hur de olika karaktärerna ser ut. Allt blir lättare att beskriva i ord om man har lite bilder. Nu har jag till exempel en klarare bild av hur Elana ser ut, eller Thiariens näststörsta stad Camyrlin. För att inte tala om Kracaastska Kompaniet.
Apropå Thiramaar har jag så smått börjat förbereda för ett lite speciellt jubileum. Mer om det i slutet av nästa vecka!

Sen har det handlat om en del andra spännande bokprojekt också under den här veckan. Några nya intressanta avtal på gång, samtidigt som vi ser i statistiken att det var ett klokt drag att ta in en truecrime-roman i vår utgivning.
Mogwais strävan efter att bevara och helst utöka sitt territorium fortsätter att ställa krav på oss. Ja, visst vore det enklare om han fått förbli innekatt – men det började bli allt mer påtagliga problem med det. Omgivningens katter som rörde sig fritt utanför vår bostad, blev mer och mer påfrestande för hans eget behov av dominans. Han började visa tendenser till att vilja märka revir inomhus!

Vad mer då? Jag har varit ännu en tur till Slottstaden i Malmö, där det var ganska slående hur lugnt och stillsam Regementsgatan blivit nu med vissa delar avstängda, till följd av det kritiserade ombyggnadsprojektet för den nya monsterbussen.
Viktigaste händelsen den här veckan var dock ett meddelande jag fick under onsdags kvällen, som på sätt och vis kan symboliseras av min självporträttsbild i fotoklubbens månadstävling, som jag fick en förstaplats med. Den är ju ett montage som k0m till efter att vi gjort omslaget till mina memoarer.

Säger som Terry Pratchett – Vi lever i spännande tider.