Har arbetat i verkstan idag, för att renovera ett av fågelborden, för att, åtminstone tillfälligt, bygga ut Restaurang Kvidevitt.
Meningen är att det hela ska göras mer permanent framöver, men just nu fick det bli en provisorisk lösning. Behöver liksom större lokaler …
Och så lite packning på det …
Kunde till min oförställda förtjusning konstatera att ekorren har hittat till Restaurang Kvidevitt idag. Vi har haft öppet några dagar nu sedan ”nypremiären”, och nu när även ekorren har hittat dit känns det hela fullständigt. Vet att man på vissa håll kämpar för att hålla ekorren borta från fågelborden. Men här är de varmt välkomna! Känns också som att det är relativt tidigt på säsongen, för den här hade fortfarande sommarpälsen på sig.
Vår fågelrestaurang har inte varit igång på flera år, helt enkelt eftersom vår lille Mogwai tillbringade mycket tid utomhus, och i egenskap av katt var det också naturligt att han fångade fåglar lite då och då. Men det fanns även en grannkatt som ständigt satt och bevakade fågelbordet. Den katten finns heller inte längre.
Som lite tröst när vi nu inte längre har några husdjur, kanske åtminstone fågellivet i området, och förhoppningsvis även ekorrarna, kan på sitt vis fylla det tomrummet.
Så idag rev jag den ”tillbyggnad” vi haft sedan vi åkte på semester till Madeira i november 2018. Fräschade upp och fyllde på mat, och kan därmed konstatera att Restaurang Kvidevitt åter har öppnat!
Den här söndagen inleddes med trevliga gäster till förmiddagsfikat, som förhoppningsvis ska leda till lite extra uppmärksamhet för vårt förlag. Sen har jag färdigställt bildvisningen jag ska ha vid vårt nästa medlemsmöte i fotoklubben. Hoppas på många deltagande medlemmar.
Efter kvällsmaten satt vi kvar i uterummet och lyssnade vidare på vår pågående ljudbok (Sorgfågel sjunger av Emma Olofsson) samtidigt som vi ägnade oss åt fortsatt målande. För egen del behövs nog mer övning, men det sägs ju ge färdighet …
Idag var det aktuellt med ringmärkning av storkungar. Intressant att se hur otroligt fort de växer från de där små hjälplösa ungarna till nu emellanåt ganska kaxiga ”ungar” som är nästan lika stora som de vuxna djuren.
Några av de vanligaste gästerna i restaurang Kvidevitt; Svartmes, bergfink och talgoxe.
Idag såg vi en av ungarna stå upp för första gången. Deras ben har så här långt mest verkat lite gummiaktiga, och de har inte visat på någon styrka att stödja sig på dem. Men inte längre. Det är verkligen en snabb utveckling.
Det är verkligen en alldeles speciell upplevelse att få vara en del av storkprojektet!
Nu finns det två ungar, och dessutom ett ägg som håller på att kläckas. Det är ungefär tre dagar mellan de här båda ungarna, och det syns faktiskt.
Den nykläckta ungen hade lite svårt att hitta maten idag, men det lär den sig nog snart.
I tisdags (2/5) kunde vi notera första ägget som höll på att kläckas i storkhägnet. Det hördes pipande från flera av äggen. Två ungar har kläckts fram så här långt, men en var tyvärr död. Men nu är det med andra ord dags att börja mata storkungar. Ska bli spännande att få följa deras utveckling. Det är faktiskt ett rent privilegie!
Andie Lindskog 