Kategori: Djur

Publicerat den

En oktoberdag …

Började denna klassiskt höstiga oktoberdag med lite hemsidesuppdateringar på uppdrag. Klarade av en del mejlkorrespondens och lite andra skrivbordssysslor. Passade sedan på och arbeta en stund utomhus. Snezana spraymålade tavelramar för kommande konstprojekt, medan jag färdigställde säkerhetsåtgärder på vår gamla slitna och fula yttertrappa. Hade helst velat byta ut den helt, men det får inte riktigt plats i våra ekonomiska prioriteringar just nu.
Kan notera att nu en vecka efter nypremiären för Restaurang Kvidevitt, är det mycket livlig trafik där. Har noterat de sedvanliga talgoxe, blåmes, pilfink och nötväcka, även talltita och bergfink. Hackspetten har också gjort ett kort besök där. Och så naturligtvis ekorren. Då och då kommer de både rådjursungarna förbi också. Livet i skogen!

Publicerat den

Vårt djurliv – en liten tröst trots allt

Besökarna i Restaurang Kvidevitt dök upp redan i morse. Fågelhuset har ju funnits outnyttjat på plats sen två till tre tillbaka, och är ganska slitet. Men det får duga för den här säsongen, och till våren ska det plockas in och renoveras och eventuellt byggas om. Glädjande i varje fall att småfåglarna hittat hit direkt. Blir en trevlig utsikt vid våra måltidsstunder. Idag kom även ett av ”våra” rådjurskid förbi, som är på väg att bli vuxen. Hon gav en liten uppvisning vid buskaget vid fågelbordet, som mest såg ut som lite småbus. Hann dock tyvärr inte få fram kameran.
Men djurlivet här omkring blir ändå en liten tröst, som kan hjälpa till att fylla upp tomrummet efter Mogwai.

Publicerat den

Restaurang Kvidevitt öppnar igen!

Vår fågelrestaurang har inte varit igång på flera år, helt enkelt eftersom vår lille Mogwai tillbringade mycket tid utomhus, och i egenskap av katt var det också naturligt att han fångade fåglar lite då och då. Men det fanns även en grannkatt som ständigt satt och bevakade fågelbordet. Den katten finns heller inte längre.

Som lite tröst när vi nu inte längre har några husdjur, kanske åtminstone fågellivet i området, och förhoppningsvis även ekorrarna, kan på sitt vis fylla det tomrummet.

Så idag rev jag den ”tillbyggnad” vi haft sedan vi åkte på semester till Madeira i november 2018. Fräschade upp och fyllde på mat, och kan därmed konstatera att Restaurang Kvidevitt åter har öppnat!

Publicerat den

Närkontakt!

Det är onekligen en underbar upplevelse, att sitta på huk på altanen när rådjursfamiljen går förbi. Faktiskt så nära att jag nästan kunnat klappa dem. Ingen zoom behövdes på kameran. Det är fascinerande hur de står still och bara tittar när de hör kamerans klickande, men så länge jag sitter stilla är de inte oroade.

Ja … vi bor i skogen.

Publicerat den

Hektisk dag med avkopplande utsikt

En ”hektisk dag på kontoret” – så då känns det lite extra avkopplande med ”middagssällskap” i form av rådjuret som njuter av grönsaker hos grannen.

Publicerat den

Morgon i trädgården

Uppe tidigt denna söndagsmorgon. Kanske i tidigaste laget för dagens aktivitet. Men däremot behövs det inför morgondagens tripp. Ska stiga upp halv fem på måndagen, så jag behöver vara trött tidigt ikväll, så jag kan somna.

Så fick jag ju åter igen se ”våra” båda rådjur, som ofta besöker vår trädgård. Särskilt tidigt på förmiddagarna. Syns att de håller på att byta vinterpälsen.

Publicerat den

Hook – efter Mims

Förra sommaren fick Mogwai lite oväntad assistans från Mims. En skygg katt, som dök upp i grannskapet, och som uppenbart sökte kontakt och hjälp. Det var tydligt att han inte var hälsan själv. Han såg aningen skabbigt ut, tunn och krokig svans, och en ryggrad som inte såg helt frisk ut. Min bedömning var att han möjligen blivit överkörd och fått en eller flera skadade ryggkotor. Ändå … det fanns en vilja och uppenbar önskan att få bli omhändertagen. Han dök upp nästan dagligen på vår altan, och vi serverade mat och försökte ”komma till tals” med honom. Han var ganska skygg, men på sikt tror jag faktiskt att vi skulle kunna komma närmare honom. Jag planerade att bygga ett ”vinterbo” åt honom på vår altan, men efter september var han försvunnen, och vi har inte sett honom sen dess. Vi befarar att han helt enkelt inte finns längre. Tråkigt, men tyvärr inte särskilt förvånande. Han var absolut en tillgång, då det uppenbart fanns någon form av överenskommelse mellan Mogwai och honom. Det tycktes som att Mogwai accepterade hans hjälp att hålla borta grannskapets katter, mot att vi serverade honom mat på vår altan.
Nu tycks en efterträdare till Mims ha dykt upp. Den röda och kroksvansade hankatten vi valt att kalla Hook, där det också tycks finnas någon form av acceptans mellan Mogwai och honom. Ofta ser vi dom ligga några meter ifrån varandra och bara titta. Och ingen av grannskapets andra katter tycks ens anstränga sig att komma hit. Hooks svans är ett mysterium. Jag har sett många skadade kattsvansar – knick eller kortare efter att ha blivit klämd i en dörr eller liknande. Men det här har jag aldrig sett förut. Hans svans är formad i en båge, ungefär som svansen på spetshundar. Har faktiskt aldrig sett något liknande. Sen ser det också ut som att han har någon form av ögoninflammation. Tyvärr inget vi kan hjälpa honom med, eftersom det är omöjligt att komma nära honom.

Publicerat den

Karaktärer i Thiramaar

Ett stort plus med AI är de oanade möjligheter det innebär när det handlar om att skapa bilder, helt utifrån ens egna idéer och tankar. När jag skriver har jag oftast en klar bild av hur mina olika karaktärer ser ut. Att återge det i ord, på ett sätt så att det kan tolkas rätt av AI är inte alltid helt lätt. Ibland stämmer det inte alls. Men några som jag fått fram på sistone har blivit i det närmaste perfekta utifrån mina tankar.
Tillåt mig presentera solgudinnan Lighla, dödsgudinnan Asha och hennes kära räv Tinker och ugglan Narvi, och så den där skymningsguden Herkes som trollkarlen Cornizendo ofta har irriterande problem med.

Publicerat den

Jul och glädje … eller nåt

Julen ska ju vara glädjens tid, men ibland kan man tvivla. Förra julen förlorade vi vår fina Scrollan, och på det var vi dessutom drabbade av covid, så hela julfirandet fick styras om helt och hållet.

I år är det vår älskade Mogwais hälsa som känns osäker.

Försöker ändå lite grann fortsätta som vanligt. Det är ju så att livet ändå går vidare, eller måste ju göra det. Arbetet med Ashas sten är, i alla fall stundvis, ett bra sätt att skingra tankarna. Har ju äntligen lyckats få till ett bra underlag som känns tillräckligt gediget för att kanske rentav kunna leda ända in i mål. I samband med det har jag också lyckats få allt bättre kläm på det där med att skapa AI-bilder, vilket faktiskt är ett utmärkt sätt att få inspiration till fortsatt berättande text. Man får en bild av hur karaktärerna, och även miljöerna kan se ut, utifrån mina egna beskrivningar. Ibland stämmer det, ibland inte alls.

Denna dag har annars gått åt till en del handel, besök för lite efterkontroll hos Folktandvården, och en ny ”testobroms” hos Vårdcentralen.

Hoppas nu julen blir glädjefylld trots allt, och att inte ”Pia” blåser bort den möjligheten.