Vill du läsa en het feelgood med mat på menyn läs Räkna fräknar. Här får vi möta Milla med sitt röda hår och fräknarna och hennes närdejting som landar i den ordningsamma Kristian. Och så träffar hon grannen Elias i tvättstugan och börjar undra om hon verkligen har träffat rätt man i Kristian. Detta leder till ett virrvarr av känslor och funderingar.
Den här boken andas feelgood, den ger oss karaktärer att både älska och förundras över, mat, kärlek het som chili och en del frågor att finna svar på. Den är lättsam att följa och ta sig igenom. Men en intervju med Snezana finns i tidigare inlägg.
Fick ett meddelande på Instagram häromdagen, som gjorde mig tårögd! ”Hej! Jag köpte din bok ”idag kan det kvitta” på Sjöbo marknad och vill bara säga tack För att du delade med dig av ditt liv. Den gav mig många nya perspektiv, och dessutom var den så fantastiskt skriven att jag nästan inte ville göra annat än att läsa den. Egentligen läser jag inte fantasy men med tanke på din författar-talang så kommer jag att köpa även dina andra böcker Kramar”
Är det möjligt att få en bättre recension än det här?! En person som såvitt jag vet inte ägnar sig åt att skriva recensioner, gör spontant den här bedömningen efter att ha läst min bok. Jag är djupt rörd, och minst lika djupt tacksam! Det är sådana här tillfällen man verkligen känner hur positivt det är att skriva. Vetskapen att jag kan beröra någon så här, med mina skrivna ord, känns fantastiskt. En sådan spontan kommentar meddelande betyder hundra gånger mer än vilken lysande recension som helst.
Recension av Ingrid Brink, skrivpedagog Skillinge 20 september 2023
Sommaren vid Skärsjön är den andra boken i en trilogi skriven av författarna Andie och Snezana Lindskog. Boken inleds med ett brev mellan de två älskande kvinnorna Elsa och Britta.
Boken handlar om den kärlek som de båda kvinnorna upplevt sedan de träffades som flickor och växte upp som systrar under den första hälften av 1900-talet. Den berättar om hur syskonkärleken mellan fosterdottern och dottern till en relativt välmående familj förändrades och växte till en kärlek mellan två vuxna kvinnor. Vi läsare får följa med och kryssa mellan problemen som en sån relation betydde på den tiden i en liten ort. Vi blir delaktiga i smusslandet, hemlighetsmakerierna och den förtvivlan det innebar för de båda innan de äntligen vågade erkänna för sig själva och lite senare för den andra att det var kärlek de kände. Det är inte lätt ens för en medveten ung människa att reda ut begreppen när det gäller en sån komplicerad relation som två nästan-syskon och en förälskelse. Är man syster eller någon man ”får lov” att älska? Flickorna blev goda vänner med ett par trevliga pojkar som gått igenom samma problematik och de fyra började planera för en framtid tillsammans. En framtid där samhället kunde acceptera dem och samtidigt ge dem möjlighet att leva med sin kärlek. Eller fanns det ingen framtid?
Boken går långsamt fram i handlingen, händelserna kan vid ett första ögonkast förefalla lite för vardagliga och för enkla för att stötas och blötas. Man tänker lätt att här frodas ingen dramatik. Men då har man bedragit sig! Jag upptäckte att det är just den här grå vanligheten, den lugna lunken, som gör boken så fascinerande. Den är en uppfriskande bit av debatten idag som alltid handlar om det extrema, de dramatiska ”fallen”, ”offren”. För mig som heterosexuell är de homosexuellas problem långt borta. En djupare kontakt med problem som de här fyra unga har tampats med låg och ligger långt borta från min egen verklighet. Jag är utlämnad till den offentliga debatten och det som går att läsa i tidningar och media. Men det vi behöver är att bli påminda om den vanlighet och värme som rätt och slätt helt vanlig kärlek innebär. Och att den homosexuella kärleken på det viset inte är speciell när man jämför den enligt normen. Boken är en skildring av kärlek rätt och slätt. En vanlig kärlek med klänningsfållar och matsäckskorgar, med förlovningsbestyr och ”vad ska grannen tänka”. Precis så som livet, är även den här kärlekshistorien långsam och stadig, en berättelse om hur man kommer över stora trösklar i livet, hur man löser oöverstigliga problem genom att bara vara och se tiden an.
Snezana och Andie har lyckats, med sin lite långsamma berättarstil, fånga just detta. De har på ett fint och äkta sätt fångat tidens långsamhet, den tidens språkbruk och tankesätt både hos de två paren och deras närmaste omgivning. De ger en mycket trovärdig bild av hur den kunde upplevas i ett samhälle där det inte fanns någon plats alls för homosexuell kärlek. Jag tycker också att just deras sätt att berätta, här och i den tidigare utgivna boken i trilogin, är ett tungt vägande argument i den stora debatten som förs på nutidens mediabarrikader. Kärlek är kärlek oavsett läggning och preferenser. Med alla problem och hinder, men MED glädje och värme. Jag väntar ivrigt på den tredje boken!
Hoppar på taggen #verksomliknar på Instagram, som går ut på att plocka upp kända författare/böcker som ens eget skrivande jämförts med. Några klipp ur olika recensioner på mina böcker i serien ”Legender från Thiramaar”
Jag fastnade för Per Lindskogs stilspråk och berättarteknik redan när jag läste Eilaths hopp, som är den första boken i serien. Jag jämförde hans debutbok med Sagan om ringen, och min uppfattning står kvar: Per Lindskog är något av Sveriges svar på J.R.R Tolkien. @malin.v.olsson
En fantasyroman med en nypa komedi i äkta Tolkien anda, svårt att inte ryckas med i historien och dra på smilbanden emellanåt. Hur författaren helt naturligt får in en tjuv som inte kan höger och vänster och därav gör sitt jobb svårare en natt fascinerar mig, Per’s sätt att väva samman olika karaktärers historier varteftersom boken fortgår är fantastiskt! @kafferatur
Det är inte lätt att hitta balansen mellan skratt och spänning så att historien förblir engagerande och angelägen. Per Lindskog landar dock helt rätt i en berättelse som känns som ett möte mellan P. G. Wodehouse och Dumas den äldre i ett fantasilandskap där mäktiga trollkarlar trängs med pirater och drakar i en epok som förmodligen motsvarar vårt 1600-tal. @mikaelhärdig
Likt Pratchett så är det inte en episk berättelse utan en mera nära fantasy och mera av ett fartfyllt äventyr för en handfull karaktärer. Språket är väldigt lätt att ta till sig och flyter på riktigt bra. Handlingen är spännande och känns lite av en mix av Pratchett humoristiska fantasy och äventyrsfantasy i stil med till exempel Robert E. Howards Conan och Robert Asprins Tjuvststadens böcker. @hakanshylla
För övrigt kan jag tillägga att min främsta inspiration när jag första gången började arbeta med Legender från Thiramaar var filmen ”Willow” och Terry Pratchetts böcker om Skivvärlden.
Frustrerad efter att ett efterlängtat möte i Malmö i sista stund blivit uppskjutet närmare två veckor, körde jag ändå till stan eftersom jag hade ett annat ärende, och tillvaron i övrigt ändå anpassats för att jag skulle kunna förfoga över bilen under dan. Var på Trafikverket vid gamla Bulltofta för fotografering till nytt körkort. På den här platsen fanns ju en gång Malmös flygplats fram till slutet av 1972, och jag fick lite nostalgiska minnesbilder från sent sextiotal, då en kompis och jag tjänade lite pengar genom att vara snälla och hjälpa stressade flygresenärer med bagage och att öppna dörrar. Minns också kapardramat som skakade Sverige på Bulltofta i september 1972. På väg hem passerade jag med moped på Sallerupsvägen som var fullsatt med parkerade bilar och mängder med människor. Väl hemma fick jag förklaringen genom mina föräldrar som upprört berättade om det som också direktsändes på tv. Kan undras hur medvetna Trafikverkets personal är om vad som hänt här för snart femtio år sedan! Efter detta passade jag även på att besöka Jägersro center, där jag intog en förmiddagsfika i väntan på att affärerna skulle öppna. Kunde inte undgå att även här i tankarna för en stund gå tillbaka till svunna tider. Året 1962 då gamla Wessels på Jägersro just hade öppnat, och man åkte på cykel med mor längs grusvägar kantad av åkermarker för att uppleva Sveriges första stormarknad. Det har verkligen hänt mycket i Malmö under de trettiofem år som gått sen jag flyttade. Kungshälla, området där jag växte upp i, var på den tiden nästan lite av en isolerad ytterkant av stan, omgiven till stora delar av åkermark. Nu har flera bostadsområden vuxit upp och bit för bit knutit området tätare till staden. Onekligen en märklig känsla att uppleva idag. Det är samtidigt ganska skönt att kunna lämna stan bakom sig igen och återvända till lugnet på landet. Annars har den gångna veckan mest handlat om tryckeribeställning och reklam för bokförsäljning, med en perfekt avrundning med en härlig förhandsrecension av min tredje bok ”Regntider”!
Det här med att sätta betyg och i vissa fall skriva recensioner på böcker! Det figurerar allt för många små ”bokpåvar” som tror sig vara så oerhört väl bevandrade i världen av berättande, att man också tror sig vara kapabel att ge en korrekt bedömning! På diverse boksajter, kanske framför allt Storytel, Nextory och liknande, är det allt för lätt att sätta betyg på olika böcker och noveller. Utan att ens behöva uppge sitt namn! Det borde egentligen inte vara tillåtet. Ska du uttrycka synpunkter och kritisera något som kanske är skapat av en författare som kämpar för att nå någonstans, ska du åtminstone våga stå för dina åsikter och inte bara underteckna med initialer, och en kommentar typ ”tråkig” eller liknande. Ännu värre är de trashjärnor som skriver uppriktigt att de bara orkat läsa några sidor, och sen ändå kan uttrycka väldigt nergörande synpunkter om hur dålig boken är! Hur är det ens möjligt?! Hör du inte själv hur blåst du är?! Jag recenserar själv böcker, men för det första har jag slutat sätta betyg för jag anser att dessa förbannade siffror mest ställer till det för författaren. Åtminstone om inte alla sätter en femma. Jag skriver ett omdöme om boken, och väljer att alltid lyfta fram det som är bra. Om jag tycker att boken är dålig, skriver jag ingenting alls! Jag har inget behov av att såga böcker bara för att jag tycker den är dålig. Det finns alltid andra som tycker tvärtom. Och författaren har oftast kämpat länge för att få sin bok klar, och det sista hen behöver är någon låg besserwisser som sågar boken efter att ha läst några sidor! Så du som känner dig träffad av mina kommentarer! Bra, ta det till dig och tänk en extra vända nästa gång du känner behov av att briljera med dina bristande kunskaper. Vill bara avslutningsvis poängtera att mina åsikter handlar om ALLA recensioner och betygsättningar! Inget jag personligen drabbats av just nu. Det är bara det att jag ser för jämt den här sortens ”recensioner” och betygsättningar på olika boksidor på nätet, och kan inte förstå meningen med det annat än ett billigt försök från upphovspersonen att framstå som kunnig. Faller dock ganska platt om man inte ens vågar skriva under med sitt namn!
Andie Lindskog 