Målarkurs och en pinsam mor

Jag har alltid trott på att om kärleken är menad för mig, har det ingen betydelse hur jag hamnar där. Det som sker, det sker.

      Blir man förälskad och känslorna är ömsesidiga, och det dessutom leder till en varaktig relation spelar det knappast någon roll hur man träffas.

      Sen vet jag inte om min mors agerande var så värst tilltalande. Under den hösten gick jag på en tecknings- och målarkurs tillsammans med henne. När vi hade avslutningsfest inför julen, försökte hon helt öppet och ogenerat para ihop mig med en tjej som deltog i kursen.

      Att jag själv inte var intresserad, spelade ingen roll för henne. Visserligen var det en väldigt trevlig tjej, och hon och jag pratade och skojade med varandra hela kvällen och kom väldigt bra överens. Men när min egen mor aktivt försökte övertala henne om vilket gott parti jag skulle vara för henne, blev det hela enbart pinsamt, och blev till ytterligare ett skäl för mig att med gott samvete knyta kontakter via annonser istället.


Det här är ett avsnitt ur mina memoarer, som långsamt håller på att växa fram. Detta handlade om hur min mor på ett ganska tråkigt sätt försökte göra allt för att få mig att ge upp en tjej från Chile som jag träffat via kontaktannons. Mor menade att det bara är misslyckade människor som träffas via bekantskapsannonser, som hon kallade det. Men hon var också väldigt tydlig i sina åsikter.

      ”Jag vill inte ha en invandrare i min familj!”

Det är förmodligen lugnast att hon hann lämna jordelivet flera år innan Snezana och jag träffades!

Förutom att det här skrivandet river runt en del i gamla sår, finns det ändå samtidigt en del trevligt innehåll. Till exempel blev jag påmind om den lärorika och roliga tecknings- och målningskursen i Vuxenskolans regi i lokaler på Grynbodgatan i Malmö, som jag gick fyra terminer på åren 1983-84 tillsammans med min mor. Speciellt minns jag vår kursledare Vladimir Kamendy. En konstnär ursprungligen från Slovakien, som var en förträfflig lärare och samtidigt väldigt skämtsam och underhållande person. Fast han också var invandrare, tycktes mor ändå acceptera honom. Till och med trots att han aldrig lärde sig hennes namn, utan alltid kallade henne ”Pers mamma”.  

När jag nu försökte hitta lite information om honom, kunde jag tyvärr notera att han gick bort 2014 bara 59 år gammal. En hel del av hans konst finns på nätet. Bara att söka på hans namn.

En händelserik vecka

Första veckan i augusti har nått sitt slut. En vecka som jag inledde lite ambitiöst med tanken att börja varje dag med en halvtimmes promenad. Det ska erkännas att det gått sådär. Två tillfällen har det blivit den här veckan. Å andra sidan har det blivit några steg på andra tider de andra dagarna, så lite promenad har det ändå blivit. Det är kanske bra att börja med viss försiktighet.
En händelse av betydelse den här veckan var att jag nu blivit helt klar med allt korrekturarbete med ”Regntider”, och har därmed kunnat påbörja arbetet med att förbereda för tryck.
Under veckan har vi faktiskt också gjort något så ovanligt som att besöka Veberöds församlings sommarcafé, där vi fick ta del av ett underhållande och gripande berättande om att bli sig själv.
Vi har även hunnit med ännu en grillträff med fotoklubben, och en liten Österlenutflykt med smaskig räkmacka på Backagården och familjeträff på Borrbystrands camping.
Veckoslutet har dominerats av en utomhusutställning på Torget i Tomelilla, i ett samarbetsprojekt mellan Sjöbo, Ystad och Österlens fotoklubbar. Trettio utställare med drygt åttio bilder visade upp sina alster.
På fredagen var vi i Hammenhögs församlingshem för att ta farväl av en skrivarvän som lämnat oss. Kommer att sakna hans underhållande julsagor vid framtida julsageträffar.
Söndagen ägnades lite åt bilder. Närmare bestämt ett försök att välja bilder till årets upplaga av Närkampen, den tävling som hålles varje höst mellan Sjöbos, Ystads och Österlens fotoklubbar.

Min flummiga 70tals-konst

Tidigt 70-tal satt jag ofta och målade diverse flummiga teckningar i tusch. Från början var jag ganska inspirerad av den tecknade Beatles-filmen ”Yellow submarine”. Det var till och med så att någon undrade vad jag dragit i mig för drog när jag skapade. Sanningen är den att jag aldrig ens testat droger. Hade väl bara vild fantasi och en fäbless för starka färger.
En del av de här teckningarna bidrog faktiskt även till mitt slutbetyg i Teckning i nian.

Frågor på #bakombookstamgramkontot

Har svarat på lite frågor på Instagram (#bakombookstagramkontot)

Kan man köpa dina böcker direkt från dig och få dom signerade?
Absolut kan man det. Hör bara av dig via DM. Du kan även nå mig via min hemsida perabl.com

När började du skriva? Vad är din största inspiration?
Två frågor egentligen. Jag har skrivit i hela mitt liv. Har skrivit dagbok sen jag var tretton. Den omfattar idag drygt 2,5 miljoner ord! Min första text som kunde liknas vid en novell eller roman, skrev jag när jag gick i åttan.
Min största inspiration är utan tvekan min kärlek Snezana. Våra dagar börjar med intressanta samtal vid frukostbordet, och de pågår oftast hela dagen. Vi peppar varandra, ger varandra idéer och uppslag och hjälper varandra ständigt med våra texter.

Hur skapades Thiramaar? Växte världen fram eller var den redan klar när du klev in i den?Från början var det enbart landet Thiarien, men efter hand föddes det ena grannlandet efter det andra till att nu omfatta sex länder. Till slut kändes det tvunget att namnge världsdelen också – Thiramaar. Gudarnas spira är egentligen den berättelsen allt började med (trots att den blivit bok nr 2) och redan efter första kapitlet insåg jag att en karta var nödvändig. Den har sedan växt fram tillsammans med berättelsen. Fortfarande nu när jag skriver på ”Fyran” fyller jag på kartan med nya orter och platser.

Något särskilt du brinner lite extra för i dina texter?
HBTQ är viktigt, mänskliga rättigheter och miljöfrågor. Jag försöker få in dessa ämnen med lite ironisk touch där det passar. Eilaths hopp är ju i allra högsta grad en HBTQ-berättelse.

Om du inte fick skriva, vad skulle du då göra för att få utlopp för din kreativitet?
Fantasykonst baserat på mina egna foton. Sysslar med det lite emellanåt, även om det inte blivit så mycket av det de senaste åren.  Nyaste är dock omslaget till Regntider som ska komma ut i år. Det är ett exempel på min fantasykonst.

En bild syntolkar tusen ord

Begreppet ”syntolkning” tycks på vissa håll i sociala medier fullständigt ha missuppfattats. I exempelvis Word finns ju funktionen när man infogar bild, då en text dyker upp som lite tappert med några nyckelord försöker förklara vad bilden föreställer. Något som känns nästan lite befängt, men när man tänker efter egentligen är fullt begripligt, eftersom det innebär att personer med nedsatt syn kan ”spela upp” en uppläst förklaring till vad bilden föreställer. Men det hela blir obegripligt när det i en del sociala medier dyker upp reklam för olika böcker, där man förklarar med en inledande rubrik att det ska följa ”syntolkning”. Därefter återges bokens titel, författare, ISBN-nummer etc. Däremot ingenting om vad bilden som är kopplad till inlägget föreställer. Så vad vill man uppnå med den här så kallade ”syntolkningen”?

Karaktärer skapas

Medan jag skriver växer karaktärer fram, men för att kunna få till en bra beskrivning i text kring hur de ser ut, kan man behöva bilder av dem! Då är Artbreeder ett utsökt verktyg. Med hjälp av den har jag nu kunnat skapa den hundra år unga skönheten magikerkvinnan Belvida Bell, så nu är det lite lättare att veta hur hon ser ut. Behövs lite mer arbete i Photoshop förvisso med håret och ögonfärg och så. Men det är på god väg.

Karaktärer

Med hjälp av Artbreeder, Photoshop och ett hyfsat mått av fantasi har jag skapat bilder av några av mina karaktärer i mina böcker – Eilaths hopp, Gudarnas spira och Regntider – och faktiskt fått till dem ganska nära så som jag i min skapande fantasi faktiskt föreställer mig dem. Hittills har jag skapat Elana, Ogda (som fortfarande lever) och trollkarlen Cornizendo.
Elana är ”byggd” på två olika karaktärer, och där jag fick till ett ansikte med de mörkt blå ögonen som stämde väl överens med hur jag ser henne. Hennes röda hårfärg fick jag komplettera i Photoshop, liksom den där nerfallande luggen hon dras med. Medicinkvinnan Ogda, kom också till i en blandning av olika karaktärer, men resultatet stämmer väldigt bra med hur jag ser henne. Hon är ju ingen ungdom, men hon lever fortfarande, och är helt säkert väldigt pigg för sin ålder.
Senaste tillskottet är trollkarlen Cornizendo. Så länge jag skrivit fantasy har jag i stor utsträckning använt mig av kända skådespelare för att skapa mig en bild i mitt huvud av hur personerna ser ut. Jag har alltid tänkt mig Cornizendo som en äldre och skäggigare variant av Sean Connery (typ som han var i Medicine man). Så därför valde jag också att bygga hans karaktär på en bild av just Sean Connery från nämnda film. Kombinerat med en yngre långhårig förmåga fick jag fram ganska exakt så som jag tänker mig Cornizendo. Artbreeder kombinerat med Photoshop är ett spännande sätt att skapa illusionistiska bilder av karaktärer så som man vill ha dem.

Första veckan i oktober

Första veckan i oktober är avklarad. En vecka då jag sysslat en del med att skapa bilder av några av mina karaktärer i min fantasyvärld Thiramaar, och en del andra intressanta karaktärer dessutom. Spännande det här med bildkonst och Photoshop med mera. Har även fått till första utkastet till omslaget till Regntider. Man lär nytt hela tiden. Skrivandet den här veckan har varit lite sparsamt, i avvaktan på att kärleken ska komma igenom korrekturarbetet av Regntider. Även jag har spenderat en del tid med korrekturarbete, och när det gäller skrivandet har jag åtminstone gjort en del förändringar i upplägget av mina memoarer. Sen har det gått irriterande mycket tid åt datorkrångel och en del annat strul förknippat med det. De senaste veckorna har jag dessutom fått göra flera morgontidiga turer både till Malmö och till Lund, vilka är förknippade med tandläkarbesök. Fast av helt olika skäl. I Malmö handlar det om Tandvårdshögskolan där jag deltar i ett foskningsprojekt som ”försöksperson”. I Lund handlar det om behandling av en lite besvärlig tand hos Folktandvårdens specialister. Den här veckan operation av tandkött, och den kommande veckan väntar en rotfyllning. Har även hunnit med en kompisträff, och veckan avrundades med gäster på lördagen, och en liten spontanutflykt med delikat räksmörgås på söndagen.