Att kunna landa …

De senaste dagarna har jag försökt anstränga mig att verkligen komma vidare i mordhistorien. Avverkade fem kapitel igår med genomläsning, och det kan nog bli ungefär samma idag. Genomläsning för alltid det med sig att man kan utveckla historien och förhoppningsvis göra det intressantare och mer spännande.

För närvarande är manuset 55 750 ord långt, och det finns flera oskrivna ”sidospår” som än så länge bara finns i tankarna. Gäller bara att få till dem och få in dem på rätta platser i berättelsen. Det finns många idéer, men måhända är just den här berättelsen lite mer komplicerad, i sin form av mordhistoria med flera olika trådar som ska bidra till att göra historien lite invecklad, och komplicerad att lösa för den särskilde utredaren Melinda Back. Emellanåt även för den stackars författaren.

Det är samtidigt lite angeläget att jag faktiskt kan bli klar med den här femte delen. Dels eftersom det ju faktiskt nu är två år sedan bok nummer fyra kom ut i serien Legender från Thiramaar. Men dels också för att jag gärna vill få klart lite fler noveller om Thiramaar-världen, så vi kan fullfölja planen på en Thiramaarisk novellantologi.

Sen har jag ju även manuset till Kalla mig Chris som ligger och väntar på att få komma ut!

Tur vi snart ska stänga för semester!

(bilden har kanske inte direkt något med texten att göra, mer än att den kan symbolisera känslan att man så småningom ska kunna landa med ett färdigt manus – bilden är tagen i Snogeholm för X antal år sedan)

Tideräkning i Thiramaar

Thiramaar (som mina böcker handlar om) är ju en helt egen värld, fast i mångt och mycket ändå rätt lik vår värld, men lite mer åt hur det kan ha sett här för sådär tre- till fyrahundra år sen.
Thiramaar har sin alldeles egna tideräkning.
Under flera vädervarv lyckades han hålla Thiramaar i ett järngrepp och förpestade tillvaron för de flesta invånarna. Så när gudarna, med dödsgudinnan Asha i spetsen, slutligen lyckades ta kål på honom, var det en oerhörd lättnad för folket.
Tideräkningen utgår från Hivers dödsdag. Egentligen blev Hivers sista tid i livet även upphov till det system man använder för att mäta tiden.
Landets skickliga glasblåsare har tillverkat särskilda bubblor av grönt glas. Dessa bubblor är fyllda med sand. Ja, de påminner faktiskt om våra timglas. Men ändå inte riktigt. Det tar lika lång tid för sanden att rinna ner, som det tog innan djävulen Hivers andades ut för sista gången. Detta efter att Asha lurat i honom förgiftat vin. För att vi lättare ska förstå, handlar det om något som motsvarar ungefär en halvtimme i vår värld.
I Thiarien firas Hiversdagen som en helgdag med mat och dryck. Alla går omkring och klappar varandra på axeln och önskar ”god hiversdag”. En så kallad hiversklapp. Alla gläds åt att Hivers trots allt upphört att existera. Som man brukar säga – en förintad djävul är en bra djävul.
Timmar, dygn, månader och år har andra benämningar här, än i vår värld;
Ett grönglas = en halvtimme
Ett blåglas = en heltimme
Ett Solvarv = Ett dygn
Ett Månvard = en månad
Ett Vädervarv = Ett år

Första boken – Eilaths hopp – utspelar sig år 1495 eH – alltså Efter Hivers.

Affärsidéer i Thiarien

En av stadsviskarna – Sokia – är hemma i Irrydien och hälsar på sina föräldrar. När de tillsammans njuter av frukost i den solvarma trädgården, föds en briljant affärsidé hos Sokia. Vad det är och hur det går kommer man naturligtvis att få veta mer exakt när boken är klar. För övrigt gör jag listor över alla misstänkta, alla förhör, alla indicier och alla spår som stadsvaktens särskilde utredare Melinda Back måste följa upp. Jag trodde nog inte riktigt att det skulle vara så här spännande att skriva en mordhistoria. Inspirationen är på topp just nu, så det gäller att jobba på ordentligt.

Våra Hjärtans Dag

Alla Hjärtans Dag, dagen då man förväntas vara lite extra kärleksfull, eller nåt! Fast det tycker jag att vi är alla dagar på året. För mig är det faktiskt viktigt att varje dag upplysa min kärlek om hur mycket jag älskar henne – fast hon är fullt medveten om det. Men det är ju så det är. Hon är ju mitt allt – det vet alla – och det behövs egentligen inte EN dag på året för det.
Hur som helst så har vi tillsammans njutit av ännu ett avkopplande SPA-bad, med inspirerande samtal.
Övriga kvällen är jag tillbaka i Thiarien, och botaniserar i lite olika spännande öl-sorter i den här världsdelen. Vad sägs till exempel om den importerade lyxölen från Kracaast – Lojabidenasiskt Guldmalt?
Detaljer som bidrar till att färglägga mina Thiramaar-legender.

Stadskarta försvunnen

Gata i Camyrlin – 100% egen konst – Inte AI

Skulle arbeta med min stadskarta över Camyrlin under kvällen, och upptäckte att den inklusive hela mappen med allt kartmaterial var försvunnen. Totalt! Fanns ingenstans! Inte heller i Papperskorgen! Och den är dessutom inte tömd på flera månader. Jag har en säker sökfunktion i mitt bildprogram ACD See, där jag kan söka igenom hela databasen på ett specifikt ord! Den hittar ingenting! Hela mappen är totalt försvunnen! Helt obegripligt! Som väl är hade jag inte kommit så jättelångt i arbetet, men det är ändå frustrerande. Nu får jag börja om igen i Photoshop.

Vi – ett team!

Våra tillfällen vid frukost, fika och middag liksom våra SPA-kvällar triggar nästan alltid kreativa samtal. Genom våra snart femton år tillsammans har samtalen aldrig sinat. Dagens frukost var inget undantag. Det började med att Snezana undrade vilka grönsaker som är vanliga i min fantasyvärld Thiramaar. Egentligen har det nog aldrig framkommit särskilt mycket. Kaldinierna är experter på matlagning med svamp, och i det sammanhanget alltid med vitlök och diverse örter. Men mycket mer än så har jag nog aldrig fått fram märkligt nog. Möjligen i samband med att jag har berättat om medicinkvinnan Ogda, som fortfarande lever, och hennes fantastiska grönskande trädgård. Men det får vi klart ändra på i framtida berättelser. I dagens samtal kom även frågan om kaffe! Ja, av någon anledning är det enbart te, när man inte dricker starkare varor. Vilket i sig är lite märkligt, eftersom jag själv aldrig har lärt mig att gilla te. Men kaffe!

Där föddes flera idéer, som jag inledningsvis kan introducera redan nu i arbetet med Morden i Thiramaar. Jag har redan skapat det som i min värld kallas stadsviskare, och jag tänker använda mig av dem för att introducera kaffe – eller vad det nu heter i Thiramaar!

Jag har tidigare även presenterat två av tre stadsviskare – Tihana Trovärdig & Sokia Sanningsglimt. En liten korrigering ska till där när det gäller Sokia. Hon har rötter i grannlandet Irrydien, och har därför en lite mörkare hudfärg! (to be continued!)

Tihana Trovärdig & Sokia Sanningsglimt!

Jag har redan introducerat stadsviskaren Tihana Trovärdig – en folkkär skald och trendbärare som reser runt i Thiariens städer och byar där hon förtrollar gäster med sånger, sagor och sin förmåga att få folk att sprida vidare det hon säger. Här är hennes kollega och kära väninna Sokia Sanningsglimt, som håller till i Nabar med omnejd.

Hemma!

Trots att vi sagt att vi inte ska gå utanför dörrarna förrän tidigast på tisdag, var jag faktiskt ute en stund i morse! Men det handlade enbart om att skotta en gång fram till Restaurang Kvidevitt, så att vi även de här dagarna kan hålla serveringen öppen.

Annars har dagen handlat om korrekturläsning, och kvällen egentligen åtminstone delvis likaså. Fast då handlade det om slutkorr av min elfte Thiramaar-novell – Tishanas väktare. Resten av kvällen ska jag djupdyka i mordhistorien igen.

Komplicerad stadskarta

Det är faktiskt lite klurigt att få till kartan över Camyrlin. Jag har som sagt 25 namngivna byggnader, gator och torg. Även om inte allt är omnämnt med exakt position på kartan, förekommer det ändå vissa konkreta beskrivningar av händelseförlopp som sker på platser där man faktiskt i viss mån kan följa på kartan! Om det finns en sån, alltså! Det innebär att åtminstone vissa namngivna platser redan har sin givna placering på kartan som jag måste följa. Det måste ju stämma med vad jag har berättat i mina böcker!

Inledningsvis nu skissar jag alltså upp själva ”stadsplanen”. När den väl är färdig, ska den skannas, och sen sker själva kartbygget i Photoshop. (to be continued)

En ”vanlig” arbetslördag

Förmiddagen gick lite oplanerat åt till hemsidesarbete för en kund, och även lite datorsupport åt en kompis. Så de planerade och tänkta arbetsuppgifterna kunde jag ta tag i först på eftermiddagen. Hann egentligen bara med att publicera E-boken av min egen novell Fågelflickan Robia. Övriga planerade arbetsuppgifter får jag väl ta i morgon. Eller nåt! Kvällen hade vi redan på förhand bestämt att den skulle ägnas åt film. Närmare bestämt Dune del två, med fantastisk musik av Hans Zimmer. Två timmar och fyrtiofem minuter film. Resten av kvällen ägnades åt att leta bilder till ett kommande planerat projekt, och att skicka återstående royaltyunderlag till våra författare.