Årstidshysteri

Redan i slutet av augusti började affärer som exempelvis Dollarstore fylla hyllorna med dekorationer, ljusstakar och ljusslingor för julen. I slutet av september började livsmedelsaffärerna sälja julmust, och nu har även vörtbrödet kommit upp i hyllorna. Men det är faktiskt fortfarande nästan två månader kvar till julafton. All denna årstidshysteri som främst drivs på av handeln, är ganska tröttsam. Media bidrar också en hel del. Knappt har vi hunnit in i augusti förrän man börjar prata om att hösten är här. En bit in i september brukar spådomarna komma som förutsäger att den kommande vintern blir en av de värsta i mannaminne. Strax därefter är det hög tid att tänka på Halloween. Som inte ens är en svensk tradition. Men handeln tjänar grova pengar på den. Det intressanta är att inte ens handeln själva hänger med i de här snabba svängningarna. Långt in på hösten kan man höra reklam på radion om att det är dags att tänka på sommarrabbaten och trädgårdsmöblerna. Snart är det också dags för mig att ta en lång paus från allt radiolyssnande, för att slippa höra all julmusik som spelas mer eller mindre dygnet runt åtminstone från slutet av november och även långt efter jul! Och snart är det väl också dags för det inskränkta men tyvärr numera årligt återkommande konspirationssnacket om att TV tänker stoppa Kalle Anka, eller att Sverige anpassar sig efter muslimerna och avvecklar Luciatraditionen och så vidare.
Nej, jag har ingenting emot julen. Jag vill bara hålla kvar lite av den där spänningen som fanns förr, då man tände första ljuset i adventsstaken och långsamt dag för dag kunde känna stämningen krypa allt närmare. Jag vill gärna ha vörtbröd (med russin), sill, köttbullar, rödbetssallad, kalkonsylta och den för vår del numera obligatoriska matjestårtan som helt klart står över all annan julmat.
Det är mysigt att sätta upp julbelysning i hemmet, höra knastret från den värmande kaminen, ställa fram vår svarta plastgran med lila belysning och så givetvis vår stadiga tradition med julsageträffen den 12 december. Naturligtvis också all dekorativ belysning i städer och byar.
Men fram till första advent får jag väl låta bli och lyssna på radio, ha skygglappar på när jag går och handlar och snabbt bläddra förbi alla annonser i tidningen och lika snabbt skrolla förbi allt juligt på sociala medier.

Vi ser olika på det här med stillsam sommarkväll

Behaglig vindstilla sensommarkväll med temperatur som i vår värld medger att man kan sitta på altanen och skriva och njuta en kall öl och kanske någon enstaka fågelsång. Men man inser att vi inte har riktigt samma värderingar eller samma syn på vad som är ett trivsamt sätt att spendera de sista sommarkvällarna som våra grannar. Någonstans hörs en gräsklippare. Någon låter sin motorsåg arbeta för fullt antingen med att såga ner ytterligare träd, som det tycks ha gått något slags mode i. Eller sågas vinterns ved upp i lämpliga bitar. På avstånd hörs en skördemaskin som kämpar sig fram över markerna. Så har vi den där grannen som inte kan bestämma sig om han ska vara hemma eller inte, och därför kör iväg, för att tio minuter senare komma tillbaka, för att ytterligare en stund senare åter köra iväg. Alltid med det tunga släpet kopplat efter bilen.

Och så är det då alla de hundratals kråkorna som bråkar om vilka grenar de ska sitta på innan nattsömnen inträder.

Så ikväll fick Bluetooth-högtalaren göra oss sällskap på altanen.

Altansäsongen invigd

För andra kvällen i rad har vi tillbringat tid på altanen. Ikväll gick vi inte förrän klockan hade hunnit bli 22. Vi skaffade ett segeldukstak som vi spänt upp. Väntar bara på leverans av ordentliga upphängningskrokar, så att det kan bli lite mer stabilt. Än så länge är det lite provisorisk upphängning.
Och Mogwai trivs i sin övervakningsposition i trädgården medan koltrasten högljutt klagar på hans närvaro.
Dessutom har jag än en gång fått skicka ett sådant där trevligt bokpaket, som bidrar till att hålla vårt förlag levande.

Vår midsommar

Mer eller mindre traditionell midsommarmat, javisst.
Midsommarstång… nej, fast för ett tag funderade vi på om vi skulle klä pinnen som markerar var vårt kommande kommunala avlopp ska gå med lite blommor.
Självklart blev det lite skrivande också.
Allt i självklart sällskap med min stora kärlek!

Effekter av snön

Det blev en tredje dag med snöskottning! Samma situation… när jag öppnade ytterdörren i morse för att släppa ut hunden, gick det knappt att se att jag faktiskt skottade snö både igår och i förrgår. Det börjar bli ungefär lika otacksamt att skotta snö, som det brukar vara att tvätta bilen.
Och fortfarande är det bekymmer på vägarna. Väg 13 har varit avstängd såvitt jag förstår hela dagen mellan södra rondellen vid Sjöbo och flygrakan, på grund av en lastbilsolycka.
När jag nu sopat bort ytterligare några decimeter snö från bilen och skottat undan ungefär lika mycket från infarten, valde jag att köra några ärenden till Sjöbo. Inte minst för att helt enkelt få en uppfattning om hur framkomligheten är.
Att det faktiskt är ett besvärligt läge på grund av snön blev jag varse när jag kom till ICA! Grönsakshyllorna och köttdiskarna gapade tomma! Liksom en hel del andra hyllor. Tur för oss att vi trots allt har det mesta hemma redan.

Tillbaka till ruta ett

Jodå, det var verkligen tillbaka till ruta ett! När man tittade ut i morse kändes det lite som om den tiden jag ägnade åt att skotta tre decimeter snö från infart och gårdsplan igår egentligen aldrig inträffade. Närmare tre nya decimeter snö täckte ytorna och även bilen. Så det var bara att börja om igen. Så får vi väl se hur många decimeter vi fått till morgondagen.

Snöelände

Kunde ganska snabbt konstatera när jag gick upp i morse att snön fortsatt falla det mesta av natten. Även under dagen har det fortsatt av och till. Mest till! På Radio Malmöhus kunde man höra ständiga rapporter under förmiddagen om den ena olyckan efter den andra. E65 mellan Ystad och Malmö var avstängd. E6 avstängd. E22 avstängd. Öresundsbron avstängd. Väg 13, väg 11, väg 108!
Besvärligt och halt, väldigt halt. Men väldigt många olyckor hade garanterat kunnat undvikas om folk kunde lära sig självklarheterna! Håll avstånd, anpassa hastigheten. Det går inte att köra normal hastighet bara för att bilen är utrustad med vinterdäck, antislirsystem och andra finurliga hjälpmedel. Det hjälper kanske en del, men bara en del. Folk som pendlar till jobbet varenda dag och kanske har gjort så i många år, borde verkligen ha fattat det nu. Varenda vinter hör vi rapport efter rapport om den ena olyckan efter den andra, och man anger halkan som orsak! Fel! Bilisternas dåliga omdöme och övertro på sin egen och bilens förmåga är snarare det som är orsaken!
Man kan heller inte hävda att man kört bil i många år och därför är erfaren! Då borde man verkligen veta bättre! När sikten är starkt begränsad på grund av snörök, och vägbanan är som blankis är det hastigheten som avgör om man hinner få stopp på bilen i tid.
Sen gnälls det också lite här och var om hur snöröjningen sköts. Kanske man då borde tänka en runda till! Om de stora Europavägarna inte är framkomliga, varför skulle det då vara bättre på de små vägarna. Om de kör och plogar i hård blåst, och spåren efter plogen igensopade ganska snabbt efter plogbilen har passerat. Och i bostadsområden får vi alla hjälpas åt! Ja, det finns anställda och frivilliga som kör runt och plogar gator och småvägar, men ens egen infart är ens egna ansvar.
För egen del blev det en rejäl tur med snöskyffeln för att få infarten fri från snö, liksom att få skyfflat en gång till fågelrestaurangen, för att möjliggöra fortsatt påfyllning av mat. Sopborsten åkte fram också för att få bilen ren från nästan tre decimeter snö.
När jag nu på kvällskvisten kikar ut genom fönstren, kan jag notera att det i princip blir att börja om på ruta ett i morgon. Och nu känns de opererade tummarna också.

Veckan som gick, snart.

Första septemberveckan är snart förbi, och jag brukar alltid lite obstinat vägra att acceptera september som höstmånad. Det är fortfarande grönt, hyfsat varmt… och jag vill gärna att sommaren stannar lite längre. Hur det nu än är med det så har allt regnande ändå gjort att höstkänslan trots allt infunnit sig. Och den här veckan har passerat ganska fort, med den pågående utställningen på Sjöbo konsthall, möte med fotoklubben, besök på sjukvården, problem med den förbannade vacuumtoaletten, besök av reporter samt ganska omfattande arbete med hemsidor. Och som kronan på verket… suck… tvingade vädret oss kusiner från att avstå den planerade träffen och skjuta upp till kommande vår.
Men allt regnande har i varje fall det positiva med sig att växtligheten stortrivs, och det ser ut som att vi ska få egna pumpor i trädgården i år. Och man behöver ju knappast fylla på vatten i dammen.

 

LJUSARE TIDER

Vintersolstånd igår, så nu går vi mot ljusare tider – igen!

Skönt, för det här mörkret är tråkigt! Inte minst om man ser till möjligheterna att fotografera i skog och mark. Med mina arbetstider är det ganska begränsad tid man faktiskt får riktigt dagsljus vid den här årstiden. Och egentligen tycker jag att det vore bättre om vi hade sommartid året runt!

%d bloggare gillar detta: