Att kunna landa …

De senaste dagarna har jag försökt anstränga mig att verkligen komma vidare i mordhistorien. Avverkade fem kapitel igår med genomläsning, och det kan nog bli ungefär samma idag. Genomläsning för alltid det med sig att man kan utveckla historien och förhoppningsvis göra det intressantare och mer spännande.

För närvarande är manuset 55 750 ord långt, och det finns flera oskrivna ”sidospår” som än så länge bara finns i tankarna. Gäller bara att få till dem och få in dem på rätta platser i berättelsen. Det finns många idéer, men måhända är just den här berättelsen lite mer komplicerad, i sin form av mordhistoria med flera olika trådar som ska bidra till att göra historien lite invecklad, och komplicerad att lösa för den särskilde utredaren Melinda Back. Emellanåt även för den stackars författaren.

Det är samtidigt lite angeläget att jag faktiskt kan bli klar med den här femte delen. Dels eftersom det ju faktiskt nu är två år sedan bok nummer fyra kom ut i serien Legender från Thiramaar. Men dels också för att jag gärna vill få klart lite fler noveller om Thiramaar-världen, så vi kan fullfölja planen på en Thiramaarisk novellantologi.

Sen har jag ju även manuset till Kalla mig Chris som ligger och väntar på att få komma ut!

Tur vi snart ska stänga för semester!

(bilden har kanske inte direkt något med texten att göra, mer än att den kan symbolisera känslan att man så småningom ska kunna landa med ett färdigt manus – bilden är tagen i Snogeholm för X antal år sedan)

Nationaldagen vid Svaneholm

Idag deltog vi med Litteratur Skurup vid Nationaldagsfirandet vid Svaneholms Slott. Ännu ett arrangemang där vår positiva litteratursammanslutning fick visa upp oss. Tolv lokala författare representerade på plats när den svenska nationaldagen firades. Dessutom i trevligt sällskap med Selma Lagerlöfgruppen.

Kan åtminstone efter dagens arrangemang, åter konstatera att vi är ett riktigt bra gäng.

Äntligen lite mordiska berättelser

Kanske jag nu ändå äntligen kan säga att jag är tillbaka i skrivandet! Efter ett flera veckor långt uppehåll, har jag ägnat det mesta av den här kvällen åt Morden i Thiramaar och fått till faktiskt flera actionfyllda avsnitt. Vill bland annat bygga upp en konflikttyngd relation mellan några av karaktärerna, och tror att jag har lyckats rätt så bra.

Det jag gör nu är att jag läser om hela berättelsen från början, och fyller på hela vägen efter behov. Så här långt är mordhistorien 54 394 ord lång, men bara idag har den växt med några tusen ord. Och då är jag än så länge bara framme vid kapitel nio!