Så har vi varit på Höstmarknad i Kivik. En lagom stor marknad, med tydlig inriktning på mat, dryck, hantverk och konsthantverk. Trevligt att kunna vara en del av ett 40-tal utställare på denna marknad.
Under veckan har det känts lite osäkert med hur vädret skulle bli. Det såg länge ut som att det skulle bli regn. Hela lördagen var rena sommaren, med mestadels solsken. Även söndagen var det mest solsken. Dock tog det i och blåsa rejält, snudd på stormvindar på eftermiddagen. Så pass att tältet emellanåt såg ut som en ballong.
För övrigt blir våra marknadsdagar lite som kombinerad försäljningstillfälle och lite … tja, minisemester, sen vi skaffade nytt tält. Vi ankom till Kiviks hamn i fredags eftermiddags, och kunde sätta upp våra grejer i lugn och ro. När det var klart njöt vi av goda räk- och laxdelikatesser från Buhres på Kivik, och ett helt underbart bröd med valnötter och tranbär, vid vårt bord i tältet.
Härligt sen att stiga upp till soluppgången över Hanöbukten, och efter frukost i lugn och ro sätta upp vår försäljning.
Den här marknaden tänker vi återvända till även nästa år!
Som vanligt när man övernattar på ovan plats, blir första nattens sömn lite splittrad. Vi var i säng redan vid tiotiden igår, helt slut, och vaknade sex i morse. Kunde möta soluppgången över havet, och hade god tid på oss att först äta frukost med ljuvligt gott bröd med valnötter och tranbär, skagenröra och ost. Allt utom osten från Burhes, som för närvarande är vår närmaste granne.
Första marknadsdagen var över förväntan! Till och med vädret var på vår sida. Återstår att se hur det blir i morgon. Kvällsmaten intog vi på Kiviks Restaurang & Pizzeria sju minuters promenadväg från vår tillfälliga bostad. Tror det blir relativt tidigt sänggående även denna kväll.
Inledde gårdagen med frukost hos favoritstället St Jakobs på Regementsgatan, kombinerat med några timmars korrekturarbete, fram till närmare middagstid. Närmare middagstid hade kusin Bo och jag ännu en trevlig fikaträff.
Sedan en sväng inom på Triangelen, med lite kik i några affärer. Dock utan att det blev handlat något. På det fortsatte jag ner till Malmö Centralstation, där jag parkerade mig på Espresso House, för fortsatt korrekturarbete, i väntan på fotokompisarna. Och sen blev det en ny givande fotopromenad kring inre hamnen, gamla Kockumsområdet och Västra Hamnen.
Avslutade med fika på St Jakobs, igen, fast den här gången inne på Malmö Saluhall.
En givande heldag i Malmö.
Vi var på Dalby bibliotek idag på en filmvisning arrangerad av HBTQ+-seniorer i Lund. Filmen var Regnbågens sång av Nasrin Pakkho – en intim film där HBTQ-seniorer berättar om sina liv och upplevelser av att åldras som HBTQ-person i Sverige.
Filmen följdes av intressanta samtal kring frågan om att åldras som HBTQ+-person i Sverige.
I Skillinge under gårdagen och träffade kära vänner över en fika. Blev också en liten omväg för att samla ihop lite mer material för Snezanas fantastiska stenmåleri. En vända också hos Bo Ohlsson, fast de hade egentligen inte riktigt det vi egentligen var ute efter. Det hade däremot Jem & Fix i Sjöbo, så nu kan jag fullborda mitt arbete hemma kring husets uppvärmning.
Rick Davies – sångare och en av grundarna av det brittiska bandet Supertramp har avlidit 81 år gammal.
Den 28 januari 1976 hade jag nöjet att uppleva Supertramp live på Olympen i Lund. Det är dock tyvärr enda tillfället jag haft.
För en del år sedan var det en kompis på en fest som ställde frågan vilka musikalbum man tänkte på om man skulle nämna de bästa och mest minnesvärda, och som fortfarande levde kvar i ens personliga smak.
Jag kan i och för sig räkna upp ett flertal album, men just Supertramps album ”Crime of the Century” är definitivt ett av dem. Ett album som fortfarande håller, efter drygt femtio år.
Det var en ganska stillsam lördagskväll, som snart skulle glida över till söndag. Vi hade ägnat eftermiddan och en del av kvällen åt att röja i källaren, med syftet att bereda plats i vår lilla enrummares garderob. På kvällen sorterade vi och hängde in kläder. Sambon hade en hel del egendesignade kläder, och allt skulle sorteras noga i färgordning. Vi sysslade med det här hela lördagskvällen, och när tiden runnit över i natt mot söndag, höll hon fram en svart knälång kjol i sammetsliknande tyg.
”Vill du prova?”
Det kändes märkligt, men samtidigt på något vis ganska naturligt, då vi fram till nyligen i kompisgänget i stor utsträckning anammat glamrockens glittriga attribut i klädstil, bijouterier och sminkning i bästa Bowie-stil. Och visst var jag frestad.
Efter det avstannade vårt sorteringsarbete, och kvällen blev istället en fest i provande av kvinnliga kläder, medan sambon fotograferade. Hon insisterade på att det skulle vara fullständigt. Kjol, blus, nylonstrumpor högklackade skor. Och självklart en välgjord sminkning också.
Det var en spännande och oskyldig lek, men jag förstod det nog inte då – men inom mig hade någonting väckts upp som inte gick att stoppa. Även om det tagit decennier att till fullo komma underfund med och acceptera och förstå, så var den händelsen det som på riktigt fick mig att inse vem jag egentligen var.
Det är femtio år sen idag!
Vägen har varit krokig och besvärlig, men nu är jag äntligen hemma!
Under söndagskvällen var vi några glada optimister från fotoklubben som radade upp oss vid Snogeholmssjön, i ett försök att få bilder av blodmånen. Det gick sådär. Det var vindstilla så vattnet på sjön var alldeles lugnt. Men när vi väl efter vissa ansträngningar fick syn på månen, var den höljd i dis och ganska svår att urskilja. Inte minst för kameran.
För egen del blev detta ändå ett sätt att lite damma av min kamerautrustning, då jag fick användning av mitt 100-400 mm objektiv, som jag annars inte använt på flera år. Likaså mitt stativ och fjärrkontrollen kom till användning idag.
Och så hade vi ju trevligt.
Andie Lindskog 