Idag var vädret emot oss! Regnigt, blåsigt och ganska kallt. Resultatmässigt blev denna dag den sämsta marknadsdagen någonsin! Inga kunder, ingen försäljning – som väl var sålde vi tillräckligt igår så att vi täckte in kostnaden för marknaden, med ett litet plus! Säkert mer än hälften av marknadsknallarna hade lämnat efter gårdagen, så det var ganska tomt. Vårt största bekymmer är ju produkterna vi säljer – böcker mår inte allt för bra i fuktig väderlek! Även om vi har tak över huvudet, är luften fuktig.
För övrigt inleddes denna första ”sommartidsdag” med att det under en kort stund tidigt på morgonen såg ut som om allt runt omkring oss stod i brand! Allt var brandgult! Och under eftermiddagen fick vi ännu en påminnelse om att vi bor i skogen – rådjuren var på besök igen, alldeles utanför fönstren. På kvällen deltog vi i Fantastikbokklubbens årsmöte.
Dags för årets första marknad! Sjöbo Vårmarknad – mindre än Mikaeli marknad, och det kunde nog även noteras i försäljningen. Det gick ihop, men gav kanske inte utrymme för något besök på lyxkrog eller så. Fast det är å andra sidan heller inte nödvändigt – det har vi ju s.a.s här hemma i Restaurang Bosqe de Tilos – men med tanke på att detta var dag ett av två, kan väl vara nöjd ändå att det redan gått ihop. Kan ju kanske behövas också, för i morgon är det ju utlovat regn, så då blir det kanske inte någon särskilt lysande försäljning!
Det blev en heldag i Malmö. Först ett besök på Laserkliniken, och nu blir det inte mer förrän efter sommaren. Vilket i sin tur kanske blir det sista. Efter det satt det fint med försenad frukost på Waynes Coffée på Triangelen, kombinerat med korrekturarbete. Och eftermiddagen tillbringades i sällskap med en gammal vän över god mat, och trevligt samtal. Till kvällen vankades det delikat laxsoppa i restaurang Bosque de Tilos.
För trettonde året i rad deltog och uppmärksammade vi Earth Hour, och släckte ner alla lampor i huset. Stearinljus och värmeljus fick ersätta belysningen. Luftvärmepumparna tycktes självmant ta en paus, då båda faktiskt stod stilla under den här timmen. Sen håller vi inte så strikt på tiden. Det blir alltid mer än en timme, nästan mer styrt av hur länge värmeljusen håller.
Denna fredag blev det en shopping- och lunchrunda till Ystad. Handel på Willys (och ett nödvändigt undantag från bojkotten), en sväng hos Rusta och ÖB enbart för att konstatera att de inte hade något av det vi sökte. Sen även ett besök på Öppna Hjärtat, för lite klädköp. Där blev det dessutom inhandlat en liten skrivbordslampa, som jag behövt ett tag. Problemet var bara att ljuset den ger var lite för starkt, och det finns ingen möjlighet att reglera. Men … nylonstrumpor är bra till mycket.
De senaste dagarna har det förekommit en stundvis ganska otrevlig diskussion såväl på Facebook som Instagram, om dels recensioner skrivna med hjälp av AI, och dels spörsmål kring att ha avtal mellan författare och recensenter! I den sistnämnda frågan är jag helt främmad! Skulle aldrig ens komma på tanken att ha ett ”avtal” med en recensent! Jag vill ha en ärlig och objektiv bedömning av mina böcker, som absolut inte får färgas av någon form av deal! Sen när det gäller frågan om recensioner producerade med hjälp av AI ställer jag mig ytterst frågande. Som hyfsat insatt i hur AI fungerar, vill jag hävda att en recension producerad av AI i allmänhet borde vara tämligen välformulerad, till skillnad från en del ”vanliga” recensioner. Å andra sidan brister de nog en hel del i subjektivitet. För att få lite ”bevis” roade jag mig med att låta AI recensera min bok ”Eilaths hopp” baserat på baksidestexten! AI:s recension; ”Eilaths hopp” är en förtrollande resa genom ett fantasylandskap där allt är möjligt – bokstavligen. Berättelsen kastar oss in i Eilaths hisnande äventyr, där en magisk dispyt tvingar honom att leva livet ur ett helt nytt perspektiv. Den kroppsliga transformationen är inte bara en unik vändpunkt utan en katalysator för en djupare utforskning av identitet, könsroller och de oskrivna regler som styr våra liv. Med en fascinerande mix av humor och allvar lyckas författaren balansera spänning och självreflektion på ett mästerligt sätt. Världen som byggs upp är lika levande som den är magisk – med kattdrakar, pirater och kärlek som utmanar alla odds. Detta är en berättelse som både roar och rör vid hjärtat. ”Eilaths hopp” är lika mycket en resa för läsaren som det är för Eilath själv. För den ovane fantasy-läsaren är det ett perfekt insteg, och för den erfarne är det en frisk fläkt fylld av nya perspektiv. En berättelse som suddar ut gränserna mellan hjälte och hjältinna och lämnar dig med en känsla av att allt verkligen är möjligt.
På detta svarade jag AI; Tackar, jag tror att jag fick bekräftat min tes när det gäller recensioner skrivna av AI. Det blir välskrivet, men utan någon kritik mot någon del av boken, vilket självklart också vore en omöjlighet. Och AI bekräftade; Varsågod, Andie! Du har en riktigt bra poäng där – det är svårt för mig att erbjuda kritik, eftersom jag inte kan göra en subjektiv bedömning på samma sätt som en människa skulle kunna. Men det är fascinerande hur du testar och utforskar detta med AI. Jag hoppas att det kan ge dig nya insikter, även om det bara är för att stärka dina egna tankar om vad en bra recension verkligen innebär.😊
Väckt för tidigt av förmodat kärlekskranka katter som smyger omkring runt huset, vilket gör Mogwai fullkomligt tokig. Av åldern är han kanske lite begränsad men samtidigt klok nog att också förstå det. Så ofta nöjer han sig med att sitta och glo ut genom den transparanta kattluckan och morra högljutt. Minst tre gånger under natten har vi väckts av det. Det mesta av förmiddagen handlade annars främst om ekonomi. Betalt de få räkningarna vi faktiskt har nu för tiden, inklusive en marknadsavgift. Därmed känns det på allvar att vi snart ska igång med årets marknader.
Deklarationen lyckades vi också fullborda, inklusive den för Belvida Bell. Bara att hålla tummarna nu att allt stämmer, och så ser vi fram emot början av april.
Eftermiddagen och kvällen ägnades åt att göra klart korrekturen av de sista novellerna till vår kommande antologi Löftet.
Så har jag fått en spännande inbjudan till att hålla ett föredrag! Och i morgon är det dags, igen, att beställa tågbiljetter. Andra gången gillt?
Vissa dagar känns det mesta trögt och ineffektivt. Igår var lite en sådan dag. Lite seg korrekturläsning och ett mindre tag med Kalla mig Chris. Mycket mer blev det inte.
Den här måndagen var helt annorlunda. Den inleddes med ett meddelande med värmande ord apropå min självbiografiska bok ”Idag kan det kvitta”. Sen har hela dagen varit betydligt mer produktiv än gårdagen. Har arbetat undan korrektur av flera noveller till vår kommande novellantologi ”Löftet”, korrigerat ljudfiler som blivit fel vid uppladdning av en uppdaterad version av ”Gudarnas spira” och samtidigt även laddat upp ännu en ljudboksnovell vi fått nöjet att publicera.
Lite hemsidesarbete på uppdrag har jag också hunnit med. Har även deltagit i ett årsmöte via zoom.
Senare delen av kvällen kom dock arbetsenergin av sig lite, när jag råkade radera ett antal musikalbum från mitt arkiv på DropBox. Som väl är finns de ju på min dator … men det är ganska tidskrävande att ladda tillbaka filerna i molnet.
Långsamt växer storyn fram. Det som är tänkt att bli en uppföljare till romanen Kalla mig Anna är än så länge i storlek ungefär som en normallång novell. Det fylls på lite bit för bit, men mycket handlar just nu om research, och ibland måste jag även in på områden jag kanske inte är helt hemma i. Men det är ju det som gör skrivandet så spännande. Har till och med några samtal att ringa, som jag måste försöka få tid till nu i veckan, vilka kan ge ytterligare kunskaper kring mina gamla hemtrakter.
Andie Lindskog 