Tillbaka på översta våningen i Öresundshuset, med utsikt över det som en gång mot slutet av åttiotalet var min arbetsplats. Nu för ett spännande och givande, och förmodligen sista möte. Det tog typ trettiofyra år att nå fram till det här.
Jag har bott i kommunen i 38 år. Har kört förbi ett flertal gånger, och har till och med varit spekulant på ett hus i Eriksdal. Ändå har jag aldrig tidigare besökt Fyleverken. Men i söndags blev det av, tack vare en av våra driftiga medlemmar i fotoklubben, som arrangerade en utflykt dit. På det har kärleken och jag gjort ytterligare utflykter dit. Så plötsligt har jag varit där tre gånger! En fantastisk och fascinerande plats, väl värt ett besök. Utöver det har veckan föga förvånande mest handlade om skrivande! Just nu är det främst vår novellantologi Löftet som gäller. Vi håller för fullt på med korrekturläsning, och kan också konstatera att det kommer att bli en tjock bok! Någonstans mellan 405 och 430 sidor! Nu vill vi skynda oss att få den färdig. Planerad utgivning är fram på vårkanten nästa år. Arbetar också för fullt med att göra om inlagor till mina Thiramaar-böcker, för att vara förberedd när det är dags att beställa nytryck, då dessa ska gå över i konceptet Bookbox! Vi har anmält till en av årets trevligaste bokmarknader, och håller nu tummarna för fullt att vi kommer med även i år. För övrigt har jag varit på ännu en behandling – den sjuttonde i ordningen – på Hudkliniken i Malmö.
Sen håller jag på för fullt att försöka förbereda mig mentalt för mitt kommande uppdrag som samtalsledare vid bokmässan i Lund den 16 november. Men fram för allt försöker jag också förbereda och stärka mig själv inför den kommande veckans viktiga möte. Lite viktiga samtal om vårt hem har vi också hunnit med. Och så avrundar vi veckan med att definitivt lämna sommaren bakom oss för den här gången. I morgon när vi stiger upp har vi halkat bakåt en timme igen. Suck!
Det erbjöds ungefär lika fint och milt höstväder idag, som igår. Så vi bestämde oss för ännu ett besök vid Fyleverken. Lite för att passa på innan de sista höstlöven lämnar träden. Idag gick vår runda till den lilla sjön. Fascineras och förundras över den spännande miljön. Självklart intog vi medhavd fika på plats också.
Eftersom eftermiddagen erbjöd soligt och milt höstväder, valde vi lite spontant att göra en utflykt med medhavd fika till Fyleverket i Eriksdal. Det blev därmed andra besöket där på kort tid för min del. Var ju där i söndags med fotoklubben. Det är ett fascinerande och naturskönt område. Inte minst är den gamla förfallna gården uppe på höjden spännande. Trampar omkring medan det skissas upp fantasifulla bilder i huvudet om hur det kan ha sett ut. Många frågor – varför har det lämnats åt sitt öde? När lämnades det? Hur såg det ut under sin glans dagar? Idag är det svårt att föreställa sig den miljöfarliga industrin som bedrivits här, när man vandrar längs branterna med utsikt över den vackra sjön.
Just den här dagen för fem år sedan fanns min första humoristiska fantasyroman Eilaths hopp, ute i internethandeln! Sen dess har det löpt på, och så här långt har det blivit till en serie om fyra romaner och sex noveller. Och det bara fortsätter. Femte delen är på gång, och fler noveller likaså.
Kanske var det då som allt vände och skrivandet definitivt tog över, och samtidigt trängde undan fotograferandet, som ju faktiskt efterhand blivit allt mer begränsat.
Sen den fjärde delen – Dödsgudinnans stenar – kom ut i somras, har serien Legender från Thiramaar blivit vår absoluta bästsäljare. Och jag är omåttligt stolt – och lycklig!
Denna soliga söndagsförmiddag gjorde fotoklubben en härlig utflykt till det gamla kvartsverket i Eriksdal, arrangerat av Michael Nilsson.
Ett stycke ljuvlig natur, och ett fint exempel på hur naturen städar upp efter människans framfart.
Kort och gott – härlig natur, vackert väder och trevligt sällskap.
Jag har bott i kommunen i 38 år, och tänkt många gånger att jag ville besöka det här stället. Men det har aldrig blivit av! Nu kan jag äntligen kryssa av detta från upplevelselistan! Och samtidigt lägga till det på listan över platser jag gärna vill återvända till.
Det blev bestämt lite hastigt och lustigt, efter att vi fått inbjudan under Mikaeli marknad för två veckor sen. Så vi deltog på Höstmarknad i Skurup idag. Roligt att prova på lite nya ”jaktmarker”, och nu vet vi ett ställe till att sikta på den kommande sommaren. Trots en ganska liten marknad, gav det bra resultat. Dessutom några nya spännande kontakter. Och vår egen alldeles speciella stamkund dök också upp, och satte ytterligare guldkant på vår dag.
Hemma firade vi kärleken med sushi. För övrigt var kvällen väldigt seg – kanske inte så konstigt då jag varit uppe runt halv fem i morse!
Upprepar informationen här, och hoppas den når ut till så många som möjligt!
Upplever annars rätt ofta frustration över olika Facebook-sidor som säger sig verka som allmän lokal informationsplats, men som styrs bristfälligt av en ensam admin, som ofta tycks helt ha tappat kontrollen.
Senast nu är FB-sidan ”Det händer i Skurups kommun” som har cirka 12 700 medlemmar, och således borde vara synnerligen intressant att få ut info om vårt marknadsdeltagande på Höstmarknaden i Skurup i helgen. Gick med i veckan, och skrev också tydlig information till admin att vi skulle delta på marknaden, och därför var intresserade att få göra lite reklam. Såvitt jag förstår är det helt tillåtet på den sidan, men inlägget ska först godkännas av admin. Helt ok, men det förutsätter att admin fungerar som en sådan. Men att ha EN admin för en Facebook-sida med nästan trettontusen medlemmar, är egentligen ganska dumt! Och bevisligen fungerar det inte!
Eller som motsvarande Sjöbosidan med 3 600 medlemmar, till vars admin jag skrev och undrade om det var ok med reklam för vårt deltagande på Mikaeli marknad, och fick godkännande veckan efter marknaden hade varit!
Kort och gott borde de som agerar admins för olika Facebook-sidor ha lite bättre koll! Det är inte fel att ha flera admins i grupper som har flera tusen medlemmar! Tvärtom vore det rentav lite mer ansvarsfullt.
Det är väl just nu som höstfärgerna är som finast, men när tiden inte riktigt räcker till får man väl nöja sig med en liten runda i trädgården.
Kan också lite glädjefyllt konstatera att de plantor vi satt för några veckor sedan, ser ut att ha klarat sig väl.
En gran och en bok som vi planterade den 21 september, och en annan gran och en cypress som hamnade i vår jord den 5 oktober. Just boken är kanske lite svår att säga något säkert om just nu. Blir kanske först till våren som vi vet om den klarat sig. Men de båda granarna har till och med skjutit nya skott.
Andie Lindskog 