21 juni, 2024 – Andie Lindskog

Midsommar i all stillhet, i lugn och ro hemma tillsammans med kärleken! Det är det som passar bäst idag. För femtio år sen såg det helt annorlunda ut. Vilt festande som för min del till midsommar sjöng på sista versen. Överdrivet mycket alkohol, slocknad på en gräsmatta och dyr taxiresa tillbaka till stan. I takt med att nykterheten började återinträda i tillvaron blev det en promenad till nattöppen pizzeria med en kär vän, där beslutet togs om en förändrad tillvaro. Åtskilliga sammanbrott och flera djupsinniga funderingar och flertalet kraschade relationer, femtiotalet år senare befinner jag mig där jag är nu – fri! Vägen har varit lång och krokig, men sen tretton år tillbaka har den vägen äntligen rätats ut.

Jag är den jag är, och alltid har varit. Skillnaden nu och då är att jag vågar stå för det fullt ut, i sällskap och stöd av min kärlek. Glad Midsommar!

Tillägg – Midsommarstången är våra tyska grannars skapelse, som alltid sätter lite extra krydda på midsommarn i vårt ”kvarter”.

För exakt 50 år sedan!

Ur ”Idag kan det kvitta” – Midsommar 1974

Det var en tillvaro med mycket festande, som nådde sin kulmen kring midsommar.
Olle, en av kompisarna i gänget hade problem hemma med en alkoholiserad far, och gjorde vad han kunde för att slippa vara hemma. Jag tyckte synd om honom, och under en tid lät jag honom bo hos mig. Kvällen innan midsommarafton besökte vi pizzerian på Lilla Torg som då var en av ett fåtal i stan. Efter pizzan begav vi oss sent på kvällen ner till Malmös ”Riviera”, Ribersborg eller Ribban som det kallas. Där satt vi halva natten och lyssnade till vågornas skvalpande, snackade skit och drack öl.
Fram på morgontimmarna hördes ett rejält brak.
”Va fan var det?!” utbrast vi båda nästan i mun på varandra.
Vi reste oss försiktigt och kikade över grästuvorna mot det hållet ljudet kommit.
”Nån jävel har gjort inbrott i kiosken”, sa Olle.
”Fan!” sa jag. ”Vad gör vi?”
”Sitter kvar här och väntar tills dom har försvunnit”, tyckte Olle.
”Ja, det är nog säkrast.”
Det var fullt dagsljus, och vi avvaktade kanske en halvtimme innan vi försiktigt började bege oss hemåt. När vi kom fram till kiosken besannades våra misstankar. En av glasrutorna var krossad, och cigaretthyllan var tömd. Olle gick försiktigt fram till det krossade glaset.
”Olle!” sa jag. ”Skit i det. Vi sticker.”
Han greppade en mindre plastspann och började springa, och jag hängde på.
Väl hemma hos mig fick jag se vad han tagit. En plastspann full med Fox-kolor i varierande smaker.
Lagom berusade stupade vi båda i säng och slocknade antagligen direkt. Ingen av oss ägnade en tanke åt att anmäla inbrottet.
När vi vaknade vid middagstid, konstaterade jag snabbt att vi hade glömt att handla något att äta till frukost.
Så vår midsommarfrukost blev istället Fox-kolor och öl.

Kategorier

Mina kategorier