Dödsgudinnans stenar – Andra recensionen

Dödsgudinnans stenar av Andie Lindskog är en humoristisk fantasy som utkommer på Belvida Bell förlag i juli 2024. ISBN 978-91-989480-6-6.

Med en färgsprakande fantasi trollar Andie Lindskog fram detaljerade och händelserika miljöer och karaktärer. Magikern Belvida Bell, som gett namn till författarparet Lindskogs förlag, är en skön kvinna på hundra år som tänker leva länge än. Naturligtvis! Om man träffar sin kärlek i den åldern vill man inte hämtas av dödsgudinnan dagen efter. Henne gillar jag direkt. Och Neibi, som inte gör mat på sina vänner.

Det jag uppskattar speciellt med Andie Lindskogs författarskap är ambitionen att ta med samhällskritik, rasism, miljöfrågor, HBTQ och starka kvinnor och att göra det med humor och glimten i ögat.

I Dödsgudinnans stenar bok har gudinnan Asha blivit av med sin sten, som fallit ner till människorna, och därmed sin makt. Men mycket annat händer också, stort som smått, och berättelserna är så många att jag i bokens början ibland har svårt att följa med i allt. Skulle jag önska något vore det kanske att få stanna längre i några scener och uppleva händelserna. Sist i boken finns dock hjälp i form av register över kuriosa och gudar och i bokens början kartor över länderna.

Dialogen är humoristisk, såväl hos människorna på jorden som hos gudinnan i himlen, bland annat när man spekulerar i varför stenen fallit ner.

Det är inget tvivel om att Andie Lindskog har en rik fantasi att ösa ur och att denna bok kommer att följas av flera.

Stilla lunka vi i värmen … eller nĂĄt!

Senaste dagarna har det varit fullt ös … ungefär som vanligt. Det är stressigt att vara pensionär. En klyscha kanske, men det är så det ser ut. Och jag klagar inte. Det känns onekligen som att vi kommit igång riktigt bra med vårt förlag. Så pass att våra ”frukostmöten” rentav nästan blivit nödvändiga för planeringen av vår verksamhet. Mycket publicerat, och mer på gång. Och nästa vecka, en av årets absoluta höjdpunkter – Malmö Pride – med bokförsäljning, föredrag och chans att visa upp oss på riktigt som HBTQ-förlag.

Men nu lunkar vi lite långsamt i värmen, avvaktar det utlovade regnet och laddar batterierna. Dels med besök hos våra fina grannar, och sen en tur i Frualid, där känslan att befinna sig bland kaldiniernas skyddande skrytblad i Thiramaar känns särskilt påtagligt.

Tror att vi håller semesterstängt ett tag efter Malmö Pride. I alla fall till Sjöbo Marknad.

För övrigt har veckan inneburit ännu en tur till Slottstaden i Malmö, ett besök för önskad spruta på Vårdcentralen i hemkommunen, fika på lite olika ställen, och så då naturligtvis det stora i att min fjärde roman i serien Legender från Thiramaar har anlänt från tryckeriet.

Första recensionen – Dödsgudinnans stenar

Jag har läst denna bok av Andie Lindskog.

Detta är en fantastisk berättelse i en värld full av trollkarlar, lärlingar, läkekvinnor, tjuvar, Gudinnor och Gudar.

När dödsgudinnan Ashas assistent, Hano, klantigt tappar bort gudinnans sten. Får detta katastrofala följder. Asha förlorar sin förmåga att hämta de döda och hon tappar sin energi bit för bit. Det finns en tvillingsten som kanske kan hjälpa. Gudinnan ber Belvida Bell om hjälp. Hon är skyldig henne en tjänst. Samtidigt får lärlingarna Calindrea, Neibi och Marek i uppdrag, från sina mästare, att hitta stenen. Det finns fler. Vilken av stenarna är rätt. Maktspel råder från gamla Trollkarls-sällskap och det gäller att komma först.

Resan är full av spänning, kärlek, mod, vänskap och styrka.

Sträckläste boken. Fanns inget annat alternativ. Rekommenderar starkt. /Åsa Olsson

Mina memoarer – Andra upplagan!

Inför Malmö Pride har vi fyllt upp vĂĄrt eget lager, och med det har vi dragit ner rejält pĂĄ lagerhĂĄllningen gentemot bokhandeln när det gäller min självbiografiska bok Idag kan det kvitta. Planen är att vi ska trycka nya böcker, och det blir en andra upplaga, dĂĄ formatet kommer att ändras. Den kommer att tryckas i samma format som Kalla mig Anna, som är140  x 220, vilket samtidigt är logiskt. Den här boken bygger ju pĂĄ en del av ett tidigare utkast till mina memoarer, dĂĄ jag ett tag hade tanken att skriva den som en mix av verklighet och fiction. Det här innebär att jag nu behöver skapa ny inlaga till Idag kan det kvitta, och när jag nu ändĂĄ gör detta arbetet, hĂĄller jag även pĂĄ och se över innehĂĄllet i boken. Finns en del berättelser som växt fram sen den här boken gavs ut i september 2022, som kanske kan vara av intresse att lägga till. Vi fĂĄr se.

Midsommar 2024 – femtio ĂĄr senare …

Midsommar i all stillhet, i lugn och ro hemma tillsammans med kärleken! Det är det som passar bäst idag. För femtio år sen såg det helt annorlunda ut. Vilt festande som för min del till midsommar sjöng på sista versen. Överdrivet mycket alkohol, slocknad på en gräsmatta och dyr taxiresa tillbaka till stan. I takt med att nykterheten började återinträda i tillvaron blev det en promenad till nattöppen pizzeria med en kär vän, där beslutet togs om en förändrad tillvaro. Åtskilliga sammanbrott och flera djupsinniga funderingar och flertalet kraschade relationer, femtiotalet år senare befinner jag mig där jag är nu – fri! Vägen har varit lång och krokig, men sen tretton år tillbaka har den vägen äntligen rätats ut.

Jag är den jag är, och alltid har varit. Skillnaden nu och då är att jag vågar stå för det fullt ut, i sällskap och stöd av min kärlek. Glad Midsommar!

Tillägg – MidsommarstĂĄngen är vĂĄra tyska grannars skapelse, som alltid sätter lite extra krydda pĂĄ midsommarn i vĂĄrt ”kvarter”.

Midsommarfrukost – Fox-kolor och Ă¶l

För exakt 50 år sedan!

Ur ”Idag kan det kvitta” – Midsommar 1974

Det var en tillvaro med mycket festande, som nĂĄdde sin kulmen kring midsommar.
Olle, en av kompisarna i gänget hade problem hemma med en alkoholiserad far, och gjorde vad han kunde för att slippa vara hemma. Jag tyckte synd om honom, och under en tid lät jag honom bo hos mig. Kvällen innan midsommarafton besökte vi pizzerian på Lilla Torg som då var en av ett fåtal i stan. Efter pizzan begav vi oss sent på kvällen ner till Malmös ”Riviera”, Ribersborg eller Ribban som det kallas. Där satt vi halva natten och lyssnade till vågornas skvalpande, snackade skit och drack öl.
Fram på morgontimmarna hördes ett rejält brak.
”Va fan var det?!” utbrast vi båda nästan i mun på varandra.
Vi reste oss försiktigt och kikade över grästuvorna mot det hållet ljudet kommit.
”Nån jävel har gjort inbrott i kiosken”, sa Olle.
”Fan!” sa jag. ”Vad gör vi?”
”Sitter kvar här och väntar tills dom har försvunnit”, tyckte Olle.
”Ja, det är nog säkrast.”
Det var fullt dagsljus, och vi avvaktade kanske en halvtimme innan vi försiktigt började bege oss hemåt. När vi kom fram till kiosken besannades våra misstankar. En av glasrutorna var krossad, och cigaretthyllan var tömd. Olle gick försiktigt fram till det krossade glaset.
”Olle!” sa jag. ”Skit i det. Vi sticker.”
Han greppade en mindre plastspann och började springa, och jag hängde på.
Väl hemma hos mig fick jag se vad han tagit. En plastspann full med Fox-kolor i varierande smaker.
Lagom berusade stupade vi båda i säng och slocknade antagligen direkt. Ingen av oss ägnade en tanke åt att anmäla inbrottet.
När vi vaknade vid middagstid, konstaterade jag snabbt att vi hade glömt att handla något att äta till frukost.
Så vår midsommarfrukost blev istället Fox-kolor och öl.

Hälsokoll, shopping, böcker och en del annat!

Åter igen dags för en tur till Malmö, i egentligen två ärenden. Det första till SUS och en hälsokoll.

Efter detta till Triangelen för en extra frukost med scones, Philadelphiaost och björnbärsmarmelad och kaffe. Sen blev det en liten, men rätt kostsam, shoppingtur i köpcentrat. Kostar förvisso att man på senare år fått ett växande intresse för kläder.

För övrigt har den här veckan inneburit flera viktiga händelser. Söndagen ägnades åt att färdigställa inlagan till Dödsgudinnans stenar, så att den därmed kunde skickas till tryck på måndagen. Vi har tagit hem nästan samtliga återstående exemplar av min självbiografi från Förlagssystem, för att bereda plats för en andra upplaga. Och också för att ha tillräckligt många böcker i lager inför Malmö Pride, som vi i dagarna dessutom har undertecknat avtal med beträffande vårt deltagande där 3-5 juli.

För övrigt har jag på allvar kommit igång med den femte delen av Legender från Thiramaar, fått mejl från ”kusinen i USA”, haft besök av en nära kompis och haft ett nytt intressant zoom-möte som syftar till att skapa utbildningsmaterial.

Men viktigast av allt denna vecka – har kunnat fira att det är tretton år sedan vi första gången träffades IRL!

QX har skrivit om oss!

Till tryckeri!

Signerat ex kan förhandsbokas nu, via E-post ( BelvidaBell@outlook.com )

Inlagan klar, och avtal med Malmö Pride klart!

Tillåt mig presentera; Dödsgudinnans stenar – här är hela boken redo för tryck!
Redan innan frukost kom min kärlek och pĂĄpekade att det nog numer var möjligt att beställa även mindre format när det gäller tryckalternativet Bookbox! Absolut minsta storlek har tidigare varit 125×200. Nu visar det sig att det faktiskt är fullt möjligt att trycka i det format vi använt oss av tidigare bland annat när det handlar om mina Thiramaar-böcker. Just när jag fĂĄtt klart inlagan, och var redo att ladda upp till tryck … Med andra ord har jag ägnat det mesta av denna dag ĂĄt att skapa ny inlaga med samma mĂĄtt som mina tre tidigare Thiramaar-romaner! I morgon laddar vi upp den till tryck.

En annan viktig detalj har vi hunnit med idag – vi har skrivit på avtal med Malmö Pride angående vårt engagemang på Pride House den 3-5 juli.