Nu är samtliga marknader vi tänkt oss att kunna medverka på det här året bokade.
Därtill kommer förvisso Mikaeli marknad i Sjöbo 5 – 6 oktober, och julbokmarknaden på Victoria i Malmö i december. Men dessa marknader är inte öppna för anmälan ännu.
Förra sommaren fick Mogwai lite oväntad assistans från Mims. En skygg katt, som dök upp i grannskapet, och som uppenbart sökte kontakt och hjälp. Det var tydligt att han inte var hälsan själv. Han såg aningen skabbigt ut, tunn och krokig svans, och en ryggrad som inte såg helt frisk ut. Min bedömning var att han möjligen blivit överkörd och fått en eller flera skadade ryggkotor. Ändå … det fanns en vilja och uppenbar önskan att få bli omhändertagen. Han dök upp nästan dagligen på vår altan, och vi serverade mat och försökte ”komma till tals” med honom. Han var ganska skygg, men på sikt tror jag faktiskt att vi skulle kunna komma närmare honom. Jag planerade att bygga ett ”vinterbo” åt honom på vår altan, men efter september var han försvunnen, och vi har inte sett honom sen dess. Vi befarar att han helt enkelt inte finns längre. Tråkigt, men tyvärr inte särskilt förvånande. Han var absolut en tillgång, då det uppenbart fanns någon form av överenskommelse mellan Mogwai och honom. Det tycktes som att Mogwai accepterade hans hjälp att hålla borta grannskapets katter, mot att vi serverade honom mat på vår altan.
Nu tycks en efterträdare till Mims ha dykt upp. Den röda och kroksvansade hankatten vi valt att kalla Hook, där det också tycks finnas någon form av acceptans mellan Mogwai och honom. Ofta ser vi dom ligga några meter ifrån varandra och bara titta. Och ingen av grannskapets andra katter tycks ens anstränga sig att komma hit. Hooks svans är ett mysterium. Jag har sett många skadade kattsvansar – knick eller kortare efter att ha blivit klämd i en dörr eller liknande. Men det här har jag aldrig sett förut. Hans svans är formad i en båge, ungefär som svansen på spetshundar. Har faktiskt aldrig sett något liknande. Sen ser det också ut som att han har någon form av ögoninflammation. Tyvärr inget vi kan hjälpa honom med, eftersom det är omöjligt att komma nära honom.
Det blev en sån där ”ärendedag”! Handel av grönsaker hos vår utsökta torghandlare, övriga livsmedel på Kvantum, lite annat ”nödtorft” på bolaget och så en sväng till Dollarstore. Ja, och så behövde ju bilen tankas. Men viktigast idag var vårt andra TBE-vaccin, för att skydda så gott det går mot eländet fästingarna sprider. Så var vi även på biblioteket och förhandsröstade till EU-parlamentet. Det var självklart inte något av regeringspartierna som fick våra röster!
Så har vi tydligen fått en ersättare till Mims, katten som oerhört försiktigt närmade sig oss förra sommaren, men nu tycks spårlöst försvunnen. En röd katt, som förvisso ser ut att vara i bättre skick än vad Mims var, och som tycks åtnjuta samma förtroende hos Mogwai. Det lustiga med den här katten är hans svans! Den är konstant i en båge, lite som lapphundens – så vi kallar honom Hook.
Igår blev jag klar med ännu en genomgång av Dödsgudinnans stenar. Nu huserar den i Snezanas dator för ytterligare korrektur. Med lite tur kanske det kan bli den sista genomgången. Ja, förutom att jag själv kanske måste plöja igenom den ytterligare en gång. Målsättningen är ju att få den klar och publicerad så vi rentav kan ha release i samband med något av de event under sommaren som vi har inplanerat. Det betyder att vi har ungefär en månad, kanske en och en halv månad, på oss att få klart korrektur, inlaga, omslag och tryck! Kan gå!
Lite stolt är jag nog också att jag faktiskt fått till en fjärde roman om Thiramaar, som faktiskt håller måttet så att säga. Den är inte den tunnaste av de fyra böckerna!
Sen återstår frågan om bokens titel! Den hette ju från början Ashas sten, men särskilt nu det senaste halvåret har vi lärt oss hur viktig en boks titel är. Ashas sten säger egentligen inte särskilt mycket. Möjligen för de som läst de tre tidigare romanerna, eller någon av de hittills sex utgivna novellerna. Då vet man att Asha är dödsgudinnan i min fantasyvärld Thiramaar.
Har istället valt att kalla den Dödsgudinnans sten eller Dödsgudinnans stenar! Men jag måste ju bestämma mig snart!
Dags för ännu en tur till Slottstaden. Faktiskt den sextioförsta … åtföljt av fika på St. Jakobs. Därefter en runda till Svågertorp och Biltema för att inhandla en styck motionscykel, plus några andra prylar. Tanken är att vi ska kunna cykla även när det är skitväder. Med andra ord … nu går det inte längre att skylla på det!
Sen bar det av raka vägen hemåt, med ärende in på Willys i Skurup och även att hämta paket hos Tempo i Blentarp. Eftersom jag hade ärende till Svågertorp, fick kvällsmaten idag nästan självklart bli asiatisk hämtmat från Chop-Chop! Montering av motionscykel under kvällen, och sen spenderades resten av denna dag i sällskap med Asha. Och ja, självklart också i sällskap med min kärlek.
Det dryga halvår det tog mig att skriva romanen Kalla mig Anna kom den att få allt mer personlig betydelse. Kanske inget konstigt i sig, eftersom den är en blandning av fiction och verklighet. Min verklighet!
Det är så att även om långt ifrån allt är sanningsenligt, så bygger ändå bokens huvudkaraktär till stor del på min egen person. Delar av hennes upplevelser är hämtade ur mitt liv. Andra delar är tankar kring hur mitt liv hade kunnat bli, om jag kunnat eller vågat göra andra val än jag gjorde. Därmed är jag också starkt berörd av berättelsen. Långt mycket mer än jag egentligen själv hade räknat med.
Jag är förvisso stolt över det jag presterat i min humoristiska fantasyserie Legender från Thiramaar, med snart fyra utgivna böcker på vardera mer än 400 sidor. Det är hårfint, men frågan är om inte ändå Kalla mig Anna har blivit min absolut bästa roman.
(Kalla mig Anna kommer som E-bok under den kommande veckan)
Med årets litteraturrunda avklarad, med försäljningsmässigt klent resultat, men så mycket bättre resultat i sociala kontakter, började vi veckan med ett trevligt möte med en kär vän på Maria Caféet i Ystad. Även tisdagen blev det ett möte i Ystad, men den gången i syfte att eventuellt hitta något enklare extraarbete. Kvällen var det dags igen för medlemsmöte med fotoklubben, som bland annat innehöll en del intressanta diskussioner om AI-bilder. Som väntat var det allmän oförståelse inför mitt val av bild till månadstävlingen med tema PÅSK – en samling rödblommande julstjärnor dekorerad med lite påskfjädrar. Vi skulle ju ha en bild tagen runt påsk – jag kan inte hjälpa att våra julstjärnor fått röda blad lagom till påsk!
Onsdagen hade jag bokad tid på Lasermottagningen i Malmö, och valde att ta det säkra före det osäkra, med tanke på befarad Eurovisionröra i stan. Körde in ett par timmar i förväg och tog mig en fika och skrivstund på Coffeehouse.
Torsdagen inleddes med full pott i bokförsäljning! En granne köpte alla Thiramaar-böckerna. Alltså även de sex novellerna.
Så var det ju det där med bank-ID som var ur funktion i närmare en timme under fredagen, vilket gav mig anledning att ifrågasätta hur bankerna tänker. Egentligen! När jag blev varse att bank-ID hade upphört att fungera, hade de inte hunnit gå ut med information. Så jag försökte ringa banken i tron att det var mitt ID som upphört fungera. Men för att ens få fram telefonnummer till bankens kundservice, behövs bank-ID. Hittade dock ett telenummer till bankens support … där jag behövde logga in med mitt bank-ID! Suck!
Andie Lindskog 