Med vyn av vår omgivande skog utanför fönstren, är det trivsamt att sitta i uterummet och göra korrekturarbete. Ja, alltså … jag minns hur omgivningen här ser ut, och det är väl tur, för idag såg man inte mycket av den. Är väldigt tacksam att jag varit förutseende nog att avboka ett besök i Lund idag. Föredrar helt klart att stanna hemma hela den här dagen. Och det går bra! Vi har att göra, och matförrådet räcker ett bra tag. Inte ens Mogwai ville gå ut. Han tog några trevande steg ut på altanen – som jag faktiskt hade skottat åt honom – men han vände snabbt och skuttade in igen.
Har faktiskt fått till ett ganska bra flyt på arbetet med Ashas sten de senaste dagarna. Så pass att jag hyser en svag förhoppning om att jag de närmaste dagarna ska kunna anse att råmanuset är klart! Efter dagens arbete återstår sex kapitel att skriva, där jag redan i förväg har spaltat upp händelseförloppet ganska tydligt. Sen är det förvisso inte därmed sagt att det verkligen räcker med sex kapitel. Men manuset ska ju gås igenom flera gånger till, efter detta. Så det lär ju växa en hel del. Med dagens skrivande har jag åtminstone fått med några nya karaktärer. Millo, en kaldinierhövding som är ungefär lika stor i omfång som han är hög. Även Cornizendos företrädare Ferdano, även om han bara nämns i berättelsen. Passar för övrigt alldeles extra bra att kunna spendera tiden med att skriva, nu när det är så förbannat kallt ute.
Det har varit mest grått utanför fönstret den här veckan, kanske som en sorglig påminnelse om läget i vår omvärld. Men man får försöka efter bästa förmåga att sätta färg på tillvaron, och sig själv.
Vi har kört vad vi kallar ”Mager vecka”, med yoghurt och flingor till frukost, chiaknäcke med keso och hemmagjord humus till eftermiddagsfika, och soppa av olika slag till middag – Varje dag! Allt för att helt enkelt försöka få ner vikten. En diet som känns alldeles perfekt, inte minst eftersom jag är bortskämd med en kärlek som gör gudomligt goda soppor. Idag avrundades dieten med nybakta ”tiominutersfrallor” till frukost, och en ljuvligt god laxsoppa till kvällsmat.
För övrigt har den här veckan handlat om fotoklubben med planering inför vårens möten inklusive årsmötet. Inte helt lätt att lyckas engagera medlemmarna.
Och ja, självklart har det mest av allt handlat om skrivande, och jag har äntligen lyckats komma en god bit på vägen med Ashas sten.
Nu känns det faktiskt lite som att skrivandet har lossnat lite. Har först och främst fyllt på och kompletterat tidslinjen för de kommande planerade kapitlen, faktiskt hela vägen fram till bokens slut. Den här kvällen har handlat ganska mycket om Belvida Bells tidsresa, och hur trollkarlen irriterat tar emot oväntat besök från grannlandet Irrydien. Och så har jag fått göra en del research både kring piptobak och whiskey. Det har blivit många skrivna ord idag, och det känns bra.
Sen januari 2023 har vi kunnat följa Bowiepodden (i mitt fall via Spotify) i 27 mycket intressanta avsnitt. Sebastian Borg har tillsammans med en rad sakkunniga Bowienördar som gäster gett oss lyssnare en ordentlig inblick i David Bowies imponerande skivkatalog. Det är väl klart att det blivit en del personliga åsikter, men det har serverats i en härlig mix med intressanta fakta kring varje enskilt album. Väldigt mycket som åtminstone jag inte ens haft en aning om.
För min egen del var Bowie som allra störst från The man who sold the world till Diamond Dogs. Alltså åren sent sextiotal till mitten av sjuttiotalet. Det lite märkliga är att den allra första låten jag hörde av Bowie, var Starman – men det var inte hans version. Den fanns med på Top of the Pops volym 25 från 1972, en skivserie som gavs ut av Hallmark records med coverversioner av diverse aktuella låtar. Det var den jag hörde först, och jag gillade den. Sen fick jag höra Bowies originalversion – sen var jag fast. The rise and fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars blev det första Bowie-albumet jag köpte. Än idag är den min absolut största favorit, även om övriga album från den här perioden också står högt i kurs.
Top of the pops-plattan spelade jag dock aldrig mer.
Hans musik har fortsatt följt med mig under alla åren, men kanske inte i samma omfattning. Bowiepodden har bidragit till att jag rentav har ”upptäckt” album som tidigare har gått mig lite förbi.
Ett stort tack till Sebastian Borg och alla ”gästtyckare” som gett oss övriga Bowie-nördar så mycket inblick i mästarens skivkatalog, och starkt bidragit till att han lever vidare under lång tid framåt.
Än finns möjlighet att lyssna på alla avsnitten – vilket är ett måste om man gillar / gillat David Bowies musik! Bowiepodden finns kort och gott där poddar finns.
(Intressant att kunna notera att till och med Top of the Pops-plattorna faktiskt finns på Spotify)
Denna åtminstone vädermässigt väldigt grå dag, var det åter dags för en tur till Malmö. Den femtiotredje i sitt slag, noga räknat. Vinterväglaget råder ju fortfarande, med snömodd och en del hårdpackad snö som blivit till is. Men detta var egentligen inte några större bekymmer. Var nästan värre med diset. Allt, precis allt var grått. Kunde dock dra nytta av mina gula glasögon, som faktiskt verkligen är användbara i sådant väder. Kvällen blev desto mer färgglad. Och de sista timmarna innan dagen ska avrundas, ägnas fortsatt i sällskap med dödsgudinnan, Cornizendo, Belvida Bell och kaldinierna Robia och Neibi.
Skrivandet fortskrider med Ashas sten. Dagens skrivande har handlat specifikt om trollkarlen Cornizendo och hans Belvida, och en argumentation mellan de båda om vem som ska resa i tid tillbaka till år 1308 (alltså i Thiramaars tidsräkning). Det har också handlat om astronomen Astor Stjärna som är verksam i den tvivelaktiga trollkarlsorden Den Röda Draken med Flammande Vingar … Under Sig. AI bistår mig när det gäller att försöka se hur det hela ser ut …i … hmm … verkligheten.
Kort och gott känner jag mig riktigt nöjd med uppbyggnaden av del 4 så här långt.
Försökte arbeta vidare med Ashas sten under kvällen. Det är onekligen en lite instabil bana. Jag har en ovanligt väl genomarbetad storyline, och har även redan i förväg lagt upp kapitlen med tydlig vägledning om vad vart och ett av kapitlen ska handla om. Ändå är det just nu lite stillestånd. Tankar som virvlar lite fram och tillbaka. Idéer som gärna vill komma på pränt. Men ändå, jag har lite svårt att riktigt få till det. Det blir en del förvisso rätt roliga dialoger, men jag får inte riktigt flyt i berättelsen. Är väl bara att jobba vidare, och hoppas på att det ska lossna ordentligt. Erfarenhetsmässigt vet jag att det kommer att göra det, i sinom tid.
Fjorton grader minus påstod termometern i morse. Ja, det känns! Vi har eldat för fullt i kaminen och försökt motverka allt för höga elkostnader. Vi tillbringar mesta tiden i arbetsrummet, och har av den anledningen inte någon belysning i övriga huset. Om det sen gör så värst stor skillnad på elräkningen är kanske inte helt säkert, då vi kör LED-ljus i hela huset. Men beträffande värmen får man försöka så gott det går att klä sig varmt. När vi sent om sidor går och lägger oss sveper vi in oss ordentligt i våra täcken, och läser en god bok därunder, tills sömnen påkallar uppmärksamhet. I början av den kommande veckan ska det åter bli några grader varmare. Men än är det långt kvar till de där ljuvliga kvällarna på altanen!
Fick arbetat lite med Ashas sten ikväll, även om det inte blev så jättemycket. Fick åtminstone klart kapitel om hur Cornizendo och Belvida söker fakta kring vad som egentligen hänt med den magiska stenen Klash ima, som ursprungligen tillhört dödsgudinnan Asha, men sen hundratals år tillbaka i tiden har försvunnit i kaldiniernas huvudstad Tishana. Jomen … romanen växer!
Och vid middagsbordet diskuterade vi vidare kring idéerna till bok nummer fem.
Andie Lindskog 