Om Tishana, på väg att ge upp, men till slut en hållbar lösning!

Har ägnat en stor del av den här kvällen med ett kapitel som utspelar sig i kaldiniernas huvudby Tishana. Ja, alltså … de säger inte huvudstad. Så stort är det inte, men det är ändå deras största … ort, by … ja, ni fattar. Det här blev dessutom bokens hittills längsta kapitel med sina dryga tio sidor. Men när jag sen skulle gå vidare i manuset, insåg jag flera brister i storyn. Viktiga detaljer som helt enkelt inte håller ihop! Vi resonerade hit och dit, och vilka lösningar vi än kom på, uppstod det brister på andra håll istället. Ett tag var jag faktiskt nästan på väg att ge upp. Men så – PANG! Nya idéer, och i andra änden i stället en ännu bättre upplösning på berättelsen än som var tänkt sen tidigare. Så jag kan gå vidare i texten med ny glöd.  Eller nåt!

Utsikt mot skogen

Med vyn av vår omgivande skog utanför fönstren, är det trivsamt att sitta i uterummet och göra korrekturarbete. Ja, alltså … jag minns hur omgivningen här ser ut, och det är väl tur, för idag såg man inte mycket av den. Är väldigt tacksam att jag varit förutseende nog att avboka ett besök i Lund idag. Föredrar helt klart att stanna hemma hela den här dagen. Och det går bra! Vi har att göra, och matförrådet räcker ett bra tag. Inte ens Mogwai ville gå ut. Han tog några trevande steg ut på altanen – som jag faktiskt hade skottat åt honom – men han vände snabbt och skuttade in igen.

Så … vi ses till våren, eller nåt!