Om min medverkan i boken Transvoices

Det växer…

Har ägnat söndagskvällen och även en bit av natten mot måndag åt korrekturarbetet av Dödsgudinnans sten. När jag var klar med råmanuset hade jag en liten känsla av att boken var lite väl tunn. I jämförelse med de tre tidigare utgivna böckerna i Thiramaar-serien, skulle den här boken vara ungefär hälften så tjock. Det är dock ingenting som direkt oroar mig, eftersom jag har flera kapitel som är fulla med ”stolpar” med vad som ska hända. Och det finns en hel del kvar att berätta. Det första jag gjorde när jag påbörjade korrekturarbetet var att plocka bort två kapitel på totalt mer än tusen ord. Efter dagens arbete har jag kommit upp till nästan samma totala antal ord som jag hade innan de kapitlen ströks! Så boken kommer helt säkert att växa till ungefär samma storlek som sina föregångare.

En härlig recension – Kalla mig Anna

Va fan?! Disney stjäl mina karaktärer ju!

Nu har det hänt igen! Huvudkaraktären i Disneys senaste film har man valt att döpa till Asha! Dödsgudinnan i min humoristiska fantasyvärld Thiramaar heter Asha – och hon har faktiskt varit levande, om uttrycket ursäktas, sen år 1994 då det första råmanuset till ”Gudarnas spira” blev färdigställt. Så jag var definitivt först! Eller i varje fall före Disney.

Det här är ju inte första gången Disney ”snor” mina karaktärers namn. I Star Wars-serien ”Andor” gjorde de samma sak! Andor är en av huvudkaraktärerna just i ”Gudarnas spira”.

Borde jag fila på en upphovsrättsstämning?!

Färgläggning med irriterande förhinder

Kunde alltså komma igång med att läsa mitt manus till Dödsgudinnans sten från början idag. Men det var ju inte helt problemfritt. Någonstans på vägen uppstod plötsligt problem med datorn, och allting tycktes ”fastna”! Blev tvungen att göra en tvångsomstart, vilket innebar att jag därefter tvingades kolla igenom samtliga filer och spara om efter gedigen kontroll och uppdatering av innehåll. Det är alltid lika frustrerande och irriterande när sådant händer. Med det gick också stor del av kvällens tänkta arbetstid till spillo.

Hur som helst – jag fick trots allt till några av de inledande kapitlen, och kan väl tycka att arbetet är på väg i alla fall.

Råmanus klart!

Ikväll äntligen fick jag skrivit klart de två sista kapitlen i Ashas sten – eller Dödsgudinnans sten  – som jag bestämt mig för att den ska heta. Det är nu det riktigt roliga arbetet börjar. Alltså när manuset ska gås igenom från början och förhoppningsvis förbättras ordentligt med bra gestaltning och det jag brukar kalla färgläggning. Sen när det är klart är det Snezanas tur, och efter det återstår det att se hur många turer vi behöver köra med manuset innan den är klar för utgivning.

Uppföljning om mina Facebook-sidor

Apropå mitt inlägg i går – Vaksam – om en person på Facebook som har delat min profilbild och min omslagsbild från min Facebook-sida ”Författare P Andie Lindskog” , vill jag bara informera nu att jag idag har bytt profilbild på den sidan.
Även den Facebook-sidan jag har som heter ”Andie Bild & Ord”, där bland annat alla inlägg från min hemsida (den här sidan) delas med automatik, har jag bytt profilbild på idag, och även omslagsbild.
Bara så att ni vet!

Vaksam!

Kanske försiktighet i överkant … vad vet jag!
I veckan har en person gillat några inlägg på min hemsida – tre olika apropå julen 2023 – och nu i veckan har samma person (som det ser ut) varit inne på min författarsida på Facebook och därifrån delat min profilbild och min omslagsbild till sin egen Facebook-sida, där han har 870 följare! Han följer 3,5 tusen andra! I en tid då jag i egenskap av admin för några olika FB-sidor har tvingats agera och blockera spammare vid flera tillfällen, kan jag inte undgå att bli misstänksam i det här läget. Kort och gott – vad är egentligen meningen med att dela min profilbild och min omslagsbild? Om det handlar om någon form av beundran för mig som författare, får jag klart känna mig tacksam. Men jag har ärligt talat lite svårt att riktigt tro på det, eftersom bilderna är delade helt utan kommentarer.

Nå, men kanske jag ska lägga nojan åt sidan och bara ödmjukt känna mig tacksam för att min författargärning uppskattas!
Om inte, får jag be alla att vara lite uppmärksamma, ifall det skulle dyka upp någon ny sida ”från mig” i egenskap av författare, eller nåt … det är i så fall inte jag!
Jag har min hemsida, min vanliga Facebook, samt FB-sidorna ”Författare Andie Lindskog”, ”Legender från Thiramaar” och ”Andie Bild & Ord”. Sidor som alla är välkomna att följa, men jag har inga planer på att skapa någon ny sådan sida.

Vinter!

Fick kämpa med både snöskyffel och borste, dels för att få infarten någorlunda fri från snö. Dels också för att få bort all snö på bilen! Vill också göra ett noggrant arbete, i synnerhet med bilen. Irriteras alltid över alla de lata egotrippade bilister som bara viftar bort snön från vindrutan med torkarna, och sen ligger det en eller två decimeter snö på taket! Att den snön sen kan frysa och så småningom fara av mot bakomvarande fordon och ställa till med både bristande sikt och i värsta fall skador, bryr dessa nötter sig inte om. Tyvärr är det sällsynt att de åker fast också! Om så skedde, hade körkortet hängt löst!

Dock – jag gillar inte vinter! Men om det nu absolut måste snöa, är det ju i alla fall positivt om det är vindstilla och solen skiner. Då kan det ju till och med vara lite vackert.

Om Tishana, på väg att ge upp, men till slut en hållbar lösning!

Har ägnat en stor del av den här kvällen med ett kapitel som utspelar sig i kaldiniernas huvudby Tishana. Ja, alltså … de säger inte huvudstad. Så stort är det inte, men det är ändå deras största … ort, by … ja, ni fattar. Det här blev dessutom bokens hittills längsta kapitel med sina dryga tio sidor. Men när jag sen skulle gå vidare i manuset, insåg jag flera brister i storyn. Viktiga detaljer som helt enkelt inte håller ihop! Vi resonerade hit och dit, och vilka lösningar vi än kom på, uppstod det brister på andra håll istället. Ett tag var jag faktiskt nästan på väg att ge upp. Men så – PANG! Nya idéer, och i andra änden i stället en ännu bättre upplösning på berättelsen än som var tänkt sen tidigare. Så jag kan gå vidare i texten med ny glöd.  Eller nåt!