Jag har officiellt varit pensionär nu i drygt tre och ett halvt år, men har fortfarande inte lyckats halka in i de där pensionärsrutinerna som annars tycks vara något slags självklarhet när man blir pensionär. Det där när ens dagliga rutiner handlar om att äta en lagom hälsosam frukost, kanske med dagens tidning och en extra kopp kaffe. Och på det den där sedvanliga morg0npromenaden. Den man kunde tagit om man fortfarande varit hundägare. Nu får man väl nöja sig med att jaga rullatorn några kvarter istället. Sen kanske en vända i pensionärsgrupperna på Facebook, för att trots allt upprätthålla ett slags image att man visst är up to date i sociala medier-världen. Kanske en vända till den lokala handeln för att inhandla något av livets nödtorft. Sen hög tid för en middagslur, så man orkar med eftermiddagskaffet med den där lilla glassbiten som blir lite extra guldkant. Och plötsigt är det hög tid för kvällsmat. Det får bli lite rester ur frysen, och det får gå snabbt, så man inte missar kvällskaffet framför tv-n. Tio är det ju dags att lägga sig, så man orkar upp nästa dag och väcka tuppen.
Suck! Jag är sååå långt ifrån detta! Visst kanske det finns vissa rutiner i min pensionärstillvaro, men ingenting som inte går att rucka på om det skulle behövas. Ja, jag brukar faktiskt vakna ganska tidigt. För det mesta. Men inga planer anpassas till mina rutiner! Det är rutinerna som anpassas till planerna! Inget omöjligt att frukost intas först vid middagstid. Vid de tillfällena blir ju eftermiddagsfikat nästan lite överflödigt, och heller inget som ser särskilt bra ut på vågen. Så det händer ganska ofta att vi står över, och nästa måltid blir istället kvällsmaten. Allt sker kort och gott utifrån hur våra planer ser ut för dagen. Och de ändras ofta. Några fasta låsta rutiner finns inte, och om så vore, skulle det ändå inte innebära några hinder för de dagliga planerna.
Andie Lindskog 