Idag blev jag klar med inlagan! Alltså – Kalla mig Anna är redo att gå till tryck! Fatta hur stort det är! Alltså – kanske man vid det här laget borde ha blivit lite van, och kanske mest lite lojt konstaterat … typ … jaha, så var alltså ännu ett manus klart att förvandlas till en bok. Har ju faktiskt varit där några gånger nu. Men ändå … det är alltid en speciell känsla när ens text som man under lång tid har kämpat med, våndats, funderat, diskuterat med kärleken, tvingats till plågsamma åtgärder typ kill your darlings, ägnat timmar åt research, eller bara skrivit så att tangentbordet nästan har blivit glödande, äntligen är att betrakta som färdigt. När man befinner sig i det där obönhörliga läget då man vet att när jag vaknar i morg0n är jag i ett vakuum. Det vakuum som uppstår när min fiktiva värld plötsligt är fullbordad och därmed samtidigt upphör att existera. Det är nu jag ska lära mig att leva, i det här fallet, utanför sjuttiotalets Malmö och samma tidsperiod Casablanca. Det är nu jag ska återvända till nutiden och försöka leva som om allt är som vanligt. Men det är också nu jag påpassligt släpper Anna loss, och själv beger mig in i Thiramaar, och hänger mig åt den humoristiska fantasyvärlden istället.
Andie Lindskog 