Sen snart två månader tillbaka har vi kunnat handla juldekorationer på Dollarstore, tillsammans med en uppsjö Halloween-dekorationer! Det är väl snart en månad sen livsmedelshandeln började sälja julmust och vörtbröd. Och så då den där obligatoriska uppmaningen att ställa upp och mangrant kräva att vi vill ha kvar Kalle Ankas traditionella julafton! Och snart kommer självklart också kravet på att vi även fortsättningsvis ska få fira vår kära italienska Lucia! För vi är väl Svärjevänner?!
Ägnade denna första söndagskväll på fel sida om sommartiden åt genomgång av Kalla mig Anna. Förhoppningsvis också sista genomgången innan det roliga arbetet med att skapa inlaga och förbereda för tryck börjar. Lustigt hur den här romanen allt mer vuxit och kommit att få stor personlig betydelse. Men så är den ju en blandning av fiction och verklighet. Min verklighet. Parallellt med korrekturarbetet nu, försöker jag samtidigt tänka igenom vilka detaljer i berättelsen som jag vill poängtera lite extra. Har en tanke om att i slutet av boken lägga in en text som berättar lite om bakgrunden till den här berättelsen, men även lite fakta om de platser i Malmö som beskrivs i berättelsen och som faktiskt har funnits, eller finns, i verkligheten. Eller som de olika maträtterna som beskrivs från olika trivsamma stunder för romanens huvudkaraktärer, vilka är hämtade ur min egen erfarenhet. Tonfiskris, tonfisksallad eller kinagryta. ”Specialiteter” som följt med i livet och utvecklats efter hand. Det är ju så, att även om långt ifrån allt är sanningsenligt, så bygger ändå bokens huvudkaraktär till stor del på min egen person. Därmed är jag ständigt berörd av berättelsen.
Andie Lindskog 