Efter gårdagens goda försäljning hade vi kanske en liten förhoppning om bra resultat även idag. Väderprognosen inför söndagen har väl inte sett så lysande ut. Fram till i fredags såg det ut att bli regn mer eller mindre hela dagen. Men det stannade faktiskt vid att det hade regnat under natten. Och även blåst. Så det första vi fick göra när vi kom till Häxans hus, var att så gott det gick rätta upp tältet, som hade blåst omkull, med en knäckt skarv som följd. Klen konstruktion förvisso. Eftersom vi inte med säkerhet kunde veta hur vädret skulle bli under resten av dagen, var det ju ändå viktigt att få tak över huvudet – och fram för allt över böckerna. Vet inte om det var en följd av tidigare dåliga väderprognoser eller vad, men besökarantalet idag var lägre. Fram för allt försäljningen var betydligt sämre än igår. Men å andra sidan är det alltid inspirerande och intressant att delta i sådana här evenemang, där man får chansen att tala för våra böcker och vårt arbete, och träffa en mängd olika trevliga människor.
Idag var vi på Sommarmarknad vid Häxans hus i Henset utanför Hörby. Med syftet att sälja lite böcker. Det gjorde vi inte! Vi sålde mycket böcker. Har inte riktigt haft tid att summera, men frågan är om inte detta var vår bästa försäljning hittills. Så pass att jag faktiskt fick gå och hämta fler böcker ur den reservlåda jag lite optimistiskt gärna har med i bilen, men som vi fram till nu inte har behövt använda oss av.
Nu är vi hemma och ska ladda med fler böcker, och i morgon är det dag Två! Återstår att se hur försäljningen går då. De senaste dagarna har väderprognosen visat på ostadigt och regnigt väder under söndagen. Men enligt den senaste prognosen har det ändrats en del. Regnet kommer under natten till söndagen, och ser ut att vara förbi framåt morgonen. På det ska det var en del byvindar under natten. Men i övrigt ser det ut som att det ska vara hyfsat väder under dagen. Vi får väl bara hoppas att tältet står kvar när vi kommer dit på söndagsmorgonen!
Det var en del grå moln som syntes på himlen innan det blev mörkt. Därefter hade vi inte någon riktigt klar bild av molnigheten. Men temperaturen var ganska behaglig, och inget regn märktes, så det blev en kväll på altanen. Med fortsatt arbete med Kalla mig Anna. Den här berättelsen har onekligen växt inom mig. Ursprunget var egentligen en tidig variant av det som skulle bli mina memoarer. Memoarerna tog en annan och allt igenom sanningsenlig väg, medan den här berättelsen stannade kvar i tankarna kring hur saker och ting hade kunnat bli. Om än kanske lite tillspetsat, vilket å andra sidan ger kvalitén av en bra fiktiv berättelse med anknytning till verkligheten. Det jag främst gillar med den här berättelsen är kopplingarna till mitt Malmö på sjuttiotalet, men också att jag faktiskt genom skrivandet fått möjligheten att även blanda in både engelska, franska och till och med en och annan italiensk fras. Därutöver att jag också kunnat bedriva ett ganska omfattande researcharbete. Kanske mer omfattande än något annat skrivande tidigare medgett. Kanske ganska självklart om man förflyttar sin karaktär till Casablanca under sjuttiotalet, tvingar det naturligtvis också fram sökande av fakta jag aldrig tidigare haft behov av. Det är ju självklart viktigt att bevara trovärdigheten.
Situationen med Mims närvaro är ganska märklig. Mogwai accepterar för det mesta att han kommer hit och får mat. Vi serverar mat och ibland laktosfri mjölk längst ut på altanen, ofta medan Mogwai ligger och vilar i någon av stolarna. Ibland lyfter han lite slött på huvudet och tittar, men återgår ganska snart till att bara koppa av. Vid flera tillfällen har vi både hört och sett Mims jaga bort inkräktande katter, och Mogwai lägger sig aldrig i det. Det kan någon gång inträffa att Mogwai ändå kör iväg honom, lite så där halvhjärtat. Han kan till och med gå rakt förbi honom, nästan som om han inte ens existerade.
Det hela känns ganska märkligt, men samtidigt är det bra. Vi slipper riskera fler dyra veterinärkostnader för Mogwai efter slagsmål med grannskapets katter. Samtidigt kan vi ändå stilla vårt samvete en aning genom att vi faktiskt hjälper den här katten. Det kan med hänsyn till Mogwai aldrig bli aktuellt att Mims får komma in, och å andra sidan är han alldeles för skygg och försiktig för att det ens skulle kunna ske.
Åter en sån där dag då man behöver stiga upp allt för tidigt. Var i Lund under morgonen och fick för en stund stå ut med en främmande människas fingrar i min mun. Resultat … enligt tandläkaren ”Andie #2”.
På eftermiddagen blev det en tur till Ystad dit Snezana hade ett kort ärende. Passade på att inta lunch där, lite anpassat till vad som gjorts i Lund under morgontimmarna. Alltså lättuggad mat.
Det som sedan varit tänkt som en liten stadspromenad, blev delvis på grund av vädret mest en shoppingrunda. Men det är ju roligt det också. Och numer är det ju faktiskt inspirerande att köpa kläder. Kvällen kunde, precis som igår, tillbringas på altanen med fortsatt skrivande och research, med nya djupdykningar i sjuttiotalets Casablanca.
I helgen har vi varit en tur till Fristad och gratulerat barnbarnet som fyllt ”fjortis”. Trots den senaste tidens tråkiga väderläge, var det faktiskt möjligt att sitta ute idag, och det serverades hemmagjord pizza bakad på grillsten, så nära stenugnsbak man kan komma. Så gott! På det en hembakad tårta, åstadkommen av födelsedagsbarnet själv, och den var något av det godaste i tårtväg jag någonsin smakat! En självklart blivande konditor.
Sen slutet av april i år har jag med stort intresse följt Bowie-podden, ledd av Sebastian Borg. En musikpodd skapad i Malmö där man går igenom varje utgivet album av David Bowie.
För mig som inbiten musiknörd är det nästan en självklarhet att följa detta. Trots att jag egentligen i ärlighetens namn inte följt Bowies musik så där slaviskt som en sann idoldyrkare. Jag hade min Bowie-period på sjuttiotalet, då en hel vägg i mitt livs första lägenhet var tapetserad med bilder av Bowie! Mina närmaste vänner kallade mig Båvi – eller nåt och vi sminkade oss med blixtar och medaljonger i ansiktet varje lördag när det var fest. Men någonstans runt albumet David Live från 1974 började det ebba ut. Jag fortsatte köpa hans album, men när Lodger kom 1979 tappade jag det. Efter den har jag förvisso, till viss del, fortsatt följa hans musik, men långt ifrån allt. Och nu när jag lyssnar på Sebastian Borgs podd inser jag att det faktiskt är väldigt mycket jag missat.
Jag tycker fortfarande att David Bowies absoluta storhet låg under tidigt sjuttiotal. För mig är Ziggy stardust, Hunky Dory, Aladdin Sane, Diamond dogs, Space Oddity och The man who sold the world några av de i särklass bästa album som någonsin getts ut. Och tveklöst åtminstone Bowies bästa. För mig personligen har just de albumen betytt så oerhört mycket, och jag kan texterna till de allra flesta låtarna från dessa albumen utantill. Till och med den nio minuter långa Cygnet Committee från Space Oddity.
Men – Bowie-podden har fört med sig flera intressanta detaljer. För det första har vi fått ta del av flera intressanta fakta kring de hittills femton avverkade albumen som åtminstone för mig varit okända. Dels har podden fått mig att uppmärksamma och faktiskt upptäcka även senare spår av mästaren jag inte ens hört tidigare, och som jag verkligen gillar. Och jag kommer absolut att fortsätta följa den här podden till sista avsnittet. Förutom av tydligt intresse, så också av något slags märklig känsla av att jag nästan är skyldig Bowie detta, efter allt vad hans tidiga musik betytt för mig.
I går kväll var jag helt övertygad om att en rejäl förkylning stod och knackade på dörren. Öm i hela kroppen, tjock i huvudet (mer än vanligt), trött och fullkomligt håglös. Sköljde ner en vitamindos och gick och la mig tidigt. Låg och läste – The girl from Casablanca – och redan där kände jag hur jag långsamt började må lite bättre. Sov gott i stort sett hela natten sedan, fullt med bisarra drömmar, och sedan vaken runt halv sju på morgonen, fullt frisk! Denna nya dag frisk och kry bjöd på en något hektisk eftermiddag. Dags för en ny tid hos Elisabetkliniken. Alltså till Malmö igen. På vägen hem ett snabbt ärende på Wästchark och därefter raka vägen till Sjöbo för att hämta ut ett antal leveranser – te till företaget hos Budbee på Supermarket, filter till avfuktningsfläkten hos My Way och cevapcici-krydda hos Instabox på Kvantum. Ett kort snack med vaccinbussen, en tur till bolaget. Sen hem! Efter middagen blev det en runda bland taggiga buskar i området med bärspannen i handen. Resten av kvällen enbart avkoppling med skrivande.
Mitt skrivande idag kom inte särskilt långt! Men det är faktiskt inte negativt. Jag skrev ett par rader, och hade sedan några detaljer jag behövde kolla upp. Sökte på nätet, som vanligt. Bland annat försöker jag få klarhet i en del lokaliteter, där gatunamnen under åren min roman utspelar sig var franska, men idag är utbytta mot mer arabiskt klingande namn. Jag har en karta från tidigt femtiotal att jämföra med dagens Google Maps. Jag har köpt en e-bok skriven på engelska, som innehåller en hel del intressanta och användbara fakta. Men idag blev det dessutom maximal utdelning! Hittade en sida på nätet med flera tidningsintervjuer med en av de personer som har funnits i verkligheten och som jag ska ha med i min berättelse, vilka dessutom är skrivna under sjuttiotalet – bara något år före den tid min roman utspelar sig! Snacka om guldgruva!
Research at it’s best skrev jag för några dagar sen! Jag var inte ens i närheten då …
Dessutom håller min roman på att utvecklas till något långt mer spännande än jag själv ens hade begripit när jag påbörjade den. Och aldrig hade jag väl i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att jag en dag skulle skriva en roman som innehöll franska!
Det är utlovat busigt väder i morgon kväll, med mellan 50 och 100 mm regn! Hur väl den prognosen stämmer vet vi antagligen senare i morgon. Men vi passar i varje fall på att njuta så länge det går, med ännu en kväll på altanen. Med smarrig hemmagjord räkmacka som kvällsmat. På det en D Carnegie Porter, som jag faktiskt inte har druckit sen tiden i Slottstaden på sjuttiotalet. Den kunde man köpa billigt i den lokala livsmedelsbutiken på Skvadronsgatan, på den tiden när det fanns mellanöl i vanliga affärer. Fast kvällens version var som starköl. Tack Lars för den nostalgitrippen! Nu återvänder jag till Anna och Casablanca för resten av kvällen.