Vi firar alltså en diktator …

Idag är det alltså Sveriges nationaldag. Att det är just detta datum är för att Gustav Vasa valdes till kung just den sjätte juni, för femhundra år sedan. Jag har ingenting emot att vi firar vårt land, tvärtom. Det finns väldigt många skäl att fira vårt Sverige, även om det finns vissa politiska avskräden som gör sitt bästa för att förstöra landet.
Men vi kunde ju faktiskt valt ett annat datum. Det finns inte särskilt mycket av betydelse för vanligt folk förknippat med Vasa. I synnerhet inte för oss Skåningar. Eller något av de andra numera svenska landskapen som under Vasas tid var dansk mark! Bättre då att till exempel förlägga firandet till den 14 augusti, eftersom det var det datum år 1814 som markerade den sista dagen Sverige varit i krig, när vapenvilan mellan Norge och Sverige undertecknades. Vi skåningar borde ha fått nog av att hylla gamla feta svenska kungar, eftersom vi har tvingats stå ut med åbäket till häst på Stortorget i Malmö sen 28 juni 1896.

På ”nya” stigar

Tog en ny cykeltur i morse, och trampade inledningsvis mot Sövde, där jag sedan svängde in på Sövdemöllevägen som jag följde en bit. Därefter in på en liten oansenlig stig längs en hage det brukar gå får i. Trampade vidare på den och kom så småningom in i skogen igen, och kunde där följa Klingavälsån, fram till en enkel träbro som jag följde. Följde sedan stigen som så småningom ledde fram till Klingavälsgården, där vi hade vår bokfika för några veckor sedan. Därifrån vidare längs vägarna i vårt område och hem. Det blev en tur på totalt 6,9 km, som delvis gick långsamt på stigar som är knöliga av rötter som växer kors och tvärs. Men det är säkert nyttig träning, liksom all övrig cykling. Det fina med detta är ju att jag hela tiden upptäcker stigar och vägar jag inte varit på tidigare.