Lite vin, julsaga och kanske lite resfeber

Nu är det fredag, så vi kan ta ett glas vin eller två. Det kan ju jag i och för sig göra vilken dag som helst, som saker och ting är nu. Men det vill jag inte! Inga sådana vanor här tack! Och tankeverksamheten är till stor del koncentrerad på att forma årets julsaga samtidigt som vi ska få ihop vår packning på ett bra sätt. Bra om vi kan hålla under 8 kg var! Och så var det tumträningen varannan timme också, som på sikt säkert gör nytta.
Och denna dag som inleddes med god frukost på Smaksak, och som fört med sig ett tecknat avtal om fiber i huset, avrundas med ett litet stänk av resfeber. Precis som det bör vara.

fil-2016-10-27-16-31-46

Ännu lite lättare

Fick tagit andra gipset idag.
Kunde därmed äntligen tvätta högerhanden ordentligt och även smörja. Nu har jag enbart en, typ, ”handstrumpa” under ett tumortos. Nu handlar det om övningar varannan timme sju till åtta gånger om dan för att träna upp leder och muskler och förhoppningsvis få till en normal funktion i tummen.
Men det var verkligen en lättnad att få bort gipset. Nu återstår förvisso en lång väg tillbaka, och det gör fortfarande väldigt ont och det är inte mycket jag kan göra med tummen.
Sen återstår det att se om jag får tillbaka full funktion på tummen. Det är ju långt ifrån säkert.

fil-2016-10-27-16-30-24

Lika bra att gå upp

Åter igen är jag uppe och försöker få liv i tuppen…
Vaknade redan halv fem, och började nästan direkt tänka hemsidesdesign. Har ytterligare en hemsida att fixa och nu låg jag och funderade över hur den skulle utformas.
Har ju nyligen byggt om och uppdaterat både min egen hemsida och fotoklubbens.
http://perabl.se/index.htm
http://sjobofotoklubb.se/
Lika bra att stiga upp och sätta igång.
Tummarna bidrar också till vissa svårigheter att fortsätta sova. Har fortfarande ganska ont i den opererade tummen, och nu ser jag väldigt mycket fram emot att få tagit bort gipset.
v5lkxenuabr

Mindre och lite lättare

Fick tagit stygnen idag, och lagt nytt gips. Lite mindre och inte lika klumpigt, så nu ska jag väl kunna få på mig lite tröjor och jackor också. Behövs ju nu när hösten kommit på allvar.
Men… någon bilkörning är det inte att tänka på ännu på ett tag. Lite konstig känsla egentligen. Har nyligen kunnat konstatera att jag haft körkort i 38 år, men har aldrig varit borta från bilkörning mer än kanske som mest två dagar. Sist jag körde bil var den 27 september, dagen innan operationen! Men å andra sidan är min kärlek en duktig bilförare, så det fungerar ändå.

Och åter igen… en eloge till personalen på Handkirurgen på Skånes Universitetssjukhus i Malmö. Så duktiga och så trevliga!

Se framåt

omslag-semester-2016Närmast ser jag fram emot tisdag den kommande veckan då stygnen ska tas. Ska bli skönt att få av bandage och stödskenan, även om det ska sättas på nytt. Känns som att det lite skaver mot tumleden, och det gör rejält ont fortfarande. Sen kan jag konstatera att vänster tumme knappast blivit bättre av vila! Det gör mer och mer ont, så det råder knappast något tvivel om att även den måste opereras.
Ska även försöka välja ut bilder till fotoklubbens Årstävling 2016 – kategorier Färg, Svart-Vitt och Valfritt.
Och så blir det lite förberedande planering för kommande händelser.

Summering och framtiden

Hemkommen efter tumbasoperationen kan jag summera lite det som hänt.
Jag åkte in kvällen före operationen för att helt enkelt få en någorlunda lugn morgon timmarna före operationen.
Möttes vid entrén av två sköterskor som hette Lena och Lena (!) som visade var jag skulle ”bo”. Första att göra var att dra på sjukhuskläder med bland annat kalsonger modell militärtält!
Ägnade de senare kvällstimmarna åt att kolla film på min medhavda surfplatta.
Nattsömnen blev inte den allra bästa. Min 67-årige rumskompis hade opererats under dagen, och nersövningen hade gjort honom orolig i magen, så han kräktes ett flertal gånger under natten. Han hade också problem med att tömma blåsan, och gick på toa vid åtskilliga tillfällen. Och så pratade han hela tiden för sig själv, typ ”Fan… får gå och pissa igen”.
Störigt, men jag tyckte ändå synd om honom. Han hade det ganska besvärligt.
Min egen operation då… tja, runt 8.30 bar det iväg i rullstol till narkosavdelningen. Förundras över den känslan när ens egna kroppsdelar sakta försvinner bort tills man till slut knappt ens är medveten om att den finns. Reagerade när jag plötsligt där jag låg bland diverse dukar och skydd såg en hand, och tänkte -jösses, vilken stor hand den sköterskan har- tills jag insåg att det var min egen.
Själva operationen förflöt ganska bra. Man känner då och då att någon pillar på ens hand, men det är också allt. Men när läkaren påbörjade arbetet med att avlägsna den benbit som orsakat problemen, upplevde jag emellanåt en ganska obehaglig känsla. När han fick ta i gjorde det förvisso inte ont, men däremot kände och även hörde jag hur det knäppte till i skelettet vid min axel!
Lite ruggig känsla.
Men under hela operationen, som varade i knappt en timme, pratade jag  bilder, skrivande och skola med narkossköterskan. Så tiden gick ganska fort.
Sen var det tillbaka till avdelningen, och äntligen frukost. Fick mackor med ost, skinka, tomater och gurka och sällan har det varit så gott som nu! Sen bara kopplade jag av liggande i sängen och lyssnade på min egen spellista på Spotify, som jag kallar Stillhet. Ren njutning!
Först framåt kvällen började bedövningen släppa, och det började göra ont. Fick olika dosering med medicin, som dock inte hjälpte särskilt mycket. Men till slut fick jag något med morfin, och då gjorde det mindre ont.
Satt på kvällen och pratade en stund med rumskompisen, tills medicinen började göra huvudet tungt. Lite filmtittande och sen kunde jag sova. Lite mindre oroligt än kvällen innan.
Väl hemma inleds en tid med närmare två månader då jag måste försöka klara det mesta med en hand. Det funkar men man får försöka vara lite kreativ och komma på lösningar när man inte längre kan göra saker som man brukar.
Dock – att skriva på datorn fungerar i st0rt sett utan problem, även om det kanske går lite långsammare än vanligt. Och hanterandet av datormusen har jag, åtminstone tills vidare, lagt över till vänsterhanden.
Det blir lite intressanta utmaningar, och man får väl vänja sig vid att saker och ting tar lite längre tid att klara. Men jag har ju å andra sidan ganska gott om tid!

Slutligen måste jag tillägga att jag vill ge en stor eloge till alla sjuksköterskor, undersköterskor och läkare på handkirurgen på Malmö Universitetssjukhus! Finns absolut ingenting att klaga på! Professionella, vänliga och trevliga och verkligt måna om att ta hand om oss patienter på bästa tänkbara vis!
img_6092

Snart på väg hem!

Sitter i dagrummet på handkirurgen och väntar på min kärlek och att äntligen få komma hem. Blir en del att stå i nu. Ska hämta bilder från framkallning och sedan gäller montering av bilder. På lördag inleds vår utställning.
Samtidigt gäller det att verkligen vänja sig vid att vara en enarmad bandit och verkligen INTE använda den handen.
För tillfället gör det förbannat ont, men det är väl samtidigt ganska naturligt. Man har ju avlägsnat en bit ben i tumbasen!