Operation (Skrivlucka 8)

Deltar i en skrivarutmaning på FB som pågår fram till jul.
(Trötta fötter som längtar efter ett fotbad, ett nyfött barns gripreflexer, värme som långsamt sprider sig i hela magen… Idag ska kroppen tala! Välj fritt var du vill zooma in och skriv minst tre meningar)

Nålen sticks in i armvecket. Känns ungefär som ett nålstick brukar kännas. Det sticker till. Sköterskan har en dialog med sin kollega, och jag förstår egentligen bara att det handlar om olika doser.
Successivt försvinner min arm bort, och den märkliga känslan infinner sig när hjärnan säger lyft armen, utan att någonting händer.
Sköterskan torkar och rättar till skyddsdukar, och jag reagerar över hur stora händer hon faktiskt har.
Men så inser jag att det där är min hand.
Tydligaste bekräftelsen på att bedövningen är fullständig, och jag är redo för operation.

tumme

Elana möter Ogda (Skrivlucka 7)

Deltar i en skrivarutmaning på FB som pågår fram till jul.
(Idag ska du skriva om vatten i någon form. I din text ska det förekomma två frågetecken. Minst tre meningar)

”Det där är typiska månvarvssmärtor. Jag har en egen liten örtblandning här som dämpar smärtan. Jag kallar den Ogdas månljus.” sa hon medan hon mätte upp av ett pulver i en liten skinnpåse.
”Det här ska du ta blandat i lite varmt vatten.” Hon gjorde ett uppehåll och höll upp ett varnande pekfinger. ”Men bara när du känner av smärtan. Det här är en stark blandning, och man kan lätt bli beroende av den.”
Hon såg intensivt på Elana.
”Du får absolut inte ta det tillsammans med vin! Bara en nypa blandat i en mugg vin är tillräckligt för att göra din värld full av overkliga väsen.”
Hon höll påsen framför Elanas ansikte och såg på henne med en bestämd blick.
”Den här måste du alltid bära på dig. Det gör alla flickor. Annars är den verkningslös. Sen är det bra att den finns lätt till hands när du behöver den. Och inte minst… den fungerar bäst kroppstempererad.”
Medicinkvinnan blandade några nypor av pulvret i en mugg vatten och det ångade svagt från den när hon räckte den till Elana.
”Drick det här.” manade hon.
”Räcker det?”
”Absolut! En nypa för mycket kan ta livet av en hel armé.”
Elana tog emot muggen med en misstrogen min. Försiktigt drog hon in ett andetag som gav hennes luktsinne en mindre chock. Motvilligt drack hon innehållet.
”Töm allt!” manade Ogda.
Med darrande händer lämnade Elana tillbaka den tömda muggen. Vätskan var verkligen stark. För några ögonblick var hon oförmögen att tala, och hon såg märkliga stjärnljus flimra för ögonen.
”Men… kan jag inte bli fri från det här?” frågade hon när hon återfått talförmågan.
”Jo… visst kan du det. Under sådär ett års tid kan du slippa det.”
”Jaha! Hur?” undrade Elana optimistiskt.
”Du får bli med barn, lilla vän.” log Ogda och klappade henne moderligt på kinden.

leaving-the-castle

Foten i tårtan – (Skrivlucka 3)

Deltar i en skrivarutmaning på FB som pågår fram till jul.
(Temat idag är en födelsedagsfest. Skriv utifrån jubilarens perspektiv. Minst tre meningar.)

En veckas semester avverkad med strålande solsken och värme. Fortfarande på min födelsedag höll det fina vädret i sig. Det var ovanligt. Sen det året mina föräldrar slutade åka på utlandssemester och faktiskt valde att komma på min födelsedag, brukade vädret inte vara på min sida. Eftersom mor inte klarade mina katter, var jag beroende av fint väder så vi kunde sitta ute vid trädgårdsmöblerna i trä.
Det var en ljummen skön kväll och koltrasten satt i päronträdet och underhöll oss medan vi njöt av födelsedagskaffet. Den hembakta tårtan stod prydligt mitt på bordet under den skyddande kupan. En härlig gräddtårta garnerad med färska jordgubbar.
Vår get Jane som var vårt billiga alternativ till gräsklippare strosade omkring längst ner i trädgården med sin lilla killing Zara och bidrog på ett trivsamt sätt till den lantliga idyllen.
Det fylldes på kaffe och kupan till tårtan lyftes av.
Gästerna betraktade roat lilla Zara som lekfullt börjat rusa rundor i trädgården i allt större cirklar bort från sin mor. Alla som sett en getkilling skutta omkring på till synes stela ben vet hur smidigt de rör sig upp över stenblock och stubbar.
Zara tog en lite vidare sväng runt möblerna där vi satt, tog ett skutt upp på träsoffans yttersta kant och studsade vidare runt på gräsmattan. Sen ett nytt varv, och ett nytt skutt. Men den här gången fortsatte hon från soffan rakt upp på bordet och gjorde nästa avstamp rakt i den nyss blottade tårtan innan hon for vidare tillbaka bort till sin mor.
Den födelsefesten kommer jag nog aldrig att glömma.

1987-145