En magisk gåva (Skrivlucka 24)

(Tänk dig att du har en magisk gåva, som du kan ge till dig själv, till världen, till dina nära. Vad vill du ge? Skriv!)

Om jag besatt magiska krafter finns det egentligen mycket i världen jag skulle ändra på. Det kan lätt bli lite klyschigt men jag skulle svinga min trollstav så att magins guldflimrande lätta pulver flödade ut över hela jordklotet och gjorde slut på allt hat, all osämja, alla orättvisor.

(Det känns lite klyschigt, och samtidigt är ju denna dag en sån där dag då man kanske inte direkt har tid att skriva – så det får bli som det blir)

lookout-for-santa

Förväntan…!? (Skrivlucka 23)

(Dagen före dagen… Temat är FÖRVÄNTAN! Hur känns förväntan i kroppen? Har förväntan ett ljud, en färg, en doft? Hänger förväntan och väntan samman?)

Granen står i vardagsrummet. Det är mörkt och dunkelt. Den är visserligen placerad i sin fot och den har fått vatten också. Men ingen har hunnit klä den ännu. Men den doftar gott. Eller ja, åtminstone om man går nära den, kan man känna doften av… kåda? Granbarr?      Men oavsett vilket tvingas den doften snart undan av alla dofter från köket. Lukten av leverkorvskokningen känns lite kväljande och det är faktiskt lite svårt att föreställa sig att det kan smaka bra trots allt när det är färdigt.
Lite senare kommer nya lukter från köket. Det luktar… hmm… vidbrända köttbullar!
Strax därpå det nästan förväntade tjutet från larmet, och den mekaniska rösten som upprepat gastar.
”Varning! Brand!”
Ett gallskrik hörs, åtföljt av en ramsa med fula ord.
”Helvetes förbannade knäck…!”
Sen kommer far springande med brandsläckaren. Upprörda röster.
Nu luktar det verkligen inte gott.
Och utanför fönstret gick tomten just förbi. Jaha, så var det med den förväntan.

santa-passing-by

Orden som förändrade allt (Skrivlucka 22)

(Rubriken är; ”Orden som förändrade allt. Inspireras av den och använd dig också av en miljö / plats från bilderna. Varm jord som silar genom fingrarna, doften av tändvätska, bäckens dån)

De hade vandrat länge. Över nyplöjda åkrar och över blommande ängar. Längs upptrampade djurstigar i täta skogar medan vinden susat i trädtopparna. Till slut hade de slått läger för natten invid en porlande bäck. Elden knastrade trivsamt medan Bullens korv stuckna på pinnar grillades lätt.
Det var en stillsam och fin kväll trots allt. Det var ju ändå bra att man kunde fira semester på detta viset, när ekonomin knappast tillät några större utsvävningar.

Plötsligt bröts kvällens stillhet av mobilen.
”Hallå?”
Det var väldigt dålig täckning, och det var svårt att riktigt uppfatta vad den uppringande sa.
”Ursäkta… det hörs dåligt… kan du ta det igen…?”
”Det här är Svenska spel. Jag vill gratulera till de nio miljonerna…!”

Kär lek (Skrivlucka 21)

(Lek! Vad är att leka för dig? Leka som ett sätt att bygga en värld tillsammans, turas om, följa efter, visa vägen? Hur du lekte som liten eller hur du leker idag. Låt orden leka!)

Skulle man inte kunna kalla det vi gör – min kärlek och jag – tillsammans när vi skriver, som lek? Vi skapar platser, kanske en stadsbild eller en lantlig idyll. Vi svävar ständigt mellan fantasi och verklighet. Skapar människor och andra levande väsen, och tillsammans bestämmer vi vad de ska göra eller uppleva eller vad som ska hända dem. Vi leker med könsgränserna, gör det omöjliga möjligt. Vi gör det tillsammans och det är då vårt skapande fungerar som bäst. Det blir en lek som är precis som det är mellan oss – kär lek!

our-love-holding-us-up

Hoppet (Skrivlucka 20)

(Jag tog ett djupt andetag och… Skriv en fortsättning utifrån denna startmening.)

Jag tog ett djupt andetag och klev ut genom fönstret. Jag föll i accelererande hastighet, våning för våning. Femtiosju våningar är högt. Vid våning tre… poff! Vaknade, badande i svett.

torso-and-thunder

Den gamla tröskan (Skrivlucka 19)

(Skriv med inspiration av denna bild!)

”Vaddå fungerar inte!?” utbrast farfar irriterat.
Jonas suckade.
”Den har väl inte fungerat på hundra år minst.”
Farfar såg bistert på sitt barnbarn.
”Hör nu här min unge man!” sa han argt. ”Nog för att jag är gammal, men senil är jag inte. Inte än.”
Jonas drog fram en stol och satte sig vid köksbordet mitt emot farfar.
”Farfar!” sa han. ”Den tröskan har inte varit använd på säkert hundra år minst. Den är historia!”
”Du ska inte överdriva. Ja, det är några år sen jag använde den senast, men jag är helt säker på att den fortfarande fungerar.”
”Den gör ju inte det.” vidhöll Jonas.
Farfar muttrade irriterat för sig själv, något knappt hörbart om lata ungdomar.
Jonas suckade tungt.
”Alltså… den är ju helt slut. Dessutom har du ju inga hästar längre heller!”
Farfar såg på honom.
”Hästar!?” upprepade han.
”Ja, hästar.” sa Jonas. ”Du behöver väl… minst två hästar för att dra den maskinen.”
”Vad pratar du om?” undrade farfar.
Jonas såg uppgivet på honom.
”Skördetröskan!”
”Men va fan ska du med hästar till?”
”Dra maskinen.”
”Diesel fungerar nog bättre.”
”Diesel!?Den är ju fastvuxen i marken.”
Plötsligt började farfar skratta.
”Snackar du…höhö… om den där gamla tröskan som står nere vid stengärdet?” sa han medan han bubblade av skratt.
Jonas nickade.
”Min John Deere står inne i maskinhallen, pojk.” sa farfar spydigt. ”Tro mig, den behöver inga hästar.”

15540756_10150754940434957_8702889511943237569_o(Bilden från Skrivsprånget – Det var denna bild vi skulle hämta inspiration ifrån)

Doften av nattviol (Skrivlucka 18)

(Låt en smak eller / och en doftupplevelse bli en ingång till ett minne. Sant eller påhittat.)

Muntert nynnande vek han in genom den stora portöppningen till varuhuset, för att i nästa ögonblick kollidera med en kund som just var på väg ut. Instinktivt slog han ut armarna och grep tag i personen, som annars skulle fallit handlöst.
Han såg rakt in i ett par mörkblå kattaktigt lätt sneda ögon med täta långa ögonfransar som fulländade bilden. Det stod en frisk fläkt av nattviol omkring henne. Hela hans inre genomfors av en innerlig önskan om att för evigt låsa detta ögonblick. Röster inom honom tycktes skrika maningar till honom att verkligen hålla fast den här gången.
Bara en gång tidigare hade han sett en så vacker kvinna som denna som just detta korta ögonblick fanns i hans armar. Bara en gång tidigare i sitt liv hade hans luktsinne uppfattat denna ljuva doft av nattviol.  Det var för bara någon dag sedan i Camyrlin, då han första gången av en ren slump råkat springa på samma kvinna.
Åter igen tvingades han följa förståndets tydliga men tråkiga röst. Han släppte varligt greppet kring henne.

(Denna text är saxad ur min fantasyroman ”Eilaths spel”)

elana-insp

 

Klädd i blått (Skrivlucka 17)

(Favoritkepsen, mormors brudklänning, de slitna jeansen som sitter som ett andra skinn, strumporna som blir vändpunkten i en historia. Det centrala i din text idag är ett klädesplagg. Öppna fantasins eller minnenas garderob!)

”Var blir hon av?” undrade Andor otåligt.
”Hon kommer.” lugnade Samus. ”Du vet väl att kvinnor tar god tid på sig?”
Han knuffade Andor lätt i sidan.
”Och hon är väl värd att vänta på, eller hur?”
Just då hördes ett lätt frasande ljud från ovanvåningen och de tre såg upp. På översta trappsteget stod Kintara, iklädd en fotsid djupblå sidenklänning med vita broderier och långt släp som kammarjungfrun bar upp bakom henne. Klänningen hade hög midjelinje som framhävdes med ett brett sammetsband, en u-formad urringning med breda schalslag. Hennes långa hår var uppsatt med inflätade vita sidenband som ytterligare framhävde hennes svarta hårfärg.
”Min syster!” sa Samus med omåttlig stolthet i rösten.
”Allt tycks gå i blått på det här stället.” mumlade Tobin.

(Detta är saxat ur min fantasyroman ”Gudaspiran” som jag skrivit tillsammans med min kärlek. Det är även hon som gjort bilden som får illustrera detta inlägget)

kintara-b

Rött vin (Skrivlucka 16)

(Skriv om färgen röd. Har röd en smak, en rörelse, en ton?)

Surt! Det är enda sättet jag kan beskriva smaken på rött vin. Det och att jag får halsbränna. Har aldrig och kommer nog aldrig att förstå det röda vinets tjusning.
Jag har ofta fått höra att man kan lära sig att tycka om rött vin. Varför!? Varför ska jag göra det? Det är en social grej att man dricker rött vin till maten i festliga sammanhang. Känns nästan som lite snobberi att man bara måste tycka om rött vin.
Förutom att jag absolut ogillar smaken och även lukten av rött vin, så behöver jag oftast ganska mycket vätska när jag äter. Då duger inte vin. Varken rött eller vitt. Öl kan gå bra, men kanske bästa alternativet är mineralvatten.
Är jag mindre social om jag dricker mineralvatten och du dricker rött vin?