Inställt!

Inställt
av: Per Lindskog

”Är det ok om jag slår mig ner här?”
     Den rödklädde överviktige mannen makade på sig och tryckte sig mot parkbänkens ena armstöd.
     ”Visst … för all del. Du är inte sjuk? Jag menar … du vet …”
     ”Nä för fan.” Främlingen klappade med handen mot bröstet och log ett nästan tandlöst leende.
     ”Du vet …” fortsatte han. ”Man spritar händerna på ICA, och sen spritar man invändigt också …höhö … så det är lugnt.”
     Så satt de där, två främlingar. Främlingar inför varandra alltså. Det fanns kanske någon någonstans som de inte var främlingar inför.
     ”Ska du ha en jävel?”
     Den rödklädde viftade avvärjande med handen.
     ”Njä, det borde jag nog inte …”
     ”Men vänta lite … är inte du … jag menar … du ser fan precis ut som … va heter han … du vet … tomten!”
     ”Jo, det är faktiskt jag.”
     ”Men har du tid och sitta här? Jag menar … visst fan är det väl lille julafton idag.”
     ”Jo, men det blir inget.”
     ”Va?!”
     ”Nä, det är inställt förstår du. Corona vet du.”
     Ah ja … ja det är klart. Men va fan …” Främlingen höll fram sin flaska. ”Ta dig en jävel då. Du ska ju ändå ingenstans. Du är ju ledig för fan.”
     ”Kanske du har rätt.”
     ”Absolut! Koppla av och njut.”
     Tomten suckade uppgivet, torkade lite tafatt med rockärmen mot flaskhalsen och tog sig en värmande klunk.
     ”Måste ändå va rätt skönt och va ledig över julen, eller hur?”
     Tomten skrattade till.
     ”Har faktiskt inte tänkt på det så, men nu när du säger det så …”
     Främlingen tog själv ännu en klunk ur flaskan.
     ”Ska du hänga me och träffa mina polare?”
     ”Nja, jag vet …”
     ”Klart du ska.” avbröt mannen. ”Du kan väl inte sitta här rent alena när det är jul. Du har fan ändå inget och göra nu när julen är inställd.”
     Tomten reste sig, baxade upp den stora säcken över axeln och dunkade främlingen vänskapligt i ryggen.
     ”Ok kompis. Vart ska vi?”
     ”Häftigt! Det är bara en liten bit. Benny heter jag. Ska jag hjälpa dig och bära?”

De gick några kvarter längre bort från parken. Där, vid en gammal till synes igenbommad lagerlokal, öppnade Benny försiktigt en sliten dörr som gled upp med ett gnällande.
     Inne i lokalen flammade en liten brasa i en tunna kring vilken några slitna figurer stod och försökte få lite värme.
     En storvuxen man i femtioårsåldern kom sakta emot dem.
     ”Benny? Är det du?”
     ”Ja för fan … jag har en kompis med mig.”
     ”Ja, det ser jag”, mumlade den storvuxne som visade tydliga tecken på att redan ha provsmakat julglöggen några gånger för mycket. Eller nåt. ”Men va fan … dig känner jag igen”, sa han medan han gungade lätt fram och tillbaka och ansträngde sig för att hålla balansen.
     ”Kanske inte så konstigt …” började tomten.
     ”Ja, nu vet jag. Det är du som hade den gamla Shellamacken. Jag känner nog igen dig fast du har lagt dig till med helskägg.
     ”Nä, skärp dig för fan”, sa Benny. ”Det här är tomten, förstår du.”
     ”Va?”
     ”Tomten,” sa Benny och pekade på den storvuxne. ”Och det här är Jerry.”
     ”Nä, va fan skulle han göra här, idag på lille julafton.”           
     ”Det är inställt.”           
     ”Hur så inställt?”
     ”Du vet … corona … det blir inget i år.”
     ”Åh fan!”

Fram på morgonen vaknade Benny och hans polare en efter en. Elden i tunnan hade slocknat för länge sen, och det var svinkallt i den gamla lagerlokalen.
     ”Din polare glömde sin säck”, sa den storvuxne.
     ”Va fan?! Har tomten gått?” utbrast Benny.
     ”Det sitter en lapp här”, sa den storvuxne Jerry.
     Benny läste.
     Gör som du sa, njuter av min första lediga jul på evigheter. Ni kan behålla innehållet i säcken, så kanske det kommer till någon glädje, trots allt. God Jul.”
     Alla samlades runt säcken när Benny började plocka upp paket efter paket. Ganska snart blev det ett väldigt prasslande med julpapper och tejp och snören som slets upp.
     ”Jävlar!” utbrast en tunn man. ”En docka!”
     ”Här var det ett pussel”, sa en annan.
     ”Ett tåg i trä”, muttrade en tredje.
     ”Va fan?!” sa Jerry uppgivet. ”Är det bara leksaker? Finns det inget ätbart?”
     ”Ja, eller drickbart?” sa den tunne.
     ”Brännvin kanske?”
     ”Den här är lite mindre än de andra, och det skramlar lite,” sa Benny när han tog upp den sista paketen.
     ”Akta! Skaka inte. Tänk om du förstör den!”
     Benny rev långsamt av det färgglada julpappret.
     ”Kolla! En ask Aladdin.”
     ”Jag tycker bättre om Paradis”, muttrade den tunne.
     ”Amen … det går ju i varje fall att äta”, invände Jerry.
     En låda Aladdin på fem man mättar kanske för stunden, men det tog ganska snabbt slut. De delade kamratligt på första lagret, och därefter andra lagret.
     När asken var tom gick Jerry bort och skulle låta den bidra till den värmande brasan i tunnan.
     ”Vänta!” skrek Benny.
     ”Va fan är det med dig? Den är ju tom.”
     ”Nä, kolla!”
     Under det tomma chokladlagret stack det fram något gult.
     Jerry drog fram tre trisslotter som var instuckna under lagret.
     ”Hur fan vågar dom gömma det så?” muttrade Jerry. ”Tänk om man bara hade kastat det.”
     ”Ja, eller bränt det”, sa den tunne.
     ”Men nu gjorde vi ju inte det. Fattar ni taskigt?”
     Sen började alla skratta.     När alla tre lotterna var skrapade, var de fem vännerna överens. Det blev en verkligt god jul!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.